Linderot och Dorotea Kjerrulf. Student i Lund 1778, fördes L. af sin kallelse till kyrkans tjänst och invigdes till predikoämbetet 1787. Efter att ha varit komministersadjunkt vid domkyrkan i Göteborg från 1790, utnämndes han 1800 till komminister i Tölö församling i norra Halland och verkade på denna anspråkslösa plats till sin död, som inträffade i annexförsamlingen Lindome, efter slutadt skriftetal till nattvardsungdomen, d. 23 maj 1811. Han var som predikant synnerligt eftersökt och bildade för en tid nästan ett slags homiletisk skola, i det att unga präster och studerande, intagna af hans extemporerade, omedelbara predikosätt, sökte mer och mindre lyckligt tillägna sig detsamma. Hans predikningar, hvartill utkasten och åhörarnes anteckningar med mycken svårighet samlades och trycktes efter hans död under titeln Högmessopredikningar, tillhörde länge antalet af svenska allmogens mest använda uppbyggelseböcker. Detsamma var förhållandet med hans Andeliga sånger och tillfällighetsverser, som första gången trycktes 1815. Linderoth, Gustaf Vilhelm, industriidkare. Född i Umeå landsförsamling d. 23 nov. 1816. Föräldrar: kronolänsmannen Jakob Ersson Linderoth och Charlotta Gabrielsdotter. Faderlös vid nio års ålder, anlände sonen 1829 till Stockholm för att söka sin utkomst. Här erhöll han, efter att några år ha arbetat hos en urmakare Salén, anställning hos den framstående urfabrikanten Cedergrén. Efter urfabrikören Malmströms frånfälle 1844 genom köp innehafvare af dennes verkstäder, begynte han genast att vid sitt yrke införa nya maskiner och tidsenliga arbetssätt. För detta ändamål företog han åtskilliga studieresor till Tyskland, Schweiz och England, hemförde för hvarje gång nya modeller till ur och verktyg, samt utvidgade efterhand sin rörelse till ett här i landet förut aldrig anadt omfång, särskildt fabrikationen af tornur. Med hans stigande anseende såsom en i sitt fack ovanligt skicklig och företagsam yrkesidkare följde en mängd offentliga förtroendeuppdrag, hvilka han alla skötte med samma omsikt och samvetsgrannhet som sin egen affär. Midt under sin rastlösa verksamhet slutade han sina dagar i Stockholm d. 25 april 1871. Hans förtjänster vunno både inom och utom landet erkännande. Ett af utlandets mer ansedda samfund, Society for the Encouragement of Arts, Manufactures and Commerce i London, kallade honom till korresponderande hedersledamot. Gift med Betty Cedergrén, född i Stockholm d. 13 febr. 1822 och dotter till urfabrikören I. F. Cedergrén. Hon började redan vid nio års ålder lära yrket hos sin fader och måste då begagna gosskläder för att icke bli störd af inkommande kunder, som eljes skulle förvånat sig öfver att se en kvinna arbeta i ett yrke. Efter sitt giftermål arbetade hon äfven i yrket och deltog efter mannens död med stort intresse i verkstadens arbete ända till slutet af 1880-talet. Död d. 10 dec. 1900. Hedersled. af Stockholms urmakaresocietet och af Sveriges urmakareförening. Sonen Johan Gustaf, f. d. 18 maj 1848, öfvertog 1872 sin faders affär och har allt mera uppdrifvit densamma. L. har bl. a. levererat tornur till domkyrkorna i Uppsala, Kalmar, Skara och Växiö samt Storkyrkan i Stockholm och har äfven till utlandet exporterat ur och finare vetenskapliga instrument. Lindfors, Anders Otto, filolog. Född i Näsby socken af Växiö stift d. 28 juli 1781. Föräldrar: komministern Anders Lindfors och Brigitta Kristina Hjelm. L. blef student i Lund 1798, där han inom kort var en af den berömde latinaren professor Lundblads utmärktaste lärjungar och promoverades till filosofie magister 1802. Följande året kallad till docent i pedagogik och didaktik och 1805 till docent i teoretisk filosofi, aflade han efter idkade juridiska studier hofrättsexamen 1810 och förordnades s. å. till notarie i uppfostringsutskottet. Flera gånger förut föreslagen till akademiska adjunkturer, utnämndes han 1811 till adjunkt i historia och befordrades 1816 till professor i samma vetenskap. 1819 hade han låtit prästviga sig och utnämndes s. å. till kyrkoherde i Bjershög och Oxie. Han förflyttades 1826 till eloquent. et poës. professuren samt blef 1830 teologie doktor. Död i Lund d. 8 mars 1841. Utrustad med djupa kunskaper, sällsynt kraft och stor duglighet, lade L. dessa egenskaper i dagen icke blott i sitt egentliga lärarekall utan äfven på andra områden, som berördes af hans verksamhet. Såsom lärare och skriftställare på latin intog han ett värdigt rum bredvid sina mera framstående föregångare. 1804 uppträdde han först såsom latinsk författare med Index latinitatis in Ciceronis Brutum, som tio år senare efterföljdes af Handbok i romerska antiqviteterna 1814 och af hans stora arbete Fullständigt Svenskt och Latinskt Lexicon 1815--24. Dessa tre äro hans förnämsta vetenskapliga verk. Han har dessutom utgifvit en mängd mindre arbeten i romerska litteraturen och historien, mest i disputationsform. Gift 1816 med Maria Margareta Arenberg. Lindgren, Albert Hellen Gustaf Benedikt, litteraturhistoriker. Född d. 13 juni 1857 i Hedemora. Föräldrar: prosten Bengt Gustaf Lindgren och författarinnan Hilda Augusta Amanda Hallström, som sedermera blef omgift med direktören vid blindinstitutet P. Kerfstedt (se I: 574). L. blef student i Uppsala 1876 och flyttade 1878 med modern till Stockholm, där han från 1883 en följd af år var teaterkritiker i Ny Ill. tidning och från 1891 några år litteratur- och tidtals teaterkritiker i Aftonbladet. L. lämnade för öfrigt bidrag till en mängd svenska tidskrifter och var under åtskilliga år lärare vid Dramatiska teaterns elevskola. I bokform utgaf L.: Ryssland och nihilismen 1883, inledning till öfversättning af Stepnjaksen »Det