fornforskare förvärfvade, beredde honom inträde i åtskilliga vetenskapliga samfund, såsom: Vitt.-, Hist.- och Ant.-akademien, Danska Oldskrift-Selskabet, m. fl. Död i Stockholm d. 6 juni 1861. Ogift. Holmberg, Emilie Augusta Kristina, tonsättarinna. Född i Stockholm d. 6 maj 1821. Redan som barn bemärkt för sin sällsynta musikaliska begåfning, utgaf hon, blott femton år gammal, ett häfte egna kompositioner, hvilka under hennes vistelse i Sverige betydligt ökades. Utom några sånger, till hvilka hon själf skrifvit orden, har hon satt musik till stycken af Euphrosyne, Böttiger, Dahlgren, Atterbom. Franzén, Mellin, Runeberg, o. s. v., bland hvilka sångstycken flera vunnit en stor popularitet. 1841 inrättade hon ett musikinstitut i hufvudstaden och företog två år senare, tillsammans med skaldinnan Euphrosyne (fru Nyberg), en resa till Paris. Hemkommen gifte hon sig 1844 med bruksegaren Peder Hjalmar Hammarskjöld, hvilken råkade i ekonomiskt obestånd och reste till Amerika. Den unga makan följde sin man och arrangerade året därpå en stor instrumental och vokalkonsert i Amory-Hall i Washington, på hvilken hon själf uppträdde i flera piano- och sångnummer. Den sällsporda framgång, hon härvid rönte, bestämde henne för att göra en konstresa genom Amerika. Under ett par års tid besökte hon de förnämsta af unionens städer, i hvilka hennes sällsynta talang både som pianist och sångerska rönte det amplaste erkännande. Återkommen kallades hon till organist vid S:t Peterskyrkan i Charlestown och stiftade i nämnda stad ett filharmoniskt sällskap. Men hon dog ej långt därefter d. 28 mars 1854. Led. af Musikal. akad. Bland hennes mera bekanta tonskapelser erinra vi om: »Hök och Dufva» samt »Göken gal i lunden», båda af Dahlgren; »Ur stormarna ser jag en aflägsen hamn» af Böttiger; »Sof, oroliga hjärta, sof» af Runeberg; »Till skogs en liten fågel flög» af Atterbom m. fl. 1. Holmberg, Gustaf Henrik Theodor, folkhögskoleföreståndare. Född i Gärdslöf i Skåne d. 12 jan. 1853. Föräldrar: kyrkoherden därstädes, teol. doktorn Lars Paulus Holmberg och Vilhelmina Gullander. Student i Lund 1871, blef H. 1876 filos. kandidat och förordnades s. å. till föreståndare för Tärna folkhögskola i Västmanland, hvilken post han ännu bekläder. Under sin långa verksamhet har H. gjort sig särskildt bemärkt genom sin sträfvan att framhålla det idealas betydelse samt att verka väckande och förädlande å elevernas tankelif, liksom hans ej sällan förekommande uppsatser i tidningar och tidskrifter gå i samma riktning. I bokform har H. utgifvit: Från skolsalen, föredrag, tal och dikter, 1896--1900, Soldatens sångbok, 1893, Den svenska folkhögskolan, 1897, Social etik, 1898, m. m. 1884--86 redigerade han i förening med H. Odhner »Folkhögskolebladet». Gift 1877 med Cecilia Ulrika Laura Lovisa Bååth (se nedan). 2. Holmberg, Cecilia Ulrika Laura Lovisa Bååth-, författarinna. Född i Malmö d. 1 mars 1857,dotter af kyrkoherden Lorentz Andreas Bååth och Alfhilda Lundblad, syster till skalden A. U. Bååth (se sid. 149.) Fru H., som under hela sitt giftermål stått stödjande i sin mans sträfvanden för den svenska folkhögskolans lyftning, blef 1881 föreståndarinna för den då inrättade kvinliga folkhögskolan å Tärna. I besittning af goda studier, särskildt å det litterära och historiska området, han hon ägnat sina lediga stunder åt ett flitigt författareskap och har bl. a. utgifvit: Björnstjerne Björnson, 1885, Frihetens sångarätt i Sverige, 1889, Carl XV som enskild man, konung och konstnär, 1891, -- hvilken skildrings panegyriska beskaffenhet särskildt bjärt framstod vid sidan af Louis de Geers omedelbart efteråt utgifna »Minnen» --, Giuseppe Garibaldi, 1892, Charles Gordon, 1894, Kampen mot negerslafveriet, 1896, När seklet var ungt, 1897, I häfdernas hall 1900. En svensk storman (F. B. von Schwerin), 1901 samt de novellistiska Spillror, 1894, Pepita och andra berättelser, 1899, m. m. I allmänhet i besittning af god förmåga att bedöma historiska karaktärer, låter dock fru B-H. stundom sin böjelse för »hjältedyrkan» tysta den erforderliga kritiken. Holmberg de Beckfelt, Niklas, ämbetsman i holländsk tjänst. Född i Uppsala d. 9 sept. 1742. Föräldrar: källarmästaren Nils Kyronius och Maria Elisabet Holmberg. Den unge Holmberg, såsom han kallades efter sin mor, skickades tidigt till Tyskland och Holland och ingick vid sjutton års ålder i holländska ostindiska kompaniets tjänst. 1760 sändes han af kompaniet till Batavia, där han anställdes som assistent i generaldirektionens departement. Följande året förflyttad till en dylik befattning i Surate i Hindostan, befordrades han efter hand till kanslist, registrator och justitiesekreterare, förste sekreterare vid politierådet, administrator af provisionsmagasinet och slutligen 1769 till intendent öfver alla kompaniets handelsmagasin i Surate. Efter tretton års vistelse i det främmande landet, återvände H. 1774 till Europa, där han året därefter gifte sig med Josine Adrienne van der Gon, en dotter till amiral van der Gon. Han företog därefter några resor på europeiska kontinenten och utnämndes 1780 af ståthållaren, prinsen af Oranien, till regerings- och justitieråd i dennes grefskap och stad Cuylemberg. På prinsens förord erhöll H. 1789 svensk adligt diplom och introducerades på svenska riddarhuset under namn af Holmberg de Beckfelt. Hans senare lefnadsförhållanden äro liksom hans dödsår obekanta. De uppräknade data lämna ett vackert prof på, huru en person genom egen drift och duglighet tillkämpat sig en hög och ansedd samhällsställning. För Sverige är han särskildt minnesvärd för den välvilja och