han på hemresa därifrån plötsligt afled i Göteborg d. 16 sept. 1866. Ogift. Högbom, Arvid Gustaf, geolog. Född i Vännäs socken, Västerbotten d. 11 jan. 1857. Föräldrar: komministern Johan Gustaf Högbom och Carolina Kjellerstedt. Student i Uppsala 1876, blef H. 1880 fil. kand., 1884 fil. lic., 1885 fil. d:r och docent i geologi samt förestod professuren i mineralogi och geologi 1887--90. Följande år blef han t. f. lärare och 1895 professor i mineralogi och geologi vid Stockholms högskola samt utnämndes 1896 till professor i mineralogi och geologi vid Uppsala universitet. H., som för sin vetenskap gjort vidsträckta resor, har utgifvit ett antal skrifter af geologiska, geografiska, kemiska och meteorologiska innehåll. De geologiska arbetena behandla företrädesvis petrografiska ämnen såsom Om postarkaiska eruptiver inom det svensk-finska urberget, 1893; Om urgraniterna i Upland, 1893; Über das Nephelinsyenitgebiet auf Alnö, 1895: Om jernmalmerna i östra Ural, 1898; Über Dolomitbildung und dolomitische Kalkorganismen, 1895; vidare kvartär-geologiska och fysiskt-geografiska frågor såsom flera uppsatser om marina gränsen och nivåförändringarna i norra Sverige, Om genombrottsdalar i fjelltrakterna, 1895; Om isdämda sjöar i fjelltrakterna, 1892; Om Ragundadalens geologi, 1900; Om Norra Sverige såsom jordbruksland, 1902; m. fl. uppsatser om Norrlands geografi och näringslif. Fjälltrakternas tektonik afhandlas i Kvartsitområdet i Sveriges sydliga fjälltrakter, 1891; Geologisk beskrifning öfver Jemtlands län, 1894; Sur la tectonique et l'orographia de la Scandinavie, 1902; m. fl. uppsatser. Poplärvetenskapliga skildringar af Sveriges geologiska historia, bergsbrukets historia, Upplands geologi, istiden, en meteorologisk lärobok, resehandbok öfver Jämtland (1886 och 1891) m. fl. smärre skrifter. Gift 1886 med Clara Henrika (Henny) Bexelius. Högqvist Sofia Emilia, skådespelerska. Född i Stockholm d. 29 april 1812. Föräldrar: hofmästaren hos grefve C. de Geer Anders Högqvist och kammarjungfrun Annna Beata Hedvall. 1821 antogs Emelie H. till elev vid baletten, där hon kvarstannade till 1826, då hon ingick som aktris vid Berggrens kringresande teatersällskap. Detta åtföljde hon till 1828, då hon togs till elev vid k. teaterns dramatiska scen och d. 10 okt. debuterade som Lotta i Kotzebues skådespel »Brodertvisten». Efter sex års tjänstgöring vid k. scenen, under hvilken tid hon hvarken höjde sig öfver medelmåttan eller väckte något annat uppseende, än det som hennes skönhet föranledde, företog hon 1834 en resa till Paris, där hon i synnerhet ägnade sitt ideal m:lle Mars ett uppmärksamt studium. Återkommen till Stockholm, »var det som ett alldeles nytt väsende uppenbarat sig på tiljan.» Hennes förut gnälliga röst hade blifvit mjuk och behaglig, den förut gängliga figuren hade fått stadga och hållningen var en fulländad världsdams. Ehuru hennes konstnärliga kallelse egentligen låg åt det finare lustspelet, ådagalade hon stor talang äfven i det högre sorgespelet. Bland den mängd betydande roller -- hennes repertoar omfattade 125 sådana -- i hvilka hon uppträdde, nämna vi endast: Georgina i »Qväkaren och Dansösen»; Clarence i »Shakspeare kär»; Thisbe i »Angelo Malipieri»; Leonora i »Fiesco»; Julia i »Romeo och Julia»; Elisabet i »Don Carlos»; Maria Stuart; Siri Brahe; Valerie; Ophelia i »Hamlet»; titelrollen i Orleanska jungfrun; Richelieu i »Richelieus första vapenbragd», hufvudrollen i »Den unge regementschefen» m. fl. 1837 besökte hon åter Paris och vann då inträde hos m:lle Mars samt blef af henne omfattad med mycken välvilja. 1839 gjorde hon en tredje besök i Frankrikes hufvudstad och två år senare en resa till Italien. Hemkommen därifrån, kände hon sin helsa bruten. Den 7 dec. 1845 uppträdde hon för sista gången å k. scenen, som fru de Nohan i »Den gifte mannen i staden och på landet» samt som Aventurine i »Polskan». Efter en längre tids sjuklighet återvände hon 1846 till södern, för att under ett mildare luftstreck återställa de aftynande lifskrafterna, men afled i Turin d. 18 dec. s. å. På hennes graf i Turin, restes af landsmän en minnesstod. H., som i sitt enskilda umgänge var särdeles kvick och fri, förde som bekant icke något otadligt lif, men var i alla fall en god och välgörande kvinna. Högström, Per, Lappmarkspräst, skriftställare. Född i Selångers socken i Medelpad d. 10 nov. 1714. Föräldrar: handelsmannen Mårten Högström och Ingeborg Engman. På fattiga ynglingars vanliga utkomstväg, andras undervisning, kämpade sig H. fram och promoverades till fil. magister 1743. Redan två år förut hade han i Stockholm blifvit invigd till predikoämbetet och afgått som missionär till Lappmarken, där han, sedan han på ovanligt kort tid lärt sig lappska språket, begynte sin prästerliga verksamhet några mil norr om Gellivare, i de obanade vildmarker som omgifva Kajtumälfven. 1742 utnämndes han till kyrkoherde i den af honom själf nybildade församlingen, som sedan blef kallad Gellivare, och erhöll tre år därefter uppdrag att ha inseende öfver Torneå lappmarks församlingar och skolväsende. I denna egenskap gjorde han årligen sjöfärder och fotvandringar ända upp till Utsjocki kapell, fyrtio mil norr om Torneå. Frukterna af de intressanta iakttagelser, han härunder hade tillfälle att göra öfver det ännu föga kända landet och de glest spridda invånarnes seder, bruk lefnadssätt o. d., sammanfattades i hans förträffliga Beskrifning öfver de till Sveriges krona lydande lappmarker, som utkom 1747 och öfversattes på danska, tyska och franska. 1749