Hägg och Anna Margareta Lindström. H. lade under sin skoltid i dagen konstnärlig begåfning och händighet. Bl. a. förfärdigade han fartygsmodeller och sändes på grund af sina anlag 1850 af Visby handelsförening till skeppsbyggeriinstitutet i Karlskrona. Sedan han genomgått detta, erhöll han 1856 plats å ett stort skeppsvarf i Port Glasgow vid Clyde och arbetade där något öfver tre år. Han studerade sedermera i London hos flere framstående arkitekter byggnadskonst samt idkade akvarellmålning. I början af 1870-talet företog han resor i Italien, Frankrike, Tyskland och Belgien samt lämnade från dessa teckningar till den engelska tidskriften »The architect» och andra. Han började sedermera etsa och hade härmed funnit ett för sig passande fält. H:s etsningar äro i allmänhet i stor skala och präglade af en god teckning och präktig ljusverkan. Mycket bekant är i Sverige hans En framtidsbild, motiv från Uppsala domkyrka, utförd som konstföreningsblad 1882, samma år som han blef led. af konstakademien i Stockholm. Gift 1866 med Sara Street. 2. Hägg, Adolf, kompositör. Född i Östergarn, Gottland, d. 29 juni 1850; den föreg. kusin. Son till köpmannen Niklas Hägg. H. som genomgick konservatoriet, erhöll sedermera Jenny Linds stipendium för åren 1870--74 och hade redan genom olika kompositioner för piano, violoncell o. s. v. hunnit ingifva stora förhoppningar, då han föll offer för sinnessjukdom. Gift 1878 med Augusta Nyman. Hällström, Carl Peter, kartograf. Född i Ilmola socken i Finland d. 27 febr. 1774. Föräldrar: komministern Carl Hällström och Anna Rein. Efter idkade studier vid Åbo universitet, där H. 1795 promoverades till magister, lät han inskrifva sig till auskultant i bergskollegium och befordrades 1797 till geschworner. Hans bekantskap med den fosterländskt sinnade frih. S. G. Hermelin, i hvars hus han någon tid varit informator, bestämde hans hela följande lefnadsbana. 1798 begynte han samla material och på Hermelins bekostnad anställa mätningar för dennes stora kartverk, som utkom 1800--18. 1801 förflyttades han till ingenjör vid landtmäterikontoret, blef några år därefter kapten i sjömätningskåren, 1809 chef för sjökartearkivet och ledamot af strömrensningskommittéen. De förtjänster, H. i synnerhet i sistnämnda hänseende inlagt, äro lika stora som mångfaldiga. 1819--31 undersökte och afvägde han nästan alla större vattendrag, strömmar och fall från Norrbotten ned till Skåne och Bleking, uppgjorde planer och kostnadsförslag till sjösänkningar, strömrensningar, hamnbyggnader, väganläggningar, m. m. Vid sidan af dessa praktiska arbeten verkställde han en mängd förrättningar, som mer direkt ålogo honom i egentlig tjänsteväg, såsom triangelmätningar, geodetiska och hydrografiska undersökningar, astronomiska och kronometerobservationer o. d. Sedan 1810 major vid flottan erhöll han 1826 öfverstelöjtnants fullmakt, blef året därefter chef för norra kanaldistriktet och 1830 kontorschef för expeditionerna. Ledamot af Vetenskapsakad. Död d. 13 mars 1836. H:s så väl i arkiverna befintliga handskrifter som tryckta arbeten förblifva genom deras noggrannhet dyrbara källor för kännedomen om vårt fädernesland. De senare äro förnämligast: Förteckning öfver orters geografiska bredd och längd i Västerbottens Höfdingedöme 1803; Om den tillväxt fäderneslandets geografi vunnit under loppet af de sist förflutna femtio åren (tal i vet.-akad. 1813); Förteckning på orters geografiska bredd och längd i Sverige, bestämda genom astronomiska och chronometriska observationer 1818; Geografiska ortsbestämningar (Vet.-akad. handl. 1803--15); Hermelinska Kartverket; kartor till Skjöldebrands »Voyage pittoresque», till Skånes beskrifning» af Sjöborg; Hisingers »Geografiska arbeten» m. m. Gift 1: 1807 med Maria Margareta Silfverberg och 2: 1817 med Carolina Charlotta Waldius. Häsling (ell. Hæsling), Daniel, medaljör. Född i Östergötland 1707. H. kom tidigt till Stockholm och blef lärjunge hos den berömde Hedlinger samt uppnådde snart en sådan grad af skicklighet, att han under mästarens resa till Italien 1826--28 fick förestå k. myntet. Endast tjugutvå år gammal begaf han sig på utländska resor, men kom ej längre än till Hamburg, där han året därpå blef bankens stämpelsnidare och med begynnelsebokstäfverna af sitt namn tecknat alla stadens mynt och medaljer under de femton följande åren. Under denna tid arbetade han äfven för flera tyska hof och jämväl något för hofvet i Danmark. 1745 kallades han till S:t Petersburg, i egenskap af hennes k. m:ts medaljör, och besökte på genomresa hösten s. å. Stockholm, men hann ej länge verka på sin nya post, emedan han afled redan året därefter 1746. I Sverige har han utfört blott ytterst få arbeten. Hästehufvud, Anders Eriksson, krigare. Född i Bolstad församling af Dal d. 14 sept. 1577. Föräldrar: kyrkoherden Ericus Olai och Gertrud Rasmusdotter. H. började sin krigarbana under fältmarskalken Anders Lennartsson. Men som han tillika visat goda anlag för civila värf, användes han till sådana, så länge Carl IX lefde. Då Gustaf Adolf uppstigit på tronen, hängaf H. sig åt sin naturliga böjelse och ingick åter i hären samt blef 1612 ryttmästare vid Västgöta rytteri. Stort hjältemod ådagalade han sedan i det ryska kriget, blef 1615 kommendant i Narva och tjänstgjorde därefter som ståthållare på Ivangorod samt Jama 1617--20 och Mitau 1621--22, där hans mod och ståndaktighet snart sattes på ett lysande prof. Mot slutet af sistnämnda år anlände furst Radzivil med 12,000 polacker utanför staden och började genast belägra densamma. Mot denna öfverlägsna styrka försvarade sig H. i åtta månader, till dess af hela besättningen