öfverstlöjtnanten, grefve Carl Gustaf Mörner och Sofia Elisabet Steuch. När M. var sju år gammal, lät fadern inskrifva honom såsom korporal vid Södra skånska kavalleriregementet, hvarefter han utnämndes till kornett vid Bohus läns gröna dragoner 1775, till löjtnant 1779 och kapten 1783. M. hade blifvit befordrad till förste major vid Kronobergs regemente, när han utgick i finska kriget 1788. Här deltog han med utmärkt tapperhet i regementets bataljer, marscher och skärmytslingar. Likvisst befordrades han först 1792 till öfverstlöjtnant och utnämndes året därefter, endast trettiotvå år gammal, till landshöfding öfver Kronobergs län. De många och gagnande förbättringar, han utan befolkningens betungande här genomförde under sin trettiofyraåriga styrelsetid, hans omutliga rättvisa, vänlighet och ömhet om de fattiga hafva gjort hans namn till ett folkminne, som i det aflägsna Småland länge lefde i vördnad och tacksamhet. Vid missväxten 1799 ställde M. sin egen kredit till de fattigas förfogande och 1813 bildade han hushållningssällskapet, som utöfvade stor verksamhet för länets odling. Hans förtjänster undgingo ej heller regeringens uppmärksamhet. 1815 undfick han presidents namn, heder och värdighet, blef 1818 serafimerriddare och utnämndes 1824 till en af rikets herrar. Såsom riksdagsman intog han en medlande och fredsstiftande ställning mellan de ministeriella och oppositionen, men åtnjöt från båda hållen ett stort förtroende och var under en följd af riksdagar omväxlande ordförande i ekonomi-, bevillnings- samt allmänna besvärs- och ekonomiutskotten. Vid uppnådda sextiosex års ålder sökte och erhöll han afsked från sin landshöfdingbefattning. M. afled på Kronoberg den 24 juli 1834. Gift 1792 med friherrinnan Eva Carolina Leijonhufvud. 8. Mörner, Hampus Elof, militär. Född på Gåfvetorp i Småland d. 4 sept. 1763; den föregåendes bror. Femton år gammal utnämndes M. till kornett vid Mörnerska husarerna, blef 1785 löjtnant och, efter sitt deltagande i finska kriget, 1790 ryttmästare. Utnämnd 1792 till kapten vid Lätta lifdragonerna, befordrades han året därefter till major och blef 1794 öfverste i armén och kaptenlöjtnant i survivance vid Lifdrabantkåren. 1795 öfverstlöjtnant vid Smålands kavalleri, utnämndes M. 1801 till öfverste och chef för Mörnerska husarregementet, blef 1807 generalmajor och 1812 generallöjtnant, sedan han 1811 spelat hufvudrollen vid undertryckandet af det s. k. bondeupproret i Skåne. 1816 förordnades han på en gång till befälhafvande kaptenlöjtnant vid Lifdrabantkåren, konungens förste adjutant och inspektör för 1:sta kavalleri-inspektionen. Död på Hörningsholm i Södermanland d. 24 febr. 1824. Ehuru han berömligt utmärkte sig under finska kriget, är det likväl ej som krigare, utan såsom improviserande humorist och jovialisk upptågsmakare, Hampus Mörner vunnit en alldeles egendomlig ryktbarhet. I detta hänseende är hans namn en verklig folkmyt. Knappast berättas ett kvickt infall, lyckadt impromptu eller någon rolig anekdot ur den högre societeten från Gustaf III:s och hans bägge efterträdares tid, som ej tillägges M. eller den kvicke grefve Rob. von Rosen. Med sina öfriga snillegåfvor förenade M. äfven förmågan af lycklig versifikatör, som ses af hans efterlämnade handskrifna poemer »Societeten», »Duodrame», den för hofcirkeln författade skämttidningen »Argus» o. s. v. Gift 1795 med grefvinnan Magdalena Margareta Bonde. 9. Mörner, Gustaf Fredrik, krigare. Född d. 11 okt. 1768; den föregåendes bror. Liksom sina bröder bestämdes M. för militärståndet och blef vid fjorton års ålder 1782 fänrik vid amiralitetet. Sedan han under de näst följande åren deltagit i åtskilliga sjöexpeditioner, bevistade han de flesta sjödrabbningarna under ryska kriget 1788--90, däribland slaget vid Hogland, hvarefter han utnämndes till löjtnant, sjöträffningarna vid Öland, Reval, mellan Kronstadt och Seskär och reträtten ur Viborgska viken. Utnämnd till kapten vid amiralitetet 1790, erhöll han tre år senare transport till landtarmén såsom kompanichef vid Göta garde, samt utnämndes till förste major och öfverstlöjtnant och till kammarherre hos drottning Fredrika Dorotea Wilhelmina 1797. Befordrad till öfverste i armén och sekundchef vid Lifgrenadierregementets rotehållsfördelning 1802, kommenderades han 1805 till Tyskland, där han följande året blef tillfångatagen i Lauenburg af fransmännen. Återkommen till Sverige efter statshvälfningen 1809, fick han året därpå i uppdrag att öfverföra underrättelsen om valhandlingen i Örebro till den utkorade tronföljaren och utnämndes 1811 till chef for Lifgrenadierregementet. Under kriget 1813 tjänstgjorde M. som brigadchef under fältmarskalken, grefve von Essen och anförde 1814 de trupper, som verkställde landstigningen på Valöarna och Kragerön vid eröfringen af Fredrikshald och Rolsön. Vid arméns fördelning 1816 i divisioner och brigader blef M. chef för första infanteribrigaden, utnämndes 1823 till generallöjtnant samt tog afsked 1826, då han s. å. utnämndes till ståthållare på Rosersbergs slott. Serafimerriddare 1837. Död i Linköping d. 19 jan. 1841. Gift 1: 1793 med friherrinnan Augusta Lovisa von Höpken, dotter af friherre Nils v. Höpken och grefvinnan Ulla v. Fersen, en af de bekanta tre gracerna från Gustaf III:s hof och 2: 1813 med Augusta Margareta Virgin. 10. Mörner, Carl Gustaf Hjalmar, militär, bataljmålare, sedetecknare. Född i Stockholm d. 7 maj 1794; den föregåendes son. Efter slutad studiekurs vid Karlberg utnämndes M. 1810 till kornett vid Smålands lätta dragoner och följde regementet 1813