ekonomiska professuren. Med allt hans anseende som akademisk undervisare torde dock det rent praktiska i hans befattningar varit det betydelsefullaste af L:s verksamhet. I synnerhet nitälskade han för utvecklingen af universitetets trädgård och planteringar och har äfven förvärfvat ett namn i skånska jordbrukets historia såsom införare af potatisodlingen i Skåne. Vet.-akad. inkallade honom till sin ledamot 1755. Sedan L. 1795 erhållit tjänstledighet för sin återstående lefnad, kvarstannade han i Lund och dog därstädes d. 9 februari 1803. Efterlämnade skrifter utgöras af rön och uppsatser i Vet.-akad. handlingar, disputationer, program och artiklar i tidningar. Gift 1760 med Klara Grape. 2. Lidbeck, Anders, estetiker. Född d. 26 juli 1772; den föregåendes son. Blott aderton år mottog L. vid promotionen 1790 lagerkransen med högsta betyget bland de promoverade och kallades omedelbart därefter af sin far till docent i naturalhistoria. Året därpå befordrades han till botanices demonstrator. När på förslag af universitetets då varande kanslär grefve C. A. Wachtmeister, 1795 åtgärder vidtogos för meddelande af undervisning i estetik vid Lunds högskola, förordnades L., som då redan gjort sig känd för »insikter i vitterheten», att mot extra arvode bestrida denna befattning. 1798 förordnades han till vice och året därpå till ordinarie akademiebibliotekarie och blef, när en lärostol i estetik inrättades, utnämnd till dess förste innehafvare 1801. Ehuru han hvarken var skald eller spekulativ estetiker i detta ords egentliga bemärkelse, åtnjöt han likväl under sina kraftigare år anseende såsom en skicklig och gärna hörd undervisare. Särskildt har Tegnér uttalat sin tacksamhet till L. såsom hans förste handledare på den vittra banan. Också är kanske L:s största förtjänst att vid Lunds högskola hafva fäst Sveriges store diktare och därigenom beredt honom tillfälle att utveckla sig till, hvad han sedan blef för fosterlandets odling. När filosofiska fakulteten hade vägrat den sjuttonårige Tegnér ett magnatstipendium och gifvit honom ett lägre betyg, kallade L. honom till sin amanuens vid biblioteket, och så snart L. mottagit den estetiska professuren, blef hans första åtgärd att kalla Tegnér, då nyss magister, till sin docent. Såsom föreståndare för universitetsbiblioteket sörjde L. på ett tidsenligt sätt för dess vidmakthållande och förkofran och var den förste, hvilken bragte det till ett omfång, som någorlunda motsvarade dess vetenskapliga ändamål. Vid 1828 års riksdag utsedd till akademiens fullmäktig, begaf han sig till Stockholm, men dog därstädes d. 11 maj 1829. Gift 1807 med Brita Katarina Lidbeck (se nedan). 3. Lidbeck, Brita Katarina, sångerska. Född d. 4 januari 1788; dotter af biskopen i Lund Petrus Munck (af Rosenschöld), samt Ulrika Eleonora Rosenblad, och vid nitton års ålder gift med professorn vid Lunds universitet Anders Lidbeck. Af naturen utrustad med en röst, som i välljud, styrka, jämnhet och omfång sökte sin like, åtnjöt hon i ungdomen någon tids undervisning af Crælius. Det berättas, att, då hon första gången offentligen uppträdde på en af hennes lärare gifven konsert, nedlade de ackompagnerande sina instrument och instämde i den allmänna applåden. Catalani föll i förundran, då hon vid ett besök i Sverige fick höra fru Lidbeck, och öfverhopade den okända medtäflerskan med artigheter. Kort därefter invaldes hon på samma gång som Catalani till ledamot af Musikaliska akademien. Efter sin mans frånfälle flyttade hon från Lund till hufvudstaden, där hon, hunnen långt öfver femtitalet, uppträdde i »Harmoniska sällskapet» och med sin rösts skönhet ännu väckte musikkännares beundran. Död i Stockholm d. 2 Mars 1864. 4. Lidbeck, Carl Johan, bergsvetenskapsman. Född i Lund d. 5 Mars 1774; den föreg. svåger och bror till L. 2. Sedan han vid Lunds universitet med utmärkt beröm genomgått bergsexamen, antogs han 1793 till auskultant i Bergskollegium och blef året därefter ämnessven i masmästeriet på järnkontorets stat. 1795--96 studerade han under den utmärkte direktör Garney masugnsbyggnadskonsten och befordrades sistnämnda år till öfvermasmästare i södra distriktet. 1803--05 gjorde L. för mineralogiska studier en resa genom Danmark, Tyskland, Nederländerna och Frankrike och aflämnade vid sin hemkomst till järnkontoret en Afhandling om brunstens inflytande på tackjärnet jämte en Berättelse om bergverken i Nassau m. fl. orter, hvilka arbeten af brukssocieteten belöntes med en större guldmedalj och en personlig löneförhöjning. Tillsammans med E. T. Svedenstierna utgaf han 1807--11 Samlingar i bergsvetenskapen och erhöll 1814 brukssocietetens uppdrag att i öfverensstämmelse med vetenskapens ökade anspråk omarbeta Garneys förträffliga arbete »Handledning till svenska masmästeriet». L. bortrycktes i sina bästa år af döden d. 28 juli 1817. Ogift. Lidén, Bror Per Evald, språkforskare. Född d. 3 okt. 1862 i Sandhult, Älfsborgs län. Föräldrar: landtbrukaren Gustaf Lidén och Sissa Nilsson. Student i Uppsala 1883, blef L. filosofie kandidat 1890 och filosofie licentiat 1895 samt kallades s. å. till docent i indoeuropeisk språkvetenskap vid Uppsala universitet. 1899 utnämndes han till professor i jämförande språkforskning med sanskrit vid Göteborgs högskola. L., hvilken tidigt gjorde sig känd som en af Ad. Noreens mest framstående lärjungar, har utöfvat en liflig författareverksamhet. Utom talrika bidrag i in- och utländska tidskrifter, har han bl. a. utgifvit: Studien zur altindischen und vergleichenden Sprachgeschichte 1897; Ein baltisch-slavisches Anlautgesetz 1899; Blandade språkhistoriska bidrag 1903. L:s af den vetenskapliga kritiken varmt vitsordade arbeten beröra olika språk af den indoeuropeiska språkstammen, särskildt de