från Viborg mot Neva och lyckades verkligen, oaktadt ryssarnas motstånd, öfvergå denna flod, men lät af det falska ryktet om en annalkande stor fientlig här skrämma sig till en brådstörtad flykt. 1710 föll Viborg i ryssarnes händer, utan att L. gjorde något försök att undsätta staden. Han utnämndes till generallöjtnant 1710, men fråntogs af regeringen i Stockholm öfverbefälet. Icke desto mindre förordnades han af Carl XII för andra gången 1712 till öfverbefälhafvare i Finland men visade samma oskicklighet och oförmåga som förut. Bland andra försummelser, som han låtit komma sig till last, var äfven att icke hafva försett sig med tillräcklig proviant, hvarför armén, som utan något bestämdt mål kommenderades än hit, än dit, slutligen måste gifva vika för hungersnöden och fiendens öfvermakt. Ändtligen blef L. på finnarnas uttryckliga begäran afskedad af rådet och återkallad till Stockholm 1713, där han ställdes inför generalkrigshofrätten och 1717 dömdes från lif, ära och gods. Han blef dock af konungen benådad till lifvet samt drog sig tillbaka till sitt gods Värsta i Nerike, som han icke fick lämna. Där afled han d. 4 juni 1718. Gift 1689 med Susanna Regina Modée. Lysander, Albert Theodor, universitetslärare, filolog, vitter författare. Född i Göteborg d. 29 maj 1822. Föräldrar: klädeshandlaren Sven Lysander och Anna Dorothea Winkler. Student i Lund 1840, promoverades L. därstädes till fil. doktor 1847 och förordnades till docent i latinska språket och litteraturen 1848. 1859 befordrades han till adjunkt i äldre och nyare litteraturhistoria samt utnämndes till professor i romersk vältalighet och poesi 1864. L. afled d. 25 april 1890. Af hans många tryckta skrifter nämna vi särskildt: De Q. Horatio Flacco homine ac poëta; commentatio 1848; Sören Kirkegaard. Litterärhistorisk teckning 1851; Tre föredrag i academiska föreningen: Om nordiska qvinnan; Erosmythen; Carl XII:s betydelse 1855; Om sagospelet Lycksalighetens ö och dess uttolkare 1857; Romerska litteraturens historia. Med särskildt afseende på stilens utveckling, I, 1858; Försök att ordna Archilochi fragmenter; jämte bidrag till deras tolkning 1862; Äfventyr 1872; Faust. En själshisoria efter Göthes sorgespel, jämfördt med flere idédramer 1875; Om Tegnér (tal vid hundraårsfesten till hans minne 1882.) L. har vidare tolkat Longfellows »Evangelina» 1854 samt Catullus' »Valda sånger i svensk tolkning» 1896, samt ordnat och utgifvit »Valda skrifter af C. J. L. Almqvist» 1874-78, som han försett med noter och en utförlig lefnadsteckning öfver författaren, hvarjämte han publicerat åtskilliga uppsatser och recensioner i tidskrifter och tidningar, tal, samt en mängd latinska och svenska verser, af hvilka senare några blifvit omtryckta i Lunds Studentkalender 1863, 1864, m. m. Efter författarens död utgafs 1891 af M. Weibull »Smärre skrifter i urval» af Chr. Cavallin och Lysander, med lefnadsteckningar öfver de båda författarne. Gift 1859 med Kristina Appolonia Broomé. Lyth, Jakob Eberhard, läroboksförfattare. Född d. 29 juni 1810 i Visby, där fadern Per Lyth var handlande. Efter att i åtta år ha bevistat gymnasium i Königsberg samt tillbragt fyra lästerminer i Uppsala, där han 1828 blef student, tjänstgjorde han i tvenne år såsom underlärare vid Hillska skolan i Hazelwood, nära Birmingham, samt var 1833--35 lärare vid Hillska skolan å Barnängen. Förordnad sistnämnda år till förste apologist i Visby, anställdes han 1840 såsom språklärare vid gymnasium, prästvigdes 1842 och utnämndes 1847 till konrektor vid Visby skola. 1840--50 var L. äfven lärare i främmande lefvande språk vid Visby gymnasium. Död i Visby d. 10 nov. 1852. Bland svenska läroboksförfattare torde L. vara en af de mest bekanta genom sin Tysk språklära, jämte förberedande explikations- och skriföfningar 1834, tillökt med läsebok och ordregister 1836. Gift 1842 med Kristina Elisabet Anna Gahne. 1. Lyttkens, Ivar, landthushållare, kommunal- och riksdagsman. Född å Brollsta i Össeby-Garns församling af Stockholms län d. 22 jan. 1823. Föräldrar: fabrikören Adolf Fredrik Lyttkens och Eva Olava Rudbeck. Efter att ha åtnjutit undervisning i Klara trivialskola, genomgick L. teknologiska institutet 1835--38 och var därefter någon tid anställd som ingenjör vid Huskvarna. Landtbrukselev på Börringe i Skåne 1840, vistades han sedermera under två års tid i Tyskland, hvarest han efter aflagd examen lät inskrifva sig som student i Greifswald. Efter att ha genomgått Eldena landtbruksinstitut, fick han, efter återkomsten till fäderneslandet, ånyo plats å Börringe. Med hjälp af ett resestipendium företog han snart en ny resa till Tyskland för att studera ängsvattning och fårskötsel samt studerade 1846, på uppdrag af grefve Beck-Friis, okänd och förklädd till arbetare, bränneridriften vid Bjerres bränneri i Köpenhamn, hvartill eljest främlingar nekades tillträde. Vid hemkomsten anlade han ångbrännerier å Börringe och Ebbesjö -- de första i sitt slag i Sverige. Sistnämnda gård öfvertog han snart på arrende. 1850 inköpte han Skedala egendom i Halland, hvilken af honom ägdes och beboddes till hans död d. 30 juni 1899. L. togs tidigt i anspråk för ortens angelägenheter, tillhörde från 1869 till sin död Hallands hushållningssällskaps förvaltningsutskott och under en följd af år länets landsting (1887--97 som dess vice ordförande) samt har en ej ringa andel i tillkomsten af järnvägen mellan Halmstad och Helsingborg. 1871--93 var han ledamot af Andra kammaren för Halmstads och Tönnersjö härad, nära anslutande sig till sin länskamrat, Carl Ifvarsson, och liksom denne kämpande för sparsamhet i statsförvaltningen och värnande af medborgerliga rättigheter, den politiska och kommunala rösträttens utsträckning m. m., men mot tullskydd å landtmannaprodukter. Han hade 1872--74 plats i konstitutionsutskottet