såsom sekreterare i riksdagens särskilda utskott för försvarsväsendet, fungerade 1867--68 såsom sekreterare i kommittéen för utredning af roterings- och rustningsbesväret, o. s. v. I och för studiet af främmande länders militära inrättningar företog han under sin tjänstetid flera utrikes resor och deltog 1863 under främmande namn i polska frihetskampen. I tidens politiska rörelser började M. tidigt deltaga å den liberala sidan. Han var sålunda en af skarpskytterörelsens främsta män, var 1864--70 medlem af nordiska nationalföreningens styrelse, en af stiftarna af »nyliberala sällskapet» 1868, och 1866--72 stadsfullmäktig i Stockholm. 1869 invaldes M. i Andra kammaren, där han i icke oväsentlig grad såsom medlem af försvarsutskottet vid 1871 års båda riksdagar medverkade till de då framlagda härordningsförslagens fall. Han tillvann sig såväl härigenom som genom sitt uppträdande i öfrigt i hög grad landtmannapartiets sympatier, hvilka ock visade sig i hans insättande i 1872 års lagutskott. Säkerligen hade ock M. snart kommit att upprycka i ledet af riksdagens främste, om ej valmännen, af missnöje med hans landtmannapartistiska förbindelser, underlåtit att 1872 förnya hans omval. Efter sin afgång ur riksdagen fortfor M. att vara verksam för landtmannapartiets räkning, dels såsom artikelförfattare i »Fäderneslandet», dels såsom dess skrifkunniga biträde vid uppgörande af dess härordnings- och skattemotioner, särskildt de 1878 framlagda. Partiet visade också sin erkänsla genom att 1874--75 göra honom till registrator i Andra kammarens kansli samt 1873--75, 1878--80 och 1882--87 till statsrevisor. Genom dess inflytande invaldes han ock 1882 i Första kammaren för Kronobergs län, som han representerade till och med 1890 års riksdag. Han uppträdde härvid som målsman för till en början landtmannapartistiska, men så småningom enbart liberala tendenser af 1848 års snitt, i hvilka republiken och allmän rösträtt städse intogo en förhärskande plats. Till en början åhördes M. i denna konservativa omgifning med aktningsfull tystnad, men med kammarens under slutet af 1880-talet stadigt fortgående dragning åt höger, blef hans ställning där allt mera odräglig och 1890 mottog han val till Andra kammaren af Stockholms stad. Tiden hade dock nu gått förbi honom, och kom han aldrig att därstädes utöfva något nämnvärdt inflytande. M., som 1891--92 hade plats i lagutskottet, tillhörde kammaren till och med 1896. Utom riksdagen tog han under sina sista lefnadsår liflig del i rösträttsrörelsen och var ordförande i 1893 års »folkriksdag». Bland M:s utgifna militära skrifter må särskildt nämnas: Studier öfver svenska skärgårdsflottans historia, krigssätt och användande vid Sveriges försvar 1855, i hvilken han afsåg att framhålla det särskilda kustförsvarets betydelse i Sveriges allmänna försvarssystem och han var sedan en verksam befordrare af den åren 1866--73 bestående afsöndringen från flottan af det s. k. skärgårdsartilleriet; Hvilket bör ändamålet vara med Stockholms befästande? 1859; Berättelser om Svenska Krigshistoriens märkvärdigaste fältslag, 3 del. med atlas 1857--59; Arkiv till upplysning om svenska krigens och krigsinrättningarnas historia, del. II och III 1860--61; Exercis-Reglemente för skarpskyttar 1861; Anteckningar rörande svenska Regementenas historia 1863; Uppgifter rörande svenska krigsmagtens styrka, sammansättning och fördelning sedan slutet af 1500-talet 1865; Anteckningar rörande finska arméens och Finlands krigshistoria 1870; Kan Sverige försvara sin själfständighet? 1871; Lärobok i skärgårdskrigskonst 1872; Öfversigt af svenska krigsinrättningarnes historia 1890--1903. På det politiska området gaf han under en lång följd af år uttryck åt sin uppfattning i »Fäderneslandets» ledande afdelning samt utgaf i bokform Om vårt skatteväsende och dess reformerande af S. L. 1873 och Statistiska uppgifter rörande svenska folkets skatter och deras fördelning 1885. Varm vän af historiska studier, uppträdde han äfven som författare å detta fält med Erik XIV:s fall 1876, där denne bedömes på ett gynnsammare sätt än det vanliga, samt afhandlingarna Om orsakerna till Gustaf II Adolfs deltagande i 30-åriga kriget (i Histor. Bibliotek 1878) och Om Gustaf II Adolfs politik 1881, hvilka genom sin opposition mot den enligt förf:s mening öfverdrifna förgudningen af hjältekonungens minne väckte mycken ovilja och gåfvo anledning till åtskilliga polemiska skrifter. I Fälttåget i Norge 1814 sökte M. 1887 göra gällande, att föreningen mellan Sverige och Norge helt och hållet var ett verk af frivillig öfverenskommelse. M., som sedan 1863 var ledamot af Krigsvetenskapsakademien, afled i Stockholm d. 23 febr. 1897. Gift 1: 1863 med Maria Albertina Cochen från Krakau och 2: 1881 med Ebba Lindvall. 3. Mankell, Gustaf Adolf, pianist, orgelvirtuos. Född i Kristiansfeld i Schleswig d. 20 maj 1812; broder till M. 1. Efter undervisning i Brödraförsamlingens skola i sin födelsestad inflyttade han 1833 till Sverige och bosatte sig i Stockholm såsom pianolärare. 1836 antagen till organist i Jakobs församling i hufvudstaden och därefter till kantor vid Jakobs högre apologistskola, anträdde han 1862 en utrikes resa och besåg därunder nästan alla större och berömdare orgelverk i Europa. Redan 1853 hade han blifvit utnämnd till professor i orgelspelning vid Musikaliska akademiens undervisningsverk. M. uppträdde vid en mängd kyrkokonserter, därvid hans kontrapunktiska improvisationer alltid tillvunno sig musikkännares stora bifall. Han gjorde sig jämväl bemärkt såsom musikförfattare och utgifvare af åtskilliga samlingar orgelmusik, såsom: Tolf lätta preludier; Tre häften preludier, med 20 i hvarje häfte; Stor fantasi för solostämmorna i Gerdserums kyrkas orgelverk; Studier vid orgeln; Orgelstycken, preludier och fugor; »Orgelbibliotek», »Orgelnisten», »Musik för kyrkan», »Orgelvännen», de sistnämnda samlingar af utmärkta tonsättares arbeten, jämte en del egna kompositioner. Död i Stockholm d. 23 mars 1880.