verksam för regeringens afsikter. Han biträdde både 1892 och 1901 års härordningsförslag, men ådagalade under många år, lindrigast sagdt, kallsinnighet för rösträttens utsträckning, för hvilken han under sin tidigare riksdagsmannabana ifrigt gått i elden. Vid 1902 års riksdag frambar han i Andra kammaren ett med biskop Billings i Första kammaren lika lydande skrifvelseförslag, åsyftande allmän rösträtt (med fullgjord skatteplikt, där sådan föreligger, till både stat och kommun), lika representationsrätt för stad och land samt proportionella val. Ett beslut i den vägen kom också, tack vare medverkan från Andra kammarens radikalaste element, till stånd 1902, som föranledde tillsättandet af den s. k. proportionella valkommittén s. å. med M. som medlem, men det på grundvalen af dess utlåtande af k. m:t utarbetade förslaget vann ej 1904 års riksdags bifall. Suppleant i 1875 och 1892 (urtima) års försvarsutskott, var M. ordinarie ledamot af konstitutionsutskottet 1888--90, af läroverksutskottet 1890, af bankoutskottet 1891--94, af bevillningsutskottet 1895 och af statsutskottet 1896--1903 samt tillhörde 1897--1903 talmanskonferensen. Han har äfven tagits ovanligt mycket i anspråk för kommittéarbeten, bl. a. för kommunalskattekommittén 1897--1900 och för postbefordringskommittén 1899--1901. Som statsrevisor fungerade han 1888--89. Gift med Sigrid Charlotta Larsson, dotter af riksdagsmannen C. A. Larsson i Maspelösa (se II: 22). Månsson, Nils, riksdagsman. Född af en fattig bondsläkt i Starrarp, Frenninge socken af Färs härad i Skåne d. 5 april 1776. Han uppfostrades enligt sitt stånd till arbetare och bonde och förblef det hela sitt lif i dräkt, umgänge, lefnadsvanor och tänkesätt, under det att hans ord vid riksdagarna gällde mer än de flestas, och hela landet täflade om att för den utmärkte mannen uttrycka sin beundran och högaktning. Genom sitt giftermål med Ingar Olsdotter hade han erhållit en liten hemmansdel i Sniberup i Östra socken i Skåne, hvilken han sålde, och köpte Skumparp i sin födelsesocken Frenninge. Det är under benämningen »Nils Månsson i Skumparp», han är ryktbar icke blott i vår riksdagshistoria utan äfven i utlandet. 1810 valdes han första gången till riksdagsman för Färs och Frosta härad, ett förtroende, som sedan förnyades för hvarje riksdag till och med 1834, då han äfven var fullmäktig för Onsjö, Rönnebergs och Luggude härad i Skåne. Hvad som i synnerhet utmärkte Nils Månsson såsom offentlig man, var hans ovanliga förmåga såsom talare, i hvilket hänseende han kunde kallas en verklig improvisatör. Då han vid 1829 års riksdag hade talat mot indragningsmakten, yttrade en af hufvudstadens tidningar: »Den djupaste rörelse röjdes vid Nils Månssons tal, icke allenast hos de främmande åhörarna af alla klasser, utan äfven hos pluraliteten af själfva ståndets ledamöter. Hvarthän det tårade ögat vände sig afspeglades samma rörelse i ett annat ögas tår». Såsom politisk person tillhörde han den moderata oppositionen. Hans godmodiga, människovänliga sinnelag förhindrade likväl honom, med sitt stora inflytande, att någonsin framstå såsom oppositionens ledare. Tvärtom uppträdde han ofta såsom medlare mellan detta parti och det motsatta lägret. Hans redbara karaktär, som aldrig lämnade rum för en skymt af misstanke om dubbelt spel, förvärfvade honom också en lika oinskränkt aktning och tillgifvenhet af motståndare som af partivänner. Död i Skumparp d. 25 juli 1837 och begrafven på Frenninge kyrkogård, där ett på hans graf upprest stenkors har inristadt öfver hans namn de vackra orden: »En man af folket och för folket». Möller, Andreas, jurist, skriftställare. Född d. 6 sept. 1800 i Venersborg, där fadern var bagare. Vid Lunds universitet, där M. begynte sina studier 1817, gjorde han sig snart bemärkt för sitt ovanligt skarpa hufvud samt sina vidsträckta, både humanistiska och i synnerhet juridiska, kunskaper. Dessa senare ansågos så öfverlägsna, att han, utan att vara promoverad -- han hade 1825 aflagt juridisk examen och lät sedan skrifva in sig i justitievisionen i Stockholm -- af prof. Holmbergsson förordnades att förestå en juridisk professur. Men då han i Stockholm icke var känd af någon, kunde man icke finna hans adress, utan vände sig till en annan jurist med samma namn, som naturligtvis icke tilltrodde sig att mottaga förtroendet. Ett par humoristiska skaldestycken af M., Riks-dinéen 1829, Riks-soupern 1830 och Res-déjeunéen 1830, väckte mycket uppseende för sitt frisinnade innehåll och godmodiga skämt. L. J. Hierta blef förläggare till ett par af dem, och detta inledde bekantskapen mellan de båda, så att, då Hierta 1830 beslutit utgifva en ny tidning, »Aftonbladet», blef M. en af medarbetarne samt den som hufvudsakligen och från början bidrog till tidningens framgång. Emellertid gjorde hans stora juridiska skicklighet sig äfven gällande i hufvudstaden, där han snart blef så upptagen af juridiska kommissioner, att han blott sällan kunde lämna några bidrag till Aftonbladet. Han kvarstod likväl i redaktionen till 1833, då han afträdde från den publicistiska banan för att uteslutande ägna sig åt sitt sakförarekall. M. var på sin tid Sveriges mest anlitade sakförare, skarp och sarkastisk. Han hade stora inkomster, men kom efter hand att förakta både sitt yrke och myndigheterna, med hvilka han var i beröring. Efter hand började han lefva oordentligt och afled nästan utblottad i Stockholm d. 23 nov. 1855. Gift med Margareta Gustava Sturk. 1. Möller, Carl Oskar, arkitekt. Född i Malmö d. 20 april 1857. Föräldrar: byggmästaren Johan Möller och Beata Andersdotter. M. studerade i Stockholm vid slöjdskolan 1870--73 och vid konstakademien