frikostighet, hvarmed han under sin vistelse i Indien omhuldade resande landsmän. 1. Holmbergsson, Johan, rättslärd. Född i Hernösand d. 24 juni 1764. Föräldrar: komministern Olof Holmberg och Kristina Berlin. Efter sju års akademiska studier i Uppsala promoverades H. till filosofie doktor 1788. Sedan han ytterligare i två år uteslutande idkat juridiska studier och aflagt juris kandidatexamen, förordnades han 1790 till docent i kyrkolagfarenhet vid samma lärosäte. Han inträdde samtidigt i tjänstgöring i Svea hofrätt och vann där den praktiska öfning, som gjorde hans djupa teoretiska insikter fullt fruktbärande. Emellertid drogs han af rent vetenskapligt intresse åter 1799 till Uppsala, där han under ett par läseterminer fick förestå juris oecon. et commerc. professuren. 1806 aflade han juris licentiatexamen och befordrades 1807 till adjunkt. I denna egenskap tjänstgjorde han vid riksdagarna 1809 och 1810 i lagutskottet och bidrog verksamt till de då vidtagna ändringarna och förbättningarna i åtskilliga lagstadganden. Sistnämnda år promoverad till juris doktor, kallades han till professor i allmän lagfarenhet vid universitetet i Lund, hvilket ämbete han innehade till 1838, då han utbytte det mot den nyinrättade lärostolen i ekonomisk och kameral lagfarenhet. Död i Lund d. 26 maj 1842. H. var en af den Karolinska högskolans yppersta lärare, och detta anseende förvärfvade han under en tid, då universitetet var men än vanligt lyckligt utrustadt med utmärkta lärarekrafter. Hans klara, strängt vetenskapliga framställningssätt, hans kritiskt-komparativa undervisningsmetod och det välgörande inflytande, hans ädla, upphöjda personlighet utöfvade på hans lärjungar, samverkade till att till nytt lif väcka ett studium, som under hans närmaste företrädare varit tämligen försummadt, och dana en ämbetsmannakår, hvars grundliga juridiska bildning högst gynnsamt återverkade på lagskipningen inom landet. Ungdomen fick under H:s ledning själf sysselsätta sig med lösningen af juridiska frågor, och H. gaf ofta de uppställda rättsfrågorna den konkreta form, som de i verkligheten äga. I 30 år hade H. ensam hand om den juridiska undervisningen vid Lunds universitet, där han fostrade så många utmärkta lärjungar, bl. a. C. J. Schlyter, som 1840 blef hans medhjälpare. Gift 1: med Justina Sofia Ulfsberg och 2: 1802 med Margareta Maria Strindberg. 2. Holmbergsson, Johan, tecknare. Född i Uppsala d. 14 juli 1804; den föregåendes son. H. röjde tidigt sina anlag. Hans första konststudier leddes af akademiritmästaren i Lund A. Arvidson och fortsattes 1823 vid konstakad. i Stockholm, där den högst egne, men genialiske eleven omfattades med stor välvilja af Westin, Fahlcrantz, Sandberg m. fl. I synnerhet utöfvade den sistnämnde ett mäktigt inflytande på H:s konstnärslynne, hvilket, liksom Sandbergs eget, låg åt det historiska. Det första försök, hvarmed H. framträdde inför allmänheten, var Teckningar till Axel, romans af Tegnér, hvilka i original väckte vederbörande konstdomares stora bifall, och, på uppmaning af d. v. kronprins Oscar och excellensen A. F. Skjöldebrand, utkommo 1824. Han ägnade därefter sin förmåga åt den stora uppgiften att i teckningar illustrera fäderneslandets historia och fullbordade: Sjuttiotvå scener ur svenska historien och Sextiosju porträtteckningar till fäderneslandets historia, hvilket senare verk utkom 1850. Inom måleriet intog H. alltid en mycket underordnad plats. Hans styrka låg i konturteckningen, hvilken, jämte det snillrika och rikhaltiga i kompositionen, är det som förlänar hans konstalster ett bestående värde. I sitt enskilda lif var H. i hög grad originell; »en gåta för alla och ett slags syn för alla», där han framgick i sin Carl XII:s dräkt och, äfven i de hvardagligaste ting, uttryckte sig på ett sätt, som om han varit en af Gustaf I:s samtida. Död i Lund d. 16 jan. 1835. Holmgren. Äldste kände stamfadern Magnus Andersson var hemmansägare i Ullervad socken nära Mariestad i slutet af 1700-talet. Släktnamnet antogs af hans son Anders, f. 1784 d. 1874 som kyrkoherde i Motala. 1. Holmgren, Hjalmar Josef, matematiker. Född i Västra Ny socken i Östergötand d. 22 dec. 1822. Föräldrar: kyrkoherden i Vinnerstad och Motala, hofpredikanten Anders Holmgren, nämnd här ofvan, och Gustafva Nordvall. Student i Uppsala 1838, förvärfvade H. den filosofiska graden 1845 och förordnades 1847 till matheseos docens, hvarefter han, såsom byzantinsk stipendiat 1850--53, företog en vetenskaplig resa genom Tyskland, Frankrike, England och Italien. Efter sin återkomst till Sverige förordnades han och uppehöll någon tid de till matematiska professuren i Uppsala hörande föreläsningar och examina, emottog 1855 förordnande att förestå professuren i matematik och mekanik vid Teknologiska institutet i Stockholm och utnämndes till ordinarie professor i matematik och teoretisk mekanik därstädes 1857. 1878 erhöll H. förordnande som lärare vid Stockholms högskola, där han föreläst i mekanik och ren matematik. H., som var led. af Vet.-akad. och 1870--79 fullmäktig i riksgäldskontoret, afled å Väddö d. 29 aug. 1885. Af hans utgifna skrifter märkas bl. a.: Sur la convergence des séries trigonométriques procédant suivant les multiples d'un même arc, införd i Liouvilles Journ. de Math. 1851; Om multipla integralers transformation; Om Differentialkalkylen med indices af hvad natur som helst; uppsatser i Tidskrift för Litteratur, Botaniska Notiser m. m. Som vetenskaplig författare sysselsatte sig H. nästan uteslutande med den rena matematiken och följde städse med intresse det nya genombrottet i sin vetenskap. Under sina studieår intresserad botanist, ägnade han sig allt fortfarande som