i Augsburg blifvit invigd till prädikoämbetet, begaf han sig tidigt följande våren till Smyrna, där han verkade såsom evangelisk predikant till 1768. Under tiden gjorde han ett längre besök i Konstantinopel, för att tillhandagå därvarande luteraner med prästerlig tjänstgöring, led på återresan två gånger skeppsbrott, måste vid sin hemkomst bevittna, huru församlingens bönhus ödelades af en eldsvåda, att ej nämna det Smyrna under hans därvaro fyra gånger hemsöktes af pesten och flera gånger skakades af jordbäfningar. 1768 utnämndes L. till kyrkoherde vid S:t Katarina kyrka i Magdeburg, hvarifrån han 1773 kallades till andre pastor vid Tyska församlingen i Stockholm. Följande året befordrad till pastor primarius därstädes, erhöll L. teologie doktorsvärdigheten i Tübingen 1775 och afled i Stockholm d. 21 juni 1805. Ehuru främling och först vid mognare år fäst vid Sverige, beredde sig L. ett aktadt rum i vår lärdomshistoria. I Allgem. Schwedisch. Gelehrsamkeits-Archiv unter Gustafs d. III:n Regierung 1781--96 har han lämnat ett särdeles förtjänstfullt bidrag till Sveriges litteraturhistoria för denna tid. Förut hade han i Tyskland utgifvit Glaubwürdige Nachrichten von dem Türkischen Reiche etc. 1770 samt Beschreibung des Türkischen Reichs nach seiner Religions- und Staats-Verfassung etc. 1771--89, hvilka arbeten mottogos med stort bifall. Han har äfven meddelat en mängd uppsatser i tidningar och tidskrifter, en myckenhet strödda predikningar, m. m. Gift med Elisabet Sofia Hohleisen. 2. Lüdeke, Johan Anton August, författare. Född i Magdeburg d. 24 aug. 1772; den föregåendes son. Vid ett års ålder följde L. sin far till Sverige och blef, efter förberedande undervisning i Tyska skolan i Stockholm, student i Uppsala 1788. Tre år senare begaf han sig till Tyskland för att fortsätta sina studier vid universitetet i Götringen, där han promoverades till filosofie magister 1798. Prästvigd i Uppsala följande år, förordnades han till pastorsadjunkt vid Tyska församlingen i Stockholm, blef e. o. hofpredikant 1801 och året därefter tysk kyrkoherde vid Hedvigs församling i Norrköping. Kallades till andre pastor vid Tyska församlingen i Stockholm 1807, blef ensam pastor därstädes 1817 och teologie doktor vid kröningen 1818. Död i Stockholm d. 26 dec. 1838. Af sin far hade L. ärft smaken för historiskt-vetenskapliga forskningar. Hans Dissertatio historica de Ecclesia Teutonica et Templo S. Gertrudis Stockholmiensi 1791, vittnar fördelaktigt om den då ännu unge författarens både kunskaper och flit. Likaså hans Denkmal der Wieder-Eröffnung, der Deutschen Kirche in Stockholm 1823, hvilket arbete innehåller en mängd biografiska och genealogiska upplysningar af värde, Han har dessutom utgifvit: Lapides Morenses etc. (med anledning af Carl Johans kröning och hyllning 1818); Grundritning öfver Tyska kyrkans tomt i Stockholm, med historisk förklaring 1823; strödda predikningar, tal, uppsatser i tidningar samt smärre tidskrifter. Gift 1824 med Gustava Carolina Wadström. Lütkemann, Gabriel Timoteus, biskop. Född i Stockholm d. 6 mars 1723. Föräldrar: generalsuperintendenten i Pommern Timoteus Lütkeman och Ida Augusta Wedderkopp. L. studerade först i Uppsala och sedermera i Greifswald, där han vann magistergraden 1740. Efter en studieresa till några andra tyska universitet, erhöll han en docentur i Greifswald 1742 och innehade denna syssla till 1744, då han kallades till hofpredikant hos svenska tronföljaren Adolf Fredrik, Promoverad teologie doktor i Greifswald 1750, utnämndes han tre år senare till konungens öfverhofpredikant och erhöll 1756 i uppdrag att vara prins Fredrik Adolfs lärare i teologi, hvarmed han fortfor till 1758, då han befordrades till superintendent i Visby. När Visby stift 1772 upphöjdes till rang af biskopsdöme, blef L. dess förste biskop och hedrades 1788 med ett uppdrag, som säkert ingen präst hvarken före eller efter honom innehaft, nämligen att vara -- vice landshöfding på Gotland. Förtroendet var så mycket större, som Sverige s. å. råkat i krig med Ryssland, och all anledning var att befara ett fientligt anfall på ön. L. förvaltade emellertid sin landshöfdingbefattning i öfver ett halft år och på ett sätt, som tillvann honom både regeringens och befolkningens erkänsla. Såsom själfskrifven representant deltog han i alla riksdagar från 1760 och tillhörde obetingadt Hattpartiet, på samma gång han klokt begagnade hvarje tillfälle att befästa sig i konungahusets bevågenhet. Liksom hvarje partiman har L. blifvit mycket olika bedömd. Utan tvifvel var han en man med många goda egenskaper, ehuru pålitlighet icke tyckes ha varit den förhärskande, bland dem. Död d. 20 mars 1795. Gift 1: 1762 med Susanna Maria von Boisman och 2: 1776 med Hedvig Maria von Segebaden. Lybecker, Georg Henrik, krigare. Son af generalmajoren och landshöfdingen i Göteborg Georg Henrik Lybecker. Hans tidigare öden äro obekanta. Hän kvarstod länge, sannolikt i tjugu år, i ryttmästaregraden, först vid Norra skånska kavalleriet och sedermera vid Lifregementet till häst. 1702 deltog han i slaget vid Klissow och utnämndes 1703 till major. Under polska kriget 1704 och 1705 hade han visat sig djärf och lycklig vid ett och annat mindre ströftåg, och nu togo hans befordringar en förvånande fart. Befordrad 1704 till öfverstlöjtnant, blef han 1705 landshöfding i Viborg, 1706 generalmajor och 1707 friherre samt öfverbefälhafvare för hela svenska hären. Vid sitt tåg inåt Ryssland hade konungen befallt L. att med 14,000 man och understödd af flottan angripa Petersburg och återtaga Ingermanland. I aug. 1708 tågade han