1805. Såsom stiftsstyresman gjorde sig M. genast känd för ordningskärlek, kraft och allvar och lyckades inom sitt stift under den korta tid, han var biskop, framkalla »en äkta prästerlig och församlingarna gynnande samfundsanda». I författareväg har han lämnat en mängd skrifter, bland hvilka må nämnas: Försök till en i naturlig ordning inrättad lärobok i Christendomskunskapen 1769; Försök till en mindre Lärobok i Christendomskunskapen 1780, sedermera öfversatt på finska; Försök till en större Lärobok i Christendomskunskapen 1781; Utkast till predikningar öfver de vanliga sön- och högtidsdags-evangelierna 1789--90; Läsning i blandade religionsämnen 1801--05 m. m. Gift 1: 1781 med Ulrika Charlotta Wickman; 2: med friherrinnan Ulrika Stromberg. Möller, Peter von, språk- och historieforskare, landthushållare, riksdagsman. Född i Helsingborg d. 20 maj 1809. Föräldrar: handl. Johan Béen och Helena Zoll och i dopet adopterad af kommerserådet Peter Möller och hans hustru Elise Marie Béen, fostersonens faster. I sitt sjunde år skickades M. till den berömda uppfostringsanstalten Christiansfeld i Schleswig. M. kom därifrån 1821 i svensk privatskola och insattes som kadett vid Karlberg 1823, Utexaminerad därifrån 1827, utnämndes han till kornett vid skånska husarregementet, blef 1834 löjtnant och tog afsked 1839, med ryttmästares namn, heder och värdighet. Ända till sitt femtonde år hade M. uppväxt i öfvertygelsen, att han var sina föräldrars enda barn och laglige arfvingen till en väntad stor förmögenhet. Af en tillfällighet underrättad om motsatsen, sökte och erhöll han bekräftelse härom af sin fosterfar. Förintelsen af alla lagliga anspråk på en förmögenhet, som han dittills kunnat anse som sin egen, gjorde på hans lifliga lynne ett djupt intryck och bestämde för alltid hans lifsriktning. Han undvek med omsorg alla rikedomens frestelser. Men då han redan lärt uppskatta, hvad ett ekonomiskt välstånd bjuder, föresatte han sig att förvärfva det genom eget flitigt arbete. Efter fosterfaderns död mottog han 1833 på arrende och 1847 genom köp sin fostermors egendomar Skottorp och Dömestorp i Halland och ägnade sig med ifver åt landtbruket. 1835--36 företog han vidsträckta resor genom Tyskland, England och Skotland för att studera dessa länders senaste framsteg i landthushållningen och bidrog sedermera, icke blott genom att upptaga och tillämpa det bästa häraf vid sitt eget stora landtbruk, utan jämväl genom upplysande råd och kraftiga initiativ högst verksamt till den svenska modernäringens utveckling inom Halland, liksom han i öfrigt nitiskt verkade för detta landskaps framåtgående i många riktningar. Den tid, enskilda angelägenheter och allmänna värf lämnade honom öfrig, använde han till vetenskapliga forskningar och författarskap, af hvars frukter vi kunna nämna: Ordbok öfver Halländska landskapsmålet 1858, Biografier öfver Edv. Nonnen och Lars Wilhelm Kylberg i Vet.-akad. handl., praktverket Halländska Herregårdar 1869--71, Rimmerier (tr. s. manuskr. 1871), Anteckningar af och om öfverste C. Westée (tr. s. manuskr. 1873), Bidrag till Hallands historia, Norra Hallands furstar och höfdingar och Hallands kloster 1874. Fornhandlingar rörande Halland 1868--72, i Hall. fornminnesförenings årsskrift, 1867 års Första Kammare. Biografiska skisser 1875, m. m. 1842 led. af Landtbr.-akad., 1845--58 Hallands hush.-sällskaps sekreterare utan lön och från 1861 till sin död dess ordförande. 1863--69 var han ordf. i Hallands läns landsting. År 1860 erhöll M. adlig värdighet och bevistade såsom led. af riddersk. och adeln ståndsriksdagarna 1862 och 1865, samt var medlem af riksdagens Första kammare från 1867 till sin död, som inträffade i Stockholm d. 28 nov. 1883. Han var därvid 1867--72 ledamot af lagutskottet samt tillhörde 1873--74 och 1876--83 konstitutionsutskottet. Led. af Vet.-akad. 1866 och af Vitt., Hist. och Ant.-akad. Gift 1: 1838 med Charlotta Brigitta Rooth och 2: 1847 med friherrinnan Sofia Elisabet Silfverschiöld. Sonen Adolf Peter, f. 31 jan. 1855, student i Uppsala 1874 och godsägare å Skottorp, har från och med 1892 varit ledamot af Första kammaren, där han, med i politiskt afseende i hufvudsak konservativt skaplynne, gjort sig bemärkt genom det själfständiga kynne, hvarmed han förfäktat sin i vissa afseenden frisinnade uppfattning, särskildt i fråga om religionsfriheten. Mörk, Jakob Henrik, romanförfattare. Född i Stockholm d. 12 jan. 1714. Föräldrar: spannmålshandlaren Henrik Mörk och Britta Bark. Efter sina mindre bemedlade föräldrars död bestämd att träda i tjänst hos en handlande, undgick M. detta och härigenom missödet att blifva ryckt från sin rätta bana genom sin svåger assessor Elfvering, som upptäckte gossens läslust och understödde densamma. Med sina ovanliga naturgåfvor och utmärkta flit blef M. snart mogen för den akademiska undervisningen och blef 1734 student i Uppsala. Sedan han såsom informator i tre år hade vistats i Uddevalla, där han började författa sitt första stora arbete, begaf han sig 1742 till Stockholm, där han började utgifva romanen Adalriks och Giöthildas äfwentyr, som utkom delvis 1742--45, sedan en af hans vänner, Anders Törngren, hvilken var Mörks medarbetare om romanen och sannolikt skrifvit större delen af dess början, förskjutit tryckningsomkostnaden. Detta arbete, en studie efter Barclays och Fénelons mönster, men med begagnande af de heroiska romanernas apparat, väckte stort uppseende och vann ett så lifligt bifall, att allmänheten med den allra största längtan afvaktade de utkommande delarna. En af M:s beundrarinnor, friherrinnan Kristina Funck, född Cronström, kallade honom 1744 till kyrkoherde i Bro och Lossa pastorat i ärkestiftet, till hvilket hon hade patronrätten, sedan M. föregående år prästvigts. Härmed var ock all den borgerliga lycka, som var honom i detta lifvet beskärd, uppnådd. Flera gånger sökte han erhålla någon bättre belägenhet, men alltid förgäfves.