Bäckström, en ganska begåfvad skådespelerska, död 1872; och 2: 1873 med Therese Paul. 1. Hof, Johan, teolog. Född i Hofva i Vestergötland 1645. Son af kyrkoherden i Hofva Sven Corylander och hans första hustru Ingrid Andersdotter. Under sin studietid kallade han sig efter fadern Corylander, men benämndes af sina kamrater ständigt Hof efter födelseorten, hvarför han slutligen antog detta namn. Såsom sökande till Fogelås regala pastorat af Skara stift utgaf han i stället för att aflägga pastoralexamen, några teser, bland hvilka en med yrkande, att Kristi uppståndelse icke skulle anses höra till hans återlösningsverk, af domkapitlet ansågs för irrlärig. H. underställde då sin sats först teologiska fakulteten i Uppsala och sedan fakulteten i Wittenberg. Slutligen föredrogs saken vid 1680 års riksdag hos prästeståndet, som icke blott i hufvudsak gillade den ifrågavarande lärosatsen, utan äfven rekommenderade H. hos konungen, hvarpå han utnämndes till kyrkoherde i Fogelås. Då Skara domkapitel fortfarande visade sig afvogt mot honom, aflät konungen till detsamma ett strängt bref, i hvilket H. förordnades att vara prost öfver några angränsande socknar. Såsom lärare var H. synnerligen aktad och ansedd, samt utmärkte sig äfven såsom latinsk skald. Död d. 21 april 1709. Gift med Beata Kempe. 2. Hof, Sven, filolog. Född i Skara d. 18 jan. 1703; den föregåendes brorson och son till kyrkoherden Johan Hof d. y. i Levene och Kristina Wallvik. I Uppsala vinnlade sig H. företrädesvis om naturvetenskaperna och språkstudier och promoverades till filosofie magister 1731. Sju år därefter förordnad till gymnasiiadjunkt och vikarierande konsistoriinotarie i Skara, utnämndes han 1739 till syssloman vid därvarande domkyrka och blef 1740 konsistoriinotarie. 1746 befordrad till math. lektor, utbytte han 1750 denna befattning mot lektoratet i romersk litteratur och tog 1757 afsked med titel af professor. Död på sin gård Ulfängen i Värings socken vid Sköfde d. 25 aug. 1786. H. var en lärd man, särdeles i latinet, och en skarp kritiker i sitt modersmål, öfver hvilket han författat några afhandlingar, såsom: Svänska språkets rätta skrifsätt 1753; Anmärkningar öfver tvenne skrifter om Svenska skrif- och stafningssättet 1760; Dialectus Vestrogothica 1773, m. m. Gift 1740 med Sara Forslind. Hoffberg, Carl Fredrik, botaniker. Född 1729 i Stockholm. Föräldrar: guldsmeden Nils Hoffberg och Maria Beckman. H. blef student i Uppsala 1744 och promoverades frånvarande till medicine doktor, under det han tjänstgjorde som fältlasarettsmedikus i Pommern 1760. Efter krigets slut företog han en resa till Frankrike och Holland, från hvilken han hemkom 1763, och utnämndes två år senare till hofmedikus. Denna tjänst, hvilken den tiden var förenad med en högst obetydlig löneinkomst, bestridde han fortfarande till 1788, då han vid krigets början måste lämna densamma, emedan dels hans hälsa, dels hans ekonomiska ställning ej tillät honom göra tjänst vid den hofstat, som åtföljde konungen till Finland. Död i Stockholm d. 27 dec. 1790. H., en stilla, anspråkslös och arbetsam man, var isynnerhet bekant genom sin Flora, af hvilken trenne upplagor utgått. Gift 1769 med Dorotea Elisabet Sauer. Hoffman, Jonas, historiemålare. Född 1731 i Örebro. Fader: borgmästaren därstädes, Jonas E. Hoffman. Vid sexton års ålder kom han i lära hos hofmålaren Pasch. Under sin mästares tillsyn användes han vid dekorationsarbetet i slottet i Stockholm och på kungsgårdarna samt erhöll på hans förord byggnadsdeputationens resestipendium, med hvilket han i femton år uppehöll sig utomlands, förnämligast i Rom och Paris. 1770 hemkallad till Sverige af öfverintendenten, frih. Adelcrantz, invaldes han s. å. till ledamot