lön fördubblades och ökades än ytterligare genom förläning på lifstid för honom, änka och barn af tvenne akademihemman i närheten af hans egen 1758 inköpta gård Hammarby. Då hans lif efter fyra års sjuklighet utslocknade d. 10 jan. 1778, ansågs detta såsom en nationalförlust, hvilken Gustaf III från tronen tillkännagaf för ständerna. Naturvetenskaperna vörda i L. sin ordnare, och oaktadt de förändringar hans system genom fortsatta forskningar undergått, skall hans namn likväl alltid stå främst bland dessa vetenskapens heroer. Hans skrifter uppgå till ett betydligt antal. Bland dem äro, utom de redan nämnda, följande de förnämsta: Fundamenta botanica 1736; Bibliotheca botanica 1736; Genera plantarum 1736; Hortus Cliffortianus 1737; Critica botanica 1737; Classes plantarum 1738; Öländska resa 1745; Flora Suecica 1745; Vestgöta resa 1747; Flora ceylonica 1747; Hortus Upsaliensis 1748; Materia medica 1749; Philosophia botanica 1751; Skånska resa 1751; Species plantarum 1753, 1762--73; Clavis Medicinæ 1766; Mantissa Prima 1767; Mantissa Altera 1771, o. s. v. Af sin vän arkiater Bäck tecknas L. sålunda: Hans yttre personlighet var angenäm, men icke utmärkt af några ovanliga egenheter, längden något under medelmåttan, kroppsbyggnaden fast, med lagom hull, men blodfull, så att ådrorna tydligt syntes, hufvudet stort och skiljelinjen mellan dess fram- och bakdel mycket djup, ögon bruna och skarpa, så att han sällan behöfde förstoringsglas, hörseln god, anletets uttryck mildt och vänligt och vittnande om en glad och lefnadsfrisk själ. Hans dräkt var alltid enkel och bestod i hvardagslag af en kort jacka, hvarjämte under de senare åren hufvudet vanligtvis betäcktes af en kalott, men vid högtidliga tillfällen af en riklockig peruk. Huru många gånger hans porträtt blifvit återgifvet af penseln eller grafstickeln, huru många minnespenningar öfver honom blifvit präglade eller skrifter till hans ära utkommit, torde nu vara svårt att uppgifva, ty hvarhelst blommor växa och blommornas vetenskap älskas, skall namnet Linné vara äradt och vördadt, och han minne odödligt.» Med L. började i naturvetenskapernas historia en alldeles ny period. L:s staty af Kjellberg aftäcktes i Stockholm d. 13 maj 1885. Af professor Th. Fries utkom 1903 ett vidlyftigt arbete Linné, det hittills på svenska språket mest utförliga och framstående, som utgifvits om L. 2. Linné, Carl von, d. y., botaniker. Född i Falun d. 20 jan. 1741; den föreg. ende son. Enligt faderns bestämda vilja begynte han tidigt studiet af naturvetenskaperna, därvid vanligen någon af den äldre Linnés utmärkta lärjungar, såsom Rolander, Löfling och J. P. Falck var hans undervisare. För faderns skull blef han redan såsom yngling öfverhopad med utmärkelser, hvilka eljes endast tillkomma den lärde och genom egna förtjänster framstående vetenskapsmannen. Så utnämndes han 1759, vid aderton års ålder, till botanices demonstrator, erhöll 1763 konungens expektansbref på faderns lärostol och promoverades 1765 till hedersdoktor i Uppsala på särskild uppmaning till medicinska fakulteten af kronprinsen, som då var universitetskansler. Denna snabba befordran väckte helt naturligt missnöje hos L:s samtida, enär han hvarken hade någon utomordentlig begåfning eller några märkvärdiga kunskaper. Sonen öfvertog emellertid faderns tjänst d. 17 okt. 1776 utan någon annan lön än som demonstrator och måste efter hand sätta sig i skuld. Ett spändt förhållande uppstod också mellan honom och modern på grund af vissa bestämmelser i faderns testamente. Efter att vid dennes död ha mottagit professuren i botanik vid Uppsala högskola anträdde han 1781 en resa till England, Frankrike, Holland och Danmark i och för utgifningen af faderns Systema Naturæ. Men L. insjuknade icke långt efter sin hemkomst och afled i Uppsala d. 1 nov. 1783. Linné d. y. var ogift, hvadan den adliga ätten på manssidan utgick med honom. Linnerhielm, Jonas Carl, tecknare. Född på Elleholm i Blekinge d. 30 aug. 1758. Föräldrar: kanslirådet Per Linnerhielm och Engel Fredrika Rothlieb. Efter slutade akademiska studier i Lund ingick L. 1776 som e. o. i krigsexpeditionen, där han hunnit till protokollssekreterare, när han 1796 afträdde från ämbetsmannabanan. 1800 inkallades han till ledamot i konstakademien utnämndes efter statshvälfningen 1809 till riksheraldiker och erhöll 1812 titel af kansliråd. Död på sin egendom Ebbetorp i Kalmar län d. 12 febr. 1829. L. är egentligen bekant genom sina illustrerade resor, utgifna i tre samlingar: Bref under resor i Sverige 1797; Bref under nya resor i Sverige 1806 och Bref under senare resor i Sverige 1816. Till dessa beskrifningar har han själf tecknat vyerna i olika manér: radering, aquatinta och crayon, och framstår i de skrifna skildringarna som rätt god stilist. Gift 1: 1791 med Helena Maria Ehrenstråle, bekant som skaldinna i Gessnerska stilen, genom en af mannen föranstaltad upplaga af hennes »Vitterhetsförsök», och 2: 1809 med Elsa Ottiliana von Francken. Linnström, Karl Hjalmar, bokförläggare, bibliograf. Född i Stockholm d. 18 juni 1836. Föräldrar: löjtnanten Anders August Linnström och Antoinette Sofia Fredrika Iserhjelm. L., som 1853--62 hade anställning hos bokhandlaren C. E. Fritze i Stockholm, aflade 1860 studentexamen i Uppsala. Han skötte sedermera 1862--71 L. J. Hiertas bokförlagsaffär, som han sistnämnda år öfvertog och innehade till 1884. Bland L:s många värdefulla förlagsartiklar märkas Uppfinningarnas bok 1872--75, Världslitteraturens historia 1875--76, Andersens sagor och berättelser 1877 med 500 svenska teckningar och träsnitt, Sveriges historia från äldsta tid till våra dagar 1877--81, till hvilket arbete L. själf utkastade planen och hvars 2,312 afbildningar han mestadels själf uppletat och valt och som kostade omkring 400,000 kr. i förlagskostnader. Svenskt boklexikon, Åren 1830--65, detta i sitt slag