utnämndes M. till den förste superintendenten och erhöll sitt säte i den nyanlagda staden Mariestad. Han berömmes såsom »en man, den där skötte sitt kall med allo flit och mycket alvar» och räknas till våra äldsta skalder för sina visor, af hvilka en »Om then prophetian, som är taghen uthaf runstenen i Grönan dal» är aftryckt i Geijers och Afzelius' svenska folkvisor. M. afled i Mariestad d. 25 mars 1592. Marci, Mattias, superintendent. Han var född på Åland, studerade i Åbo, Greifswald och Wittenberg och var, sedan han blifvit magister, någon tid docent i Rostock. Hertig Carl, hos hvilken han stod i mycken ynnest, anställde honom först som skolrektor i Strängnäs, men kallade honom sedan till sin biktfader och hofpredikant och utnämnde honom slutligen 1592 till superintendent i Mariestad. I denna befattning underskref M. följande året Uppsala mötes beslut, biträdde vid den anbefallda nya öfversättningen af bibeln, visiterade flitigt församlingarna i stiftet och införde enhet i kyrkobruken. Genom hans omsorg inrättades Mariestads trivialskola och försågs med tillräcklig lärarpersonal. Han ifrade jämväl mycket för kyrkobyggnaden, men bortrycktes, innan den nått sin fullbordan, af pesten d. 23 aug. 1603. Gift 1598 på Marieholm med Malin Kaxe. 1. Marderfelt, Konrad, krigare. Född i Stockholm omkring 1610. Föräldrar: pumpmakaren, enligt andra uppgifter hofslagaren, Johan von Massberg, som 1632 inflyttade från Tyskland till Stockholm, och Katarina Gese. Under Gustaf Adolfs polska krig ingick M. 1628 som frivillig vid svenska armén i Preussen och befordrades 1634 till ingenjör. 1637 generalkvartermästarlöjtnant och kapten vid blå regementet, utnämndes han fem år senare till generalkvartermästare och öfverste för Sarasins regemente, hvarjämte han för sina förtjänster såsom fortifikationsofficer 1646 adlades med namnet Marderfelt. Sistnämnda år förordnad till kommendant i Demmin, uppdrogs åt honom att, jämte anläggningen af stadens nya fästningsverk, hafva inseendet öfver alla svenska fästningar i Pommern, Mecklenburg, Mark-Brandenburg, Bremen och Westfalen. Under Carl X bevistade han kriget i Polen och utnämndes 1655 till generalmajor och kommendant i Thorn och året därefter till kommendant i Elbing. Han var därefter guvernör i Wismar, vice guvernör i Bremen och i Pommern 1668--72 samt blef 1673 ministerresident vid Kur-Brandenburgska hofvet. M. ställdes 1675 i egenskap af fältmarskalk vid C. G. Wrangels sida under fälttåget mot Brandenburg. Den egentlige aktive öfverbefälhafvaren var, som bekant, Wolmar Wrangel, och det var hufvudsakligen efter slaget vid Fehrbellin, som M. förde befälet. Han anklagades likväl för krigets olyckliga utgång, men frikändes. 1677 upphöjdes M. i friherrligt stånd. Hans dödsår är obekant, man vet dock att han var död före 1688. Gift 1: 1640 med Lucia Katarina Theophili och 2: med Augusta Eleonora von der Lancken. 2. Marderfelt, Arvid Axel, krigare; den föregåendes son. Hans födelseår är liksom faderns obekant, men tyckes hafva infallit omkring 1660. Antagen i krigstjänst vid lifgardet 1677, bevistade han 1677--79 kriget i Skåne och följde 1680 Johan Gyllenstierna på hans präktiga ambassad till Köpenhamn. Sedan han blifvit fänrik och därefter löjtnant vid lifgardet, befordrades han 1682 till major vid svenska kretstrupperna i Bremen och Verden samt följde 1690 hjälptrupperna till Rhen att understödja Holland och kejsaren mot Frankrike. Efter ett kort besök i Holland, utnämndes han 1693 till kapten vid lifgardet, hvarifrån han s. å. förflyttades såsom öfverstlöjtnant till Södermanlands regemente, där han 1697 blef öfverste. Befordrad till generalmajor 1703, deltog och utmärkte han sig på flere sätt i polska kriget, hvarför han efter slaget vid Frauenstadt 1706 utnämndes till general af infanteriet. Vid Carl XII:s tåg till Sachsen kvarlämnades han med 6,000 man i Polen och råkade där i en häftig drabbning med ryssarne och sachsarne under Mensjikov och August II vid Kalisz, då han blef omkringränd och tillfångatagen. Han frigafs väl på sätt och vis ur fångenskapen, men löftet om hans utväxling uppfylldes aldrig, hvarför han måste kvarstanna i Polen, där han dog i Jankin i maj 1708. Gift med Katarina von Wedeman. Marées, Georg de, historie- och porträttmålare. Född d. 29 okt. 1697 i Stockholm och son af Jean de Marées, som någon tid var inspektor på Gimo och Österby bruk i Roslagen, och Sara Mijtens. Tidigt föräldralös, upptogs L. till lärjunge af sin morfars bror, hofmålaren Martinus Mijtens, och gjorde under denne mästares ledning sina studier ända till 1724. Mot slutet af sin lärotid fick han utföra en mängd porträtt af kungliga och förnäma personer. Afböjande ett anbud om fri resa till Italien med offentligt understöd, begaf han sig 1724 utomlands, stannade en tid i Amsterdam, där han hade fullt upp att göra, samt reste öfver Nürnberg och München till Venedig, där han någon tid studerade. 1726 kom han till Rom, där han uppehöll sig ett par år, men hvarifrån han på grund af sitt religionsnit måste i hast afresa till Venedig. 1728 kom han till Augsburg, men kallades sedan till följd af ett porträtt, som han målat, till München, där han bosatte sig och 1730 blef katolik. Tid efter annan mottog han kallelse till furstliga hof för att utföra porträtt. M. vistades sålunda 1745--49 i Bonn hos kurfursten af Köln, 1752 i Kassel, där han målade landtgrefliga familjen, o. s. v. Han mottog stora belöningar och fick titeln kurfurstligt råd. Död i München 1775. I Augsburgische Kunst-Zeitung för år 1771 är i M:s biografi en förteckning intagen på hans många arbeten, bland hvilka uppräknas ej mindre än femtio olika porträtt af furstliga personer samt trettiotre större historiemålningar. Af