kvarstannade där till 1842, då han företog en resa genom Tyskland, Belgien, Frankrike till Italien. Han återkom till Sverige dec. 1843. I Köpenhamn hade M. varit en synnerligen flitig lärjunge hos konsthistorikern Höyen och lärde sig äfven restauration af äldre taflor. Efter hemkomsten till Stockholm inrättade han där, jämte Ahlborn och Berlien, en slöjdskola, afsedd att bibringa handtverkslärlingar nödig teckningsfärdighet och allmän konstskicklighet. 1844 stiftades till en del genom M:s åtgärder »Svenska slöjdföreningen», till hvilken han 1845 öfverlämnade sin skola jämte inventarier, och ur detta läroverk har småningom Tekniska skolan utvecklats. Genom M:s initiativ åstadkoms i hufvudstaden den förening af konstnärer och konstvänner, som kallades »Konstnärsgillet» och som ledde till stiftandet af den praktiska institutionen: »Artisternas och litteratörernas pensionsförening». Under dessa år restaurerade M. äfven åtskilliga taflor, bl. a. plafondmålningar å slottet. 1846--51 innehade M. ett litet offentligt anslag till resor inom Sverige för idkande af konsthistoriska studier. Han började då de anteckningar, ritningar och samlingar, som han sedan oafbrutet fortsatte. Först studerade M. de i kyrkorna kvarvarande lämningarna af medeltidens konst, särskildt dess måleri. Emellertid uppstod en långvarig tvist mellan M. och Vitt.-, hist.- och ant.-akad. om äganderätten till de af M. utförda ritningarna, hvarför M., då hans reseanslag upphörde, begaf sig till Köpenhamn, där han erhöll uppmuntran af Höyen. Han uppehöll sig sedan ett par år i Skåne, sysselsatt med restaureringsarbeten och forskningar. 1854 for han med understöd af några skånska godsägare till Paris för att utföra en del planscher till sitt stora verk, Monuments scandinaves du moyen-âge, hvaraf första häftet utkom 1855 i Köpenhamn och det sjette och sista 1862 i Paris. Flere framstående fransmän understödde M. och franskt statsbidrag erhölls. Svenska staten inlöste en del exemplar af verket, för hvilket M. utförde så väl originalteckningarna som litografierna. Af riksdagen 1863 erhöll M. ett årsanslag till fortsättande af sina studier och resor, hvilket anslag årligen förnyades och 1873 förvandlades till en lifstidspension. 1866--68 utgaf M. två häften Samlingar till svenska konst- och odlingshistorien. »Svenska fornminnesföreningen», som 1869 bildades, kom hufvudsakligen till stånd genom M:s föranstaltande. Han deltog ifrigt i dess tidigare utveckling och blef 1871 anmodad att leda den finska fornminnesföreningens första vetenskapliga undersökningsfärd till Åland. M. var sedermera upptagen af att ordna sina samlingar från sina oräkneliga ströftåg. 1877 utgaf han första häftet af Atlas till Sveriges odlingshistoria, hvilket arbete var beräknadt att omfatta 1,200 planscher och i ord och bild lämna en öfversikt af hela den svenska odlingen. För att detta arbete skulle kunna fortsättas och till understöd af konst- och kulturforskningen i Sverige testamenterade M. 1882 sina samlingar jämte ett kapital till Lunds universitet på särskilda villkor, hvilken gåfva mottogs. Af »Atlas» utkommo 1877--84 ett par afdelningar, rörande bostäder och husgeråd samt helgedomar. M. utgaf vidare 1884--86 Praktisk lärokurs i teckning, där han uppträdde mot stuhlmannska systemet. Led. af konstakademierna i Amsterdam, Florens, Rom, Madrid, Petersburg. Död å diakonissanstalten vid Ersta d. 1 april 1899. Ogift. Manderström. Ättens stamfader Erik Forsmander var född i Dalarne, blef slutligen öfverlicentiinspektor i Wismar och adlades 1703 med namnet Manderström. Hans yngste son, kammarherren och krigsrådet Martin Ludvig upphöjdes 1771 i friherrligt stånd. Dennes sonsons son, M. 2 -- se nedan -- erhöll 1860 greflig värdighet. 1. Manderström, Kristoffer, ämbetsman, författare. Född d. 2 dec. 1727. Föräldrar: krigsrådet kammarherre Martin Ludvig Manderström och Maria Polhem, dotter till Kristoffer Polhem. Han erhöll i sitt föräldrahem en synnerligt vårdad uppfostran och inträdde, efter att någon tid 1746 ha studerat politik och historia vid Uppsala högskola, s. å. i d. v. kronprinsens tyska kansli. Här befordrades han 1749 till Adolf Fredriks handsekreterare, hvarefter hela hans återstående tjänstetid ägnades åt hofchargen. Utnämnd 1752 till drottning Lovisa Ulrikas kammarherre, uppdrogs åt honom 1760 att biträda sin far i vissa delar af hofförvaltningen, och fyra år senare blef M. kammarherre hos kronprinsen Gustaf, sedermera dennes handsekreterare samt handsekreterare, hofmarskalk och öfverkammarherre hos Sofia Magdalena. 1771 ståthållare på Ulriksdals slott, upphöjdes han sistnämnda år på samma gång som fadern i friherrligt stånd, tog 1781 afsked från hofmarskalkstjänsten och afled i Stockholm d. 1 sept. 1788. M. uppträdde som skald à la Dalin och skref äfven poem på latin och franska samt öfversatte till svenska åtskilliga franska teaterstycken och operor. 1779 utgaf han Försök till et svenskt rim-lexikon. Någon tid före sin död utgaf han med en för den tiden hos oss ovanlig typografisk prakt en samling af sina dikter, kallad Mina poetiska arbeten 1788, hvilka innehålla dels tillfällighetsrim på svenska, latin och franska, dels några öfversättningar till det förstnämnda af dessa språk. Bland skämtsamma stycken lästes en »Nyårsönskan» till den bekante morianen Badin, samt en »Bruvisa», på uppländskt bygdemål, med mycket nöje. M. var en af de första ledamöterna af Vitterhetsakademien. Gift 1773 med friherrinnan Virginia Charlotta Duvall. Manderström, Kristoffer Rutger Ludvig, statsman, skriftställare. Född i Stockholm d. 22 jan. 1806; den föregåendes sonson. Föräldrar: kammarherren frih. Erik Ludvig Manderström och friherrinnan Kristina Britta Bennet. Student i Uppsala 1819, aflade M. 1824 kansliexamen och ingick s. å. i handels- och finansexpeditionen af