präst, svensk och latinsk vitterhetsidkare. Född i Kvillinge socken af Östergötland d. 14 juli 1727. Föräldrar: kyrkoherden Erik Älf och Elisabet Rydelia.
I Uppsala, där Ä. vid aderton års ålder inskrefs som student, gjorde han sig så känd för sina insikter i romarspråket, att han året efter det han blifvit magister, 1752, erhöll flera röster i fakulteten till professuren i romersk vältalighet och poesi. 1753 förordnades han till docent i latin i Uppsala och utnämndes 1760 till eloqu. et poës. lector i Linköping. Erhöll professors titel 1762, befordrades, efter att ha låtit prästviga sig 1766, till kyrkoherde i Slaka prebendepastorat 1771, blef teologie doktor vid kröningen 1772, andre teologie doktor 1773, prost 1781 och s. å. dompromst i Linköping. Led af Vitt. hist. och ant. akad. 1793. Död i Linköping d. 17 juni 1799.
Varmt hängifven romarnas språk och skaldekonst, arbetade Ä. som lärare mycket för latinska vitterhetens utbredande bland den svenska studerande ungdomen. Äfven den svenska vitterheten hade i honom en vän, och det förtjänar ihågkommas, att han var en bland stiftarna af det vittra sällskap, som slöt sig kring fru Nordenflycht. Hans tryckta latinska skaldestycken uppgå till mer än hundra, däribland en öfversättning på latinsk vers af Gyllenborgs »Tåget öfver Bält» och af samme skalds »Ode öfver ett godt hjärta», äfvensom Dalins »Svenska friheten», af hvilken öfversättning manuskrpitet emellertid gått förloradt. Ä., som var ledamot af Apollini sacra, Utile dulci m. fl. samfund, har äfven efterlämnat en mängd poem på svensk vers, af hvilka dock endast ett fåtal blifvit tryckta. För studenter, tillhörande Östgöta nation i Uppsala, stiftade han ett stipendium och skänkte till Linköpings bibliotek 106 vol. manuskript.
Gift 1762 med Anna Dorotea Filenius.
