Ledamot af Musikaliska akademien. Gift 1839 med Charlotta Lovisa Warnke. 4. Mankell, Otto August, tecknare. Född i Göteborg d. 21 juli 1838; den föreg. brorson. Föräldrar: pianofabrikören i Göteborg Vilhelm August Mankell och Margareta Igelström. Efter slutad kurs vid Chalmersska institutet i Göteborg, genomgick M. 1858--63 byggnadsskolorna vid konstakademien och inskrefs sistnämnda år som e. o. auskultant i öfverintendentsämbetet. 1867 tillförordnad lärare i lineartecknings- och målareperspektivskolan vid nämnda akademi, kallades han året därefter till agré och företog 1872 en studieresa till Danmark, Tyskland och Ryssland. 1879 utnämndes han till ordinarie lärare i perspektiv- och skugglära vid akademiens läroverk. Död å Gångsätra på Lidingön d. 26 juni 1885. M. är egentligen känd såsom utgifvare af i litografiskt färgtryck utförda fågelperspektiv öfver Göteborg, Stockholm och Visby -- af hvilka den stora rundmålningen öfver Stockholm äfven i utlandet vunnit uppmärksamhet -- samt såsom utgifvare af planschverket Stockholm, aqvarell-lithografier 1873--75, fyra stora planscher öfver Svenska fältslag, 1874, samt Göteborg, 20 akvarell-litografier 1884. Ogift. Mannerheim. Ätten härstammar från Henrik Augustin Marheim, som i midten af 1600-talet var bokhållare i Stockholm. Sonen Augustin Marheim, bankokommissarie, adlades 1693 med namnet Mannerheim och dennes söner Gustaf Henrik och Johan Augustin upphöjdes i friherrligt stånd 1768. 1. Mannerheim, Lars Augustin, justitieombudsman. Född d. 15 okt. 1749. Föräldrar: öfversten friherre Johan Augustin Mannerheim och Helena Maria Söderhjelm. 1764--69 vistades M. vid universitetet i Uppsala, anställdes 1769 såsom kanslist i kanslikollegii expedition och befordrades därefter till kanslijunkare i d. v. presidentskontoret. 1773 utnämndes han till andre och 1775 till förste protokollssekreterare i inrikes civilexpeditionen och deltog 1780--81 i den resa till södra Europa, som C. A. Ehrensvärd skildrat i sina arbeten. Efter sin hemkomst utnämnd till förste expeditionssekreterare, innehade han denna befattning till 1789 års riksdag, då han, hvilken som inflytelserik ledamot af hemliga utskottet intagit en plats i oppositionens främsta led, inlämnade sin afskedsansökan. Han drog sig nu tillbaka till det enskilda lifvet, hufvudsakligen sysslande med sina bruk och egendomar, men deltog fortfarande i riksdagarna, var äfven 1792 ledamot af hemliga utskottet, hedrades upprepade gånger med uppdrag som revisor af bankoverket och blef 1805 fullmäktig i järnkontoret. Vid 1809 års statshvälfning var M., som tillhörde det Adlersparreska partiet, den förste, som på riddarhuset föreslog Gustaf Adolfs afsättning, och utsågs, när ett konstitutionsutskott tillsattes för tillskapandet af en ny grundlag, till detta utskotts förste ordförande. När sedan enligt den nya grundlagen en justitieombudsman skulle utses, blef M. vald därtill och fortfor på grund af nya omval med befattningen till 1823 års riksdag. Juris hedersdoktor i Uppsala 1818, Led. af Vetenskapsakademien. Död i Stockholm d. 18 mars 1835. M. var en man af stränga grundsatser, omutlig redbarhet och ekonomiskt oberoende och skötte sitt höga förtroendekall i fullkomligt konstitutionell anda, lika obekymrad om de styrandes bevågenhet som om folkgunstens bifall. Gift 1787 med Sofia Wadenstjerna, dotter af den kände politikern C. E. Wadenstjerna. 2. Mannerheim, Carl Erik, finsk-rysk ämbetsman. Född d. 14 dec. 1759 i Säters socken, Kopparbergs län; den föregåendes broder. Vid utbrottet af 1788 års krig var M. major vid Åbo läns regemente och blef snart en af dem, som ifrigast läto hänföra sig af Sprengtportens själfständighetsplaner rörande Finland. Invecklad i Anjalakonspirationen, dömdes han till döden, men benådades 1790 och tog afsked ur krigstjänsten 1796 samt bodde därefter som privatman på sitt gods Villnäs i Lemo socken nära Åbo. Efter Finlands eröfring 1809 kvarstannade M. i landet och kom snart i synnerlig gunst hos ryska regeringen, blef sistnämnda år rysk-finskt krigsråd, sedermera geheimeråd, statsråd och ledamot af regeringskonseljen i Finland, chef för ryska kansliexpeditionen, landshöfding i Åbo och Björneborgs län 1816 och 1820 ledamot af senatens ekonomiedepartements första afdelning samt 1822 vice ordförande i detta departement, från hvilka ämbeten han på begäran entledigades 1826. 1824 rysk-finsk grefve. Död i Åbo d. 15 jan. 1837. Gift 1796 med Vendela Sofia von Willebrand. Mannerskantz, Carl Axel, militär, politiker. Född d. 27 nov. 1809 å Värnanäs i Halltorps socken, Kalmar län. Föräldrar: majoren Carl Råbergh, adlad och adopterad Mannerskantz, och Anna Charlotta von Arbin. Efter slutad kurs vid Karlberg utnämndes M. 1827 till underlöjtnant vid Vendes artilleriregemente samt avancerade inom denna kår till löjtnant 1837 och kapten 1847. Följande år tog han afsked ur regementet för att ostördt kunna ägna sig åt vården af sitt fädernegods Värnanäs, men kvarstod som kapten i armén till 1856, då han lämnade krigstjänsten. Sin parlamentariska bana öppnade M. 1840, redan från början slutande sig till den liberala oppositionen, med hvilken han genom sitt 1847 ingångna gifte med Augusta Karolina Ulrika Anckarsvärd, dotter af öfverste Aug. Anckarsvärd (se I: 32) snart blef än mera förbunden. Med öfvertygelsens värme häfdade ock M. städse nödvändigheten af en representationsreform, ända tills han 1865 hade glädjen med sin röst bidraga till dess seger. Han invaldes sedermera 1866 i Andra kammaren, hvars vice talman han var till och med 1872,