Jämtland. Föräldrar: kommissionslandtmätaren Klas Joakim Meijerberg och Anna Carolina Berg. Vid faderns frånfälle 1821 erhöll M. ett hem hos sin frände, kyrkoherden Renström i Nordingrå församling i Ångermanland. Vid sju års ålder skickades han till elementarskolan i Hernösand, genomgick sedermera gymnasium därstädes och blef student i Uppsala 1836. Efter vid universitetet idkade filosofiska studier och sedan han 1840--42 varit lärare vid en privatskola i Fagerreds socken i Halland, inrättade han 1842 tillsammans med tvenne andra skolmän Göteborgs realgymnasium. Men M. afgick redan 1845 härifrån och grundade en egen läroanstalt i Göteborg, hvilken skola under de aderton år, som den stod under hans omedelbara ledning, förvärfvade ett stort och välförtjänt anseende. Under denna tid var M. äfven verksam vid organisationen af Göteborgs folkskoleväsen och inrättandet af slöjdföreningens skola därstädes. 1861 kallades M. till folkskoleinspektör i Göteborgs och Bohus län och erhöll 1863 i uppdrag att utöfva inspektionen öfver samtliga folkskolorna i hufvudstaden. Inspektörsbefattningen i Stockholm behöll han ända till 1888. En man af kraftigt skarplynne, skydde M. aldrig att taga i, och redan i Bohuslän började han ordna folkundervisningen på ett sätt, som man först icke kunde tänka sig. På den tiden voro lokalerna ofta smutsiga lador, och det fanns 15-års barn, som inte kunde stafva. Det samma var förhållandet i Stockholm, där lokaler, materiel och allt var i högsta grad uselt. Och det fanns på den tiden inalles 28 folkskollärare och lärarinnor i Stockholm. Så kom M. som den store nyskaparen. »Herrn kostar oss mycket pengar!» hette det den tiden. Men »herrn» förstod, att det var väl använda pengar och visste också att drifva sin vilja igenom. Nog fick den stränge många fiender bland de mäktiga, men af barnen var han alltid afgudad. 1867--69 ledamot för Stockholms stad af riksdagens andra kammare och 1876 Sveriges kommissarie vid afdelningen för undervisningsväsendet å världsutställningen i Filadelfia. Vidare var han ledamot af 1875--77 års kommitté för utarbetande af betänkande angående minderåriges arbete i fabrik, handtverk eller annan handtering, samt af 1882--84 års läroverkskommitté. Led. af Vetensk.- och vitt.-samh. i Göteborg. M., som afled d. 8 dec. 1903, fortsatte till det sista sina studier och lär ha behärskat 25 olika språk. Han efterlämnade ett trettiotal band manuskript, hufvudsakligen rörande jämförande språkforskning, hvilka enligt hans förordnande skola af sakkunnig hand bearbetas. Ogift. Meijerfelt. Släkten härstammar från kastellanen i Riga Johan Meijer, som förde i vapnet en hvit skära i blått fält. Hans afkomling i femte led öfverstlöjtnanten Anders Meijer adlades 1674 och kallade sig Meijerfelt. 1. Meijerfelt, Johan August, d. ä., krigare. Född i Livland 1664 och son af förenämnda Anders Meijer adlad Meijerfelt och Anna Katarina Wolff. M. var tjugu år gammal, när han ingick som frivillig i holländsk tjänst och hade där stigit till major, då han efter fredsslutet 1698 återkom till Sverige. Här ställde han sig under Carl XII:s fanor och var öfverstlöjtnant, när armén i juli 1701 gjorde den ärofulla öfvergången af Düna. Hans vidare befordringar gingo hastigt och voro för hvarje grad belöningar för utförda bedrifter. 1702 utnämndes han till öfverste för Åbo läns kavalleri och deltog s. å. i slaget vid Klissov. 1703 upptog han en brandskatt af Lublin och befordrades till chef för ett värfvadt regemente. 1704 generalmajor, slog han sachsarna vid Posen och senare på året polske generalen Radomicki, hvarefter han tappert försvarade Posen mot sachsare och polacker. 1705 friherre, följde M. sedan Carl genom alla krigsäfventyr i Polen, Sachsen och Ukraine till Pultava, där han blef fången, men efter några veckor utväxlad mot en rysk general Butterlin. Af konungen hemskickad från Bender till Sverige, bevistade han 1710 slaget vid Helsingborg och blef s. å. generallöjtnant och öfverkommendant i Stettin, men återvände 1711 till Bender, där han af Carl utnämndes till vice guvernör i Pommern och general af infanteriet. Hans ytterligare befordringar och utmärkelser under Carls lefnad voro: 1713 k. råd och generalguvernör öfver Pommern och Wismar, 1714 grefve och året därefter kansler för Greifswalds universitet. Han måste dock 1713 öfverlämna Stettin åt de belägrande preussarna och holländarna, men deltog fortfarande i Pommerns försvar. Efter Stralsunds fall 1715 begaf M. sig till Sverige. 1718 förordnades han till kansliråd och återtog efter freden styrelsen af Pommern, hvarmed han fortfor till 1748. Död på Söfdeborg i Skåne d. 9 nov. 1749. Han var en karolin af äkta skrot och korn och därför mestadels i stor ynnest hos Carl XII. Efter konungens död intog han en betydande plats i Holsteinska partiet, där åtskilliga drag af honom likväl vittna mer om slughet än egentlig statsmannaklokhet. Gift 1: 1707 med Anna Maria Törnflycht 2: 1717 med Brita Barnekow. 2. Meijerfelt, Johan August, krigare. Född i Stralsund d. 4 maj 1725, den föreg. son. Han ingick redan 1737 i krigstjänst och utnämndes s. å. i vid tolf års ålder till kammarherre. Sedan han 1744, alltså nitton år gammal, blifvit befordrad till kapten, trädde han 1745 i österrikisk tjänst, och bevistade drabbningarna mot Preussarna vid Sorr och Kesseldorf. Efter freden öfvergick han till Nederländerna och deltog i bataljerna vid Raucoux och Laufeld samt råkade vid det senare tillfället i fångenskap, hvarur han likväl snart befriades genom freden i Aachen. Efter sin hemkomst 1751 utnämnd till major vid Cronhjorts regemente, gick han vid sjuåriga krigets början i de mot Preussen allierade arméernas tjänst