germanska, slaviska, keltiska och fornindiska språken, och afhandla ordhistoria, betydelselära och olika grammatiska och ljudhistoriska frågor. Hans hufvudintresse är riktadt på äldre germanska och i synnerhet nordiska språk. Delvis äro L:s skrifter förarbeten till en sammanfattande etymologisk behandling af gotiskans och de äldre nordiska språkens ordförråd, med hvilken han för närvarande är sysselsatt på uppdrag af redaktionen för en i Tyskland utkommande samling germanistiska handböcker. L., som under 1897--99 hade hufvudledningen af den pågående, omfattande undersökningen af Västergötlands dialekter, är sedan 1903 gift med Agda Leman. Lidén, Johan Henrik, lärd, donator. Född i Linköping d. 6 jan. 1741. Föräldrar: teologie lektorn Martin Lidén och Elisabet Rydelius. 1758 blef L. student i Uppsala, promoverades 1764 till filosofie magister efter att ha försvarat första delen af sin berömda Historiola litteraria poëtarum suecanorum, hvari han lade grunden till den svenska vitterhetens historia, och utnämndes året därefter till docent i lärdomshistoria och amanuens vid akademiska biblioteket, sedan han utgifvit ytterligare två delar af samma arbete. När Uppsala universitet 1767 fick ett besök af den k. familjen och en särskild disputationsakt anordnades, gjorde L. såsom förste opponent sig så bemärkt, att drottning Lovisa Ulrika lät genom sin son kronprinsen, som då var universitetets kanslär, offentligen förklara honom sitt välbehag och rekommendera honom hos akademiska konsistorium. Under de följande åren 1768--70 företog L. en utrikes resa, hvarunder han lärde personligen känna de mest framstående af Danmarks, Tysklands och Frankrikes lärde och skriftställare och formerade i London bekantskap med Svedenborg. Strax efter återkomsten till fäderneslandet utnämndes han, utan någon sin egen åtgärd, till histor. adjunkt i Lund, med särskildt förordnande att vikariera för Lagerbring, som erhållit tjänstledighet för utarbetandet af sin Svenska historia. Genom kanslärns välvilja fick han tillstånd kvarstanna i Uppsala. Men redan året därefter angreps han af en svår gikt, som i hans återstående lif band honom vid sjuksängen. Han tog därför afsked och tillbragte den återstående tiden i privatlifvets lugn i Norrköping. Hans sjuksäng utgjorde här så att säga medelpunkten för Sveriges litteratörer och vetenskapsmän. På den mottog han besök af landets yppersta män, och på densamma följde han med lika kärlek och lifliga uppmärksamhet som förut företeelserna inom litteratur och vetenskap. Understödd af en icke obetydlig enskild förmögenhet, utöfvade han tillika en verksamhet såsom mecenat, som ensamt skulle varit tillräcklig att bevara hans namn åt eftervärlden. Till Östgöta nation i Uppsala skänkte han sitt bibliotek af 5,336 band och 500 kopparstick, jämte ett kapital till dess förökande, men denna samling införlifvades senare med akademiska biblioteket. Han anslog dessutom penninggåfvor åt Vetenskaps- och Vitterhetsakademierna och flere gymnasiers bibliotek, åt fattigkassorna i Linköpings och Skara församlingar samt stiftade vid kronprinsen Gustaf Adolfs födelse en fond till hemgift åt tvenne fattiga och dygdiga brudar ur arbetsklassen. L. skall i kontanta medel ha bortgifvit tillsammans 135,400 dlr. Af hans arbeten rådfrågas utom det först nämnda Catalogus disputationum in academiis et gymnasiis Sueciæ habitarum (Sect. I--V, 1778--80) ofta af forskare och förtjänar därför företrädesvis att nämnas. L. erhöll 1776 professors titel och afled i Norrköping d. 23 april 1793. Ogift. Lidforss, Volter Edvard, universitetslärare. Född d. 11 febr. 1833 i Mora, Kopparbergs län. Föräldrar: skolprästen Abraham Volter Lidforss och Johanna Jakobina Maria Grönvall. L. blef 1851 student i Uppsala, var 1855--59 lärare vid Norrköpings lyceum, anställdes 1860 såsom vik. adjunkt vid Uppsala högre elementarläroverk och utnämndes 1861 till adjunkt därstädes. 1863 blef han fil. kand. och 1864 lektor vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm, 1866 adjunkt i ny-europeisk lingvistik vid Lunds universitet och s. å. fil. d:r. Han upprätthöll sedermera oftast professuren i ny europeisk lingvistik och modern litteratur därstädes och blef 1878 dess ord. innehafvare. Efter det att 1885 professuren i nyeuropeisk lingvistik delats, blef L. professor i germanska språk, hvilken post han lämnade 1901. Han bosatte sig härefter i Stockholm som medlem af Svenska akademiens Nobelinstitut. L. har bl. a. utgifvit: Tysk grammatik för elementarundervisningen, 1860, Tyska läs- och skriföfningar, 1863, Fransk språklära för elementarundervisningen, 1867, Fransk språklära i sammandrag, 1871, den fornfranska antologien Choix d'anciens textes français, 1877, en utmärkt öfversättning med noter af Don Quijote, 1888--92, en edition af Los Cantares de Myo Cid. Con una introduccion y notas, hvilken innehåller öfver hundra af L. vidtagna textemendationer, m. m. Hans tolkning 1902--03 af Dantes Gudomliga komedi erhöll 1903 Svenska akademiens stora pris. Ledamot af flere spanska akademier. Gift 1864 med Anne-Marie Swartling. Sonen Bengt, född i Lund d. 15 sept. 1868, student i Lund 1885 och fil. doktor 1893, är sedan 1897 docent i botanik vid därvarande universitet. Redan under studenttiden gjorde sig L. känd som en af märkesmännen för den radikala studentvärlden och har sedermera i både den muntliga och skriftliga diskussionen framträdt som en talangfull kämpe för långt avancerade riktningar i religiösa, politiska och sociala frågor. Lidman, Sven Fredrik, präst, författare. Född i Norrköping d. 11 dec. 1784. Föräldrar: d. v. komministern, sedermera prosten och kyrkoherden i Tingstad Sven Lidman och Katarina Brigitta Landberg. L. blef student i Uppsala 1800, erhöll vid magisterpromotionen 1807