Händelsevis gjorde han bekantskap med en ung med. kandidat, som lustvandrade i Norrland, och M., hvilken varit nära att gå under i ensamheten, fick nu en medmänniska att trygga sig till. Den unge medicinaren tog M. med sig på vandring. De sista åren af sitt lif bodde M. i Norges nordligaste kusttrakter, mest i Bodö, och sände härifrån lifliga skildringar till ett par Göteborgstidningar m. m. Död i Bodö april 1896. -- M:s noveller och skisser utgåfvos 1897 af G. af Geijerstam under titeln Ådalens poesi. En egendomlig, originell begåfning tar sig uttryck i dessa historier, som på ett förunderligt sätt tolka Norrlands vilda natur, sagostämning och den primitiva folkkaraktären. M:s karaktär, sådan den framträder i hans skrifter, »har detta nordlandets, midvinterns och midnattssolens särdrag, så som ingen svensk diktare före honom ägt. -- M. var en eldnatur, och allt hvad han företar sig bär prägeln däraf. Hans kärlekshistorier visa ett temperament, som i vildhet och kraft gör intryck af något helt annat än den i allmänhet tama eller raffinerade tid, i hvilken vi lefva». -- Ogift. Moller, Arvid, lärd. Född på godset Vorhoff nära Dorpat i Livland d. 19 febr. 1674. Föräldrar: krigskommissarien Kristian Moller och Maria Hansdotter Jernelia. -- Vid sjutton års ålder blef M. student vid det af Carl XI återupprättade universitetet i Dorpat och anställdes 1697 såsom rektor vid det af samme konung i Dorpat inrättade Carolinska lyceum. Tillika tjänstgjorde han som ett slags privatdocent vid universitetet, tills detta 1699 förlades till Pernau. Vid ryssarnas inbrott följande året flydde han med sina landsmän öfver till Sverige och utnämndes, efter sin återkomst till Livland, 1702 till juris et mathes. professor vid gymnasiet i Reval. Efter åtta års berömlig verksamhet på denna plats, jagades han af kriget för andra gången från sin fädernebygd och lefde sedan, dels i Sverige, dels i Finland, utan fast anställning, tills han 1717 befordrades till professor i natur- och folkrätt samt moral vid universitetet i Lund. Sedan han 1743 sökt och erhållit afsked från sin lärostol, lefde han som emeritus ännu i femton år och afled i Lund d. 6 april 1758. -- Gift 1708 med Kristina Margareta Lagercrantz. Momma, Peter, boktryckare, publicist. Född d. 21 april 1711 på gården Harg, nära Nyköping, af samma släkt som de store affärsmännen Abraham och Jakob M., hvilka adlades under namnet Reenstierna. Föräldrar: brukspatronen Rudolf Momma och Elsa Dorotea Kraak. -- M. ingick först på ämbetsmannabanan och tjänstgjorde en kort tid i k. kansliet. Men han beslöt under en resa i Holland 1733 att ägna sig åt boktryckareyrket och tog för den skull anställning vid Anton de Groots ryktbara tryckeri i Amsterdam. Efter sin återkomst till Sverige öfvertog han 1738 den af Johan Henrik Werner förut idkade tryckerirörelsen i Stockholm och erhöll fullmakt såsom k. boktryckare d. 7 mars s. å. Med utmärkt skicklighet och kraft upprättade och utvidgade han det efter Werners död förfallna tryckeriet, införskref holländska tryckpressar, och gjorde en mängd tidsenliga förbättringar, såväl i afseende på stiltryck som i »koppartrycket». 1739 anlade han ett stilgjuteri, och 1741 utgick från M:s officin den första skrift, som tryckts med i Sverige gjutna typer. Vid sin födelsegård Harg anlade han ett pappersbruk, som alltifrån 1742 försåg hans tryckeri med nödigt papper, och sedan var i gång till i slutet af 1830-talet. I sin egenskap af k. boktryckare erhöll M. titel af direktör och var under loppet af flera år bankokommissarie (för bankens pappersbruk). -- M. kom äfven att spela en banbrytande roll i den svenska publicitetens historia. Efter att ha utgifvit en politisk årsbok på svenska, hvars fortsättande förbjöds, och en historisk kalender, erhöll han 1742 tillstånd att på franska språket utgifva Stockholm Gazette, som till hela sin uppställning och utstyrsel var en trogen efterbildning af de franska gazetterna i Holland och hvars redaktion M. till en början själf ombesörjde, biträdd af sin hustru Anna Margareta von Bragner, som skall hafva varit af fransk börd, men snart öfverlät till biblioteksamanuensen Jakob Röding. Man fann i tidningen i motsats till tidens Posttidning, ej allenast relationer af fakta utan ock statsskrifter in extenso, redogörelser för nyutkomna politiska ströskrifter och t. o. m. betraktelser öfver händelsernas gång i utlandet. I fråga om den inrikes politiken voro åter som bekant under vår s. k. frihetstid alla från det härskande partiet afvikande uttalanden utom riksdagarne ej allenast betraktade såsom otillåtna utan rent af straffbara. Tidningen fortfor (under de sista fem åren med Röding som äfven förläggare) till 1758. Långt dessförinnan hade M. 1745 börjat utgifva Stockholms Weckoblad, med listor öfver aflidna personer samt anlända resande och fartyg, uppgifter om växelkurser, taxor och torgpriser, m. m. samt så småningom äfven allmännyttiga uppsatser. Efter 1766 års tryckfrihetsförordning fann M. tiden mogen för behandling af äfven tidens frågor. 1767 började att ett par gånger i veckan som bihang till den sistnämnda tidningen utgifvas Dagligt Allehanda, hvilken 1769 erhöll en från modertidningen skild existens och snart under ledning af M:s son Wilhelm, född 1740, som vår första dagliga tidning började taga häftig del i diskussionen af offentliga angelägenheter (mest i form af insändare) och ådagalade Mössvänliga tendenser. Särskildt dryftades med stor ifver Stockholms kommunala förhållanden, hvilka blefvo föremål för en ganska hårdhändt kritik. Under 1770-71 utgaf Momma junior en särskild veckoskrift för dessa saker kallad Stockholms Oordentligheter, uti hvilken finnes en hel följd i kulturhistoriskt afseende synnerligen intressanta artiklar om lifvet å Djurgården, källare och kaffehus, öfverflödsförordningens efterlefnad, rangskillnaden vid brunnsorter m. m. Oaktadt Momma junior på sina företag hade en god inkomst, tvangs han dock på grund af sitt öfverdådiga lefnadssätt att rymma ur riket 1771 och lämna sin egendom till sköfling åt borgenärerna. Den om svenska boktryckeriväsendet så högt förtjänte Peter M. öfverlefde väl denna katastrof, men