underjordiska Ryssland»; Voltaire och hans strid mot fördomarne i religion och samhälle 1889 (i Verdandis småskrifter); Vittra stormän 1894, en samling essayer om svenska och utländska äldre och yngre författare; Sveriges vittra storhetstid 1895--96, antologien »Ungdomens poesibok» 1897, Emile Zola 1898, Sagoskalden H. C. Andersen 1899, Skalder och tänkare, litterära essayer 1900, Henrik Ibsen i hans lifskamp och hans verk 1903; Johan Ludvig Runeberg 1904 samt öfversatte P. Krapotkins memoarer. Af ett frisinnadt och själfständigt kynne, visade sig L. som kritiker kunna på ett fint och förstående sätt få fram det karaktäristiska hos olika personer och litteraturriktningar. Död i Stockholm d. 9 febr. 1904. Ogift. Lindgren, Henrik Gerhard, orientalist. Född d. 15 dec. 1801 i Stockholm. Fadern borgare. Modern var syster till matematikern Jöns Svanberg. Student i Uppsala 1815, vann L. därstädes 1821 den filosofiska graden och utnämndes 1830 till docent i arabiska litteraturen samt blef s. å. adjunkt i grekiska och österländska språk. Efter att nästan oafbrutet 1833--41 ha förestått professurerna i grekiska och österländska språk och under samma tid antagit prästerlig ordination 1836 samt erhållit professors titel 1838, utnämndes han 1841 till pastor i Tierp af ärkestiftet, och förordnades till kontraktsprost 1845. Teologie doktor 1860. Fullmäktig i prästeståndet vid alla riksdagar 1847--66 och efter den nya riksdagsordningen antagande 1866 vald till ledamot af Första kammaren, hvilket förtroende han dock afsade sig. Fullmäktig vid 1868 och 1873 års kyrkomöten, medlem af bibelkommissionen, ledamot af Vetenskapsakademien. Ansedd som sin tids yppersta orientalist i landet, utgaf L. från trycket flera arbeten i sin vetenskap, såsom: Quinquag. sexta Al-corani Sura, suethice versa 1830; Carol. M. Agrell, Supplementa ad Lexicon Syriacum Castellianum 1838--41; öfversättningar från grundtexten af Job 1831; profeten Jesaja 1842--43; Pentateuchen eller Moses fem böcker 1854--56 ; Josua, Domareboken, Samuels böcker och Konungaböckerna 1862 samt Höga visan 1875; akademiska disputationer, åtskilliga tal och predikningar, uppsatser i litterära tidskrifter o. s. v. Oaktadt sina hvad politiken beträffar konservativa åsikter -- L. hörde bl. a. till representationsförändringens häftigaste motståndare -- uttalade han sig som vetenskaplig teolog ofta med stor fördomsfrihet. Död i Tierp d. 16 jan. 1879. Gift 1833 med Vilhelmina Charlotta Löwenhielm. Lindgren, Karl Adolf, musikskriftställare. Född d. 14 mars 1846 i Trosa. Föräldrar: handlanden Karl Erik Lindgren och Brita Johanna Vilhelmina Burman. Student i Uppsala 1863 och filosofie kand. 1873, ägnade L. sig från ungdomen åt musikhistoriska studier och blef 1874 musikrecensent i Aftonbladet, hvilken befattning han fortfarande innehar. Han var 1881--84 redaktör i Svensk Musiktidning, där han alltid varit en flitig medarbetare. L. har för öfrigt skrifvit korrespondensartiklar till Nordisk Musiktidende i Kristiania och till tyska musiktidningar, har öfversatt Shakspeares »Lucretia» 1876, Lobes »Musikens katekes» 1877 och åtskilliga operatexter, har författat Satser i svensk verslära 1880, Verslära i E. Schwartz' och A. Noreens »Svensk språklära» 1881, Om Wagnerismen 1881, Svenske hofkapellmästare 1782--1882, 1882, Musikaliska studier 1896, lämnat en del af de biografiska uppgifterna till Svenskt Porträttgalleri: Tonkonstnärer och sceniska artister 1897, Ur svenska musikens häfder 1901 (i K. Valentins »Populär allmän musikhistoria»), m. m. L. är i besittning af stora kunskaper på musikhistoriens område och utmärker sig som kritiker för mycken opartiskhet. Han är hvarken ensidigt hängifven de äldre eller yngre tonsättarne utan har sinne både för den klassiska och den moderna tonkonsten. Ogift. Lindgren, Lars Erik, trädgårdsodlare. Född i Balingsta socken, Upplands län d. 2 febr. 1828. Föräldrar: landtbrukaren Lars Olsson och Anna Greta Ersdotter. Efter att på olika håll studerat trädgårdsskötsel, blef L. 1858 föreståndare för Skaraborgs läns trädgårdsförenings trädgård i Skara och 1863 trädgårdsmästare vid Landtbruksakademiens experimentalfält, där han 1881 blef direktör för trädgårdsafdelningen, hvilken post han lämnade 1900. L. har varit verksam icke endast som praktisk trädgårdsodlare, utan äfven som lärare, ur hvilkens skola ett stort antal lärjungar utgått, samt skriftställare. Han har sålunda utgifvit: Trädgårdsbok för folkskolor och landtmän 1861, som öfversatts till norska och finska; Handbok i trädplantering 1865; Trädgårdsbok för norden 1868; tillsammans med L. A. Ringius Folkskolans trädgårdsbok 1873; Handledning i trädgårdsskötsel för folkskolor 1876; Handbok i svenska trädgårdsskötseln 1872--1884, tills, med A. Pihl och G. Löwegren. 1862--1902 utgaf L. »Tidning för trädgårdsodlare», i hvilken han själf skref en mängd uppsatser. L. har med understöd af statsmedel företagit flera utländska studieresor. Ledamot af Landtbruksakademien. Gift 1863 med Johanna Fredrika Torstenson. 1. Lindh, Johan Per, boktryckare och bokförläggare. Född i Örebro d. 28 aug. 1757. Fadern var Johan Lindh, född i Örebro d. 4 okt. 1723, som 1752 erhöll k. privilegium på att öppna boktryckeri i Örebro och i tiotusental sålde a-b-c-böcker, katekeser och psalmböcker samt blef ägare af landtgods och järnbruk. Han var gift med Anna Regina Dahlström. Efter faderns död öfvertog L. Örebrotryckeriet 1784, som han 1798 sålde till sin yngre broder (se nedan). Själf hade L. 1791 inköpt tryckeri i Stockholm och där börjat bokförlag. Han inköpte bl. a. Lars Salvius' förlag, tryckte från 1792 almanackor enligt kontrakt med