enskilda personer utförde M. under sin vistelse utrikes hundratals porträtt. Hans taflor efter hans läroår ha en rätt varm kolorit i gulbrunt. Teckningen är förträfflig och kompositionen alltid väl gjord. Gift 1731 med Maria Barbara Schuhbauer. Margareta, konung Gustaf I:s andra drottning. Född nyårsdagen 1514 på Ekeberg i Nerike. Dotter af riksrådet Erik Abrahamsson Leijonhufvud, ett af offren vid Stockholms blodbad, och Ebba Vasa hvilken afled såsom katolik i Vreta kloster 1549. Innan konung Gustaf fäst sina blickar på Margareta Leijonhufvud, hade denna fattat ömhet för den unge ridderlige Svante Sture, hvilken känsla af honom besvarades. Det säges, att de redan voro i hemlighet förlofvade, när Sture, för att afsluta sin adliga uppfostran, företog en resa till utlandet. Under hans frånvaro afled konung Gustafs första gemål, och konungen, som föga sörjde hennes bortgång, såg sig snart om efter en annan maka. Hans val, då han beslutit gifta sig inom landet, kunde knappt blifva tveksamt. Det föll på fröken Margareta Leijonhufvud. Tillhörande en af Sveriges yppersta ätter, befann hon sig just då i sin mest blomstrande ålder. Kring hennes ovanligt vackra ansikte svallade ljusa långa lockar, ögonen voro blå, på en gång milda och allvarliga, näsan hög och välbildad, munnen liten och fin. Ett uttryck af på en gång godhet och majestät hvilade öfver hela hennes väsen och tilldrog sig allas uppmärksamhet. Hvad än Margaretas egen böjelse kunde hafva att invända mot en förening med sin konung, bevektes hon snart af släktens böner och föreställningar. Brölloppet firades d. 1 okt. 1536 med stor prakt och glädje, och om Gustafs första äktenskap varit olyckligt, blef det andra så mycket lyckligare. Det hårda och misstänksamma i hans lynne veknade under hennes hand, hans hjärta öppnade sig för mildhet och försonlighet och i förening med henne njöt han all den frid, ett sinne sådant som hans kunde njuta. Femton års huslig lycka och tio barn, af hvilka åtta uppnådde mogen ålder, voro frukterna af detta konung Gustafs giftermål. Sommaren 1551 vistades drottningen på Gripsholm, där hon under en båtfärd på Mälaren häftigt insjuknade och måste föras till det nära belägna Tynnelsö, där hon afled d. 26 aug. s. å. Maria af Pfalz, Carl IX:s första gemål. Född 1562, dotter af kurfursten Ludvig VI af Pfalz och landtgrefvinnan Elisabet af Hessen, Filip den ädelmodiges dotter. Hösten 1577 hade hertig Carl företagit en resa till Tyskland, för att söka sig en brud. Landstigen i Greifswald d. 5 september, uppehöll han sig hos de regerande furstarna af Mecklenburg och Pommern till slutet af oktober, då han fortsatte färden till Ostfriesland, hvarest han på det hjärtligaste välkomnades af sin syster, grefvinnan Katarina. Sedan han stannat hos sin syster och svåger, grefve Edvard, i nära två månader, beslöt han i januari 1578 fortsätta resan söderut och ämnade begifva sig till sin andra svåger, pfalzgrefven Georg Johan, då han erhöll en inbjudning från kurfursten Ludvig af Pfalz att göra ett besök vid dennes hof i Heidelberg. Utan aning, att han här skulle finna, hvad han sökte, efterkom Carl inbjudningen och hade knappt sett den femtonåriga, sköna Maria, förrän han intogs af kärlek till henne. Genom sin svåger lät han anmäla sig som friare och erhöll efter någon betänketid, hvarunder han fortsatte sin resa upp efter Rhen och in i Schweiz, kurfurstens ja och samtycke. Den 3 maj 1578 skedde förlofningen och den 11 maj det följande året firades bröllopet. Genom sitt milda, vänliga sinnelag var Maria en synnerligt passande gemål åt den häftige hertigen. Också var deras sammanlefnad den allra lyckligaste, men afbröts efter elfva års äktenskap genom Marias död, på Eskilstuna slott, d. 29 juli 1589. Af deras sex barn uppnådde blott ett mogen ålder, nämligen prinsessan Katarina, sedermera förmäld med pfalzgrefven Johan Kasimir och moder till Carl X Gustaf. Maria Eleonora, konung Gustaf II Adolfs drottning. Född i Königsberg den 11 nov. 1599. Föräldrar: kurfursten Johan Sigismund af Brandenburg och prinsessan Anna, dotter af hertig Albert Fredrik af Preussen. För att komma Gustaf Adolf att glömma sin böjelse för Ebba Brahe, föreslogo landets diplomater ett par tyska furstinnor såsom värdiga att med honom dela kronan, af hvilka svenska sändebudet vid de protestantiska hofven i Tyskland, Birchholt, isynnerhet förordade den unga kurfurstinnan af Brandenburg. Konungen ägnade i början föga uppmärksamhet åt dessa förslag. Men han reste i alla fall 1618 till Berlin och vid sin andra resa dit 1620 friade han personligen och erhöll prinsessans ja-ord. Hennes broder ville emellertid af hänsyn till Polen och kejsaren häfva förbindelsen, men änkekurfurstinnan förde själf i hemlighet sin dotter till Wismar, där svenska fartyg mottogo henne. Bilägret firades sedan i Stockholm d. 25 nov. 1620, hvarefter Maria Eleonora kröntes till Sveriges drottning d. 28 i samma månad. Det kungliga parets sammanlefnad tycktes för hvar och en bära alla tecken af en inre lycka. Maria Eleonora älskade sin make ända till dyrkan, och Gustaf Adolf visade henne all ömhet och uppmärksamhet tillbaka. Men hon stod för långt under honom både i själskraft och själshöghet, för att hon skulle kunnat göra honom lycklig. Därtill var hon obetänksam, nyckfull och häftig, och plågade honom till och med med sin hejdlösa och anspråksfulla kärlek. 1631 reste Maria Eleonora till sin gemål i Tyskland och vistades i Mainz vintern 1631--32. Hon var ännu kvar i Tyskland, när konungen stupade. Hans död gjorde henne alldeles otröstlig och i sin gränslösa sorg ville hon icke låta skilja sig från liket samt behöll äfven den dödes hjärta hos