emottagande underrättelsen om Hjalmars död, Signe, Viger Spa, Sverres tåg till Norge o. s. v. Ett arbete af romantiskt skaplynne är M:s bekanta Elfvalek, hvaraf en reproduktion, tillika med ett par af hans förenämnda arbeten, finnes i Nationalmuseum. På 1860-talet började M. en tafla med ämne Bråvalla slag, hvilken tafla han aldrig, oaktadt flitigt arbete, lyckades fullborda. Så blef äfven fallet med en senare påbörjad tafla med samma ämne. Den äldre af dessa båda taflor inköptes år 1904 af Svenska konstnärernas förening och den yngre är som gåfva öfverlämnad till Nordiska museet. Men i stället utförde han en mängd älskvärda genrebilder med barnmotiv: Sista paret ut! 1866, Korthuset, Herrns och fruns marknadsresa, Tiggare och tjuf, Trollskrinet, Odygd, o. s. v. M. var äfven en framstående illustratör. Han gjorde teckningar till »Frithiofs saga» 1868, till »Sagan om Ragnar Lodbrok och hans söner» 1880, och »Fänrik Ståls sägner» 1885, där han lyckades särskildt bra både med karakteristiska figurer och landskapsbilder. 1883 utkom »Frithiofs saga» i ny upplaga med nya illustrationer i ljustryck efter oljemålningar, i svart och hvitt, och M. illustrerade också på liknande sätt Runebergs »Grafven i Perrho». Från 1890-talet stammar en serie äktsvenska akvareller, hvari M:s poetiska förmåga tagit sig vackra uttryck. M:s lynne var i grund och botten mildt och svärmiskt, såsom synes af hans veka sommarnattsdröm »Elfvalek» -- »en dröm i färger, en målning, där stämningen, den nordiska folkvisetonen är allt» -- men det ägde också mycken skälmaktighet och humor, och därför var M. en så förträfflig skildrare af barnens lif. »M:s konst uppbäres af flärdlöshet, af varm känsla och ungdomlig friskhet. Mot hans teknik och särskildt mot färgskalan i hans friluftsmålningar har den nya tiden kunnat göra en och annan berättigad invändning. Men karaktären i hans arbeten har förblifvit älskvärd och själfständig.» Ogift. Malmström, Per, författare, biblioteksman. Född i Gunnilbo socken i Västmanland d. 11 dec. 1758. Föräldrar: komministern i Björkskog Per Malmström och Justina Hellenius. Student i Uppsala 1776, blef han 1785 fil. magister och utnämndes följande år till docent i praktisk filosofi därstädes. 1789 befordrades han till professor i österländska språk och grekiska vid Åbo universitet, hvarifrån han 1795 förflyttades till Stockholm som k. bibliotekarie. Han ordnade och uppställde det k. biblioteket i den då nyinrättade sal i kungliga slottet, som det sedermera i 80 år innehade, och inlade stora förtjänster om dess utveckling, genom att skaffa det ökade anslag till bokinköp och personal samt genom att göra det tillgängligt för allmänheten m. m. Han fick vid sidan häraf snart ett annat verksamhetsfält, i det han 1804 förordnades att granska alla från utlandet inkommande tidningar och journaler samt att ha uppsikt öfver alla i riket utkommande periodiska skrifter. I denna egenskap tvangs han till delaktighet i åtgärder, som ådrogo honom mycket hat, men hvilka han enligt egen uppgift i de flesta fall sökt förhindra eller mildra. Efter att 1807 erhållit kansliråds fullmakt och 1808 blifvit prästvigd, utnämndes han 1811 till kyrkoherde i Sköfde stads- och landsförsamlingar. Dessförinnan hade han 1809 uppträdt som politisk författare med Prospectus till en afhandling om nationalrepresentation och statsdepartementer i Sverige. På sin nya plats trifdes han icke, utan skaffade sig under hvarjehanda förevändningar tjänstledighet och vistades i Stockholm, där han 1813 utgaf Essai sur le système militaire de la Suède (tills. med öfversten G. A. Sture), Skrifter i åtskilliga ämnen 1818 och Ämbetsberättelse med tillhörande handlingar 1819, innehållande ej oviktiga bidrag till trycktvångets historia i Sverige. 1820 sökte han Stora Tuna pastorat i Dalarne och lyckades, trots ifrigt motstånd från dåvarande domprosten J. O. Wallin, tillkämpa sig förslagsrum samt blef ock slutligen 1822 till platsen utnämnd, hvilket till den grad grämde landshöfding Hans Järta, som motarbetat M., att han begärde afsked från sin befattning (se I: 562). M. beskrifves som en man »med vidsträckta kunskaper, god urskilning, stadgad smak och ihärdighet i sina företag». Död d. 18 sept. 1834. Gift 1: 1800 med Maria Rosina Kessler, 2: 1816 med Charlotta Lovisa Palmcrantz. Mandelberg, Johan Edvard, målare. Född i Stockholm den 22 juni 1731. Han erhöll sin första undervisning af fadern och öfvade sig sedan på egen hand. I juni 1752 begaf han sig till Paris, där han slöt sig till Roslin samt fick tillstånd att kopiera i Louvren. M. erhöll af danske konungen Fredrik V ett understöd med hvilket han sedermera fortsatte resan till Italien. I okt. 1758 anlände M. till Köpenhamn, där han 1759 blef led. af konstakademien och 1763 professor vid akademien. Bland stycken af hans hand hafva fyra taflor, framställande scener ur Iliaden och målade i kupolen å Fredensborgs slott, blifvit berömda. De takmålningar, han utförde för Kristiansborg, gingo förlorade vid branden 1794. Utom allegoriska och mytologiska scener utförde M. och detta kanske i främsta rummet bataljmålningar, men han saknade artistisk originalitet. Död i Köpenhamn d. 8 aug. 1786. Mandelgren, Nils Månsson, tecknare, kulturforskare. Född i Väsby socken af Luggude härad i Skåne d. 17 juli 1813. Föräldrar: skomakaren Måns Svensson och Kerstin Jönsdotter. Vid nitton års ålder antagen till elev i målning vid Höganäs lerkärlsfabrik i Skåne, fick han 1833 genom bemedling af d. v. excellensen grefve Jakob de la Gardie komma till Stockholm och på fullt allvar ägna sig åt konststudier såsom elev vid konstakademien. Han lärde också litografi af v. Schéele. Efter att i hufvudstaden ha tillbragt tiden till 1838, begaf han sig s. å. till Köpenhamn, ingick vid därvarande konstakademi och