förträffliga verk, som utgafs 1867--84 och omfattar omkring 2,000 sidor, utarbetades af L. själf med biträde af många personer. Gift 1886 med Hulda Maria Elisabet Svahn. Linroth, Klas Mauritz, läkare. Född på Västsjö i Öfre Ulleruds församling, Värmlands län, d. 20 juni 1848. Föräldrar: bruksägaren Klas Karl Axel Linroth och Laura Elvira Dahlgren. L. blef 1868 student i Uppsala, medicine kand. 1872, med. lic. vid Karolinska institutet 1876 och med. d:r i Uppsala 1879, sedan han utgifvit en afhandling om Blodkärlssvulsterna och deras behandling. Under sin studietid och äfven senare var L. militärläkare; 1878 förste bataljonsläkare vid k. flottans station i Karlskrona, frånträdde han denna plats 1882, då han blef förste stadsläkare i Stockholm, där han redan 1881 förordnats till sundhetsinspektör. L. har tagit stor del i de många byggnadsföretag, som Stockholms kommun under de 20 senaste åren låtit utföra i sjukvårdens intresse. Planerna för ombyggandet af Maria sjukhus 1885--86 och af Stockholms stads och läns kurhus 1889--90, äfvensom för det nya epidemisjukhuset i hufvudstaden 1890--93 äro förnämligast hans verk. På L:s initiativ inrättades hälsovårdsnämndens laboratorium och för produktion af animal vaccin en särskild ympanstalt för Stockholms stad, desinfektionsanstalter för staden och hamnen samt förbättrades ventilationsförhållandena i Stockholms folkskolehus. L. har äfven medverkat vid revisionen af dödsorsakstatistiken samt ytterst kraftigt i arbetet för tuberkulosens bekämpande. Han förordnades sålunda 1897 till ledamot i kommittén för afgifvande af förslag till inrättande af sanatorier för lungsjuka, företog samma år med bidrag af Stockholms stads hälsovårdsnämnd en resa till Tyskland, England och Schweiz för att taga kännedom om där befintliga sanatorier för obemedlade lungsotspatienter och utsågs 1899 till ett af Sveriges ombud vid tuberkuloskongressen i Berlin i maj samma år. 1891 erhöll L. professors titel och blef i mars 1898 t. f. generaldirektör och ordf. i k. medicinalstyrelsen efter Almén för en tid af sex månader samt i sept. s. å. ordinarie innehafvare af dessa befattningar. L. har företagit många utländska studieresor. 1880--81 besökte han för att studera hygien de flesta af Europas kulturland och vistades sex månader hos Pettenkofer i München, i hvars laboratorium han utförde en undersökning Über das Verhalten des Wassers in unseren Kleiden. L. har sedermera i tryck utgifvit många arbeten, de flesta behandlande enskild och allmän hälsovård. 1900--04 var han stadsfullmäktig i Stockholm. Gift 1877 med Hildur Carolina Stuart. Lithou, Gustaf, latinsk skald. Född i Österbotten d. 25 mars 1692. Fadern Gustavus Lithovius var kyrkoherde i Limingo i Österbotten, moderns namn var Brenner. L. studerade i Uppsala men ingick 1716 i krigstjänst, hvarifrån han tog afsked som fänrik 1721. Först trettio år senare erhöll han kaptens fullmakt och fick af ständerna en liten pension, på hvilken han, ehuru i mycken torftighet, lefde nöjd med sin värld och sin sånggudinna. Denna beundrades af samtid och eftervärld och fann behag för både inhemska och främmande lärde. Såsom det yppersta af hans latinska skaldestycken anses ett sorgekväde öfver Carl XII:s död, Panegyris exsequialis, som utkom 1720 och tillägnades konung Fredrik och ständerna. Hans öfriga stycken äro till största delen tillfällighetsvers, af hvilka blott en del blifvit samlad i hans Poëmata heroico-miscellanea, I, 1734. Död i Stockholm i dec. 1753. Livijn, Claes Johan, skriftställare. Född i Skeninge d. 12 nov. 1781. Föräldrar: komministern, sedermera kyrkoherden i Högby Johan Alexander Livijn och Juliana Kristina Törner. L. blef student i Lund 1800 och flyttade 1802 till Uppsala. Han hade önskat att förvärfva den filosofiska graden, men då han hindrades därifrån af sin medellöshet, aflade han erforderliga examina för inträde i rikets rättegångs- och räkenskapsverk samt antogs 1805 till auskultant i Svea hofrätt och till extraordinarie i kammarrätten och krigsexpeditionen. Förordnad 1806 att bestrida en revisionstjänst i kammarrätten, utnämndes han 1808 till kopist i krigsexpeditionen och innan sistnämnda års slut till auditör vid Skaraborgs regemente. I denna egenskap åtföljde han svenska armén under fälttåget i Tyskland 1813--14 och erhöll därunder förordnande att bestrida krigsjustitiarietjänsten vid arméns andra division 1813. Sedermera var han hären följaktig till Norge, tjänade ännu ett par år men tog slutligen afsked från regementet 1817. Följande året utnämnd till justitiarie i krigshofrätten, tjänstgjorde han vid 1818 och 1823 års riksdagar som sekreterare i bevillningsutskottet och befordrades slutligen 1835 till generaldirektör samt ordförande i styrelsen öfver fängelserna och arbetsinrättningarna i riket. Död i Stockholm d. 12 okt. 1844. Under sin studenttid var L. en verksam medlem af det litterära sällskapet Vitterhetens vänner och blef något senare en tillfällig medarbetare i både Poetisk kalender och Polyfem. »Såsom vitter författare intager han ett framstående rum bland fosforisterna. Han tillhör genom hela sin riktning denna skola, eller närmare bestämdt den nyromantiska tyska.» Sannolikt hade han kunnat blifva mera betydande än han i själfva verket blef. Men störande yttre förhållanden, egendomlig, orolig själfkritik och ett oroligt frestande af alla former och ämnen gjorde att han aldrig höjde sig till något utmärkt. Hans arbeten innehålla dock många genialiska tankar, särdeles det bästa utaf dem Spader dame 1824, som äfven blifvit öfversatt på tyska. Utom detta har han skrifvit Mästerkatten eller katten i stöflor, efter Tieck, 1812; Axel Sigfridsson, roman 1817, ofullbordad, samt en stor mängd politiska och juridiska uppsatser i tidningar och tidskrifter. Hans Samlade skrifter äro utgifna af A. I. Arwidsson 1850. Gift 1822 med Beata Sofia Löwenborg.