Labatt, Leonard, operasångare. Född i Stockholm d. 4 dec. 1838. Föräldrar: fabriksidkaren I. D. Labatt och Bernhardina Fürstenberg. Sin första egentliga undervisning i tonkonsten erhöll L. af professor Julius Günther, hvilken genom att tilldela honom solopartier inom Harmoniska sällskapet införde honom i Stockholms musikaliska värld. Våren 1866 debuterade L. med stor framgång på k. teaterns lyriska scen såsom Tamino i »Trollflöjten» och vann inom kort ett välförtjänt musikaliskt anseende genom sina lyckliga framställningar af Masaniello, Faust, Horace i »Sylvia», Armand i »Vattendragaren», men framför allt genom det sätt, hvarpå han återgaf Vasco di Gamas parti i »Afrikanskan». Två år senare, 1868, lät han anställa sig såsom förste tenor vid k. hofoperan i Dresden, en anställning, som likväl blef af kort varaktighet, emedan Dresdens scen redan i september följande året uppgick i lågorna. L. engagerades då vid Wiens hofteater, hvarest han hade att ersätta den af tyskarna förgudade Sontheim och den icke mindre uppburne Niemann. Han stannade i Wien till 1883, därunder han äfven gasterade i Tyskland och i Sverige. 1883--84 var han åter anställd i Stockholm, hvarpå han sjöng i Rotterdam m. fl. platser. I början af 1890-talet återvände han till Sverige och afled efter lång sjuklighet i Stockholm d. 17 mars 1897. Bland hans partier märktes vidare Eleazar, Tannhäuser, Raoul, Profeten, Trubaduren, Rolf i »Vikingarne», Harald i »Harald Viking», m. fl. L:s röst var en verklig hjältetenor, och han hade äfven god dramatisk begåfning. Ogift. Lachner, Ignaz, musiker, tonsättare. Född i staden Rhain i Bayern d. 11 sept. 1807. L. uppträdde ganska tidigt som violinvirtuos och anställdes femton år gammal som violinist vid Isarthorteatern i München. Han utnämndes 1825 till organist vid reformerta kyrkan i Wien och erhöll tillika plats som violinist vid hofoperateatern därstädes, vid hvilken han senare anställdes som kapellmästare. 1831 förordnades han till hofmusikdirektör och sånglärare vid k. teatern i Stuttgart, hvarifrån han förflyttades såsom professor till konservatoriet i München. Han var sedermera kapellmästare vid Stadtteatern i Hamburg 1853--58, då han kallades till Stockholm att efterträda Foroni såsom kapellmästare. Han lämnade emellertid denna befattning redan 1861, för att öfvertaga kapellmästarebefattningen i Frankfurt-am-Main. 1875 slog han sig till ro som privatman och afled i Hannover d. 25 febr. 1895. Ledamot af Musik.-Akad. m. m. L. är bekant såsom kompositör af operorna Der Geister-Thurm, Die Regenbrüder och Loreley; af flera symfonier, ouvertyrer, stråkkvartetter; pianosonater, konserter för flere instrument; musiken till Oscar I:s begrafning och Carl XV:s kröning, m. m. 1. Ladau, Otto Reinhold, krigare. Född d. 29 aug. 1683 i Livland med namnet Ladow. Sedan han från sitt trettonde år tillhört amiralitetet såsom volontär, utnämndes han 1699 till arklimästare och bevistade i denna egenskap landstigningen på Själland 1700. Följande året deltog han i blockaden af Dünamünde skans med så mycken utmärkelse, att han 1702 förordnades till konstapel på de fregatter, som voro kommenderade till kryssning på sjön Peipus. Under den närmast följande tiden använd vid åtskilliga expeditioner både till lands och sjös, erhöll han 1706 tillåtelse att gå i fransk tjänst och bevistade med Erik Sparres regemente drabbningarna vid Ramilies, Oudenarde och Malplaquet, vid hvilket sistnämnda tillfälle han blef tillfångatagen af holländarna. Under tiden hade han vunnit befordran till kapten och återkom 1711 till Sverige, där han utnämndes till ryttmästare vid Upplands femmänningsregemente, hvarifrån han 1716 förflyttades i samma grad till lifregementet. Han deltog därpå i fälttåget till Norge och var den siste, som konung Carl belönade med adelsbref, hvilket han erhöll tio dagar före konungens död, d. 20 nov. 1718. Två år senare befordrad till öfverstlöjtnant vid Estniska adelsfanan, undfick han icke fullmakt som öfverste förrän 1741, då han erhöll Savolaks' och Nyslotts infanteriregemente. Med detta bevistade han svenskarnas nederlag i kriget mot Ryssland 1741--42 och afled i Borgå såsom vice landshöfding öfver Nylands och Tavastehus län d. 12 april 1746. Gift 1718 med Ulrika Eleonora Wattrang.