beskrifning öfver Närikes och Värmlands höfdingedöme m. m. Gift 1734 med friherrinnan Agneta Kristina Ribbing. 13. Mörner, Carl Gabriel, ämbetsman, patriot. Född på Edsberg i Stockholms län d. 3 okt. 1737; den föregåendes son. I Uppsala ägnade sig M. åt lagfarenheten och ingick efter aflagd juridisk examen som auskultant i Svea hofrätt 1757. Han lämnade emellertid snart tjänstemannabanan, där hans befordringar inskränkte sig till e. o. notarie i hofrätten och e. o. kanslist i justitierevisionsexpeditionen. 1762 utnämndes han till kammarherre hos drottning Lovisa Ulrika och blef 1774 hofmarskalk hos hennes dotter, prinsessan Sofia Albertina. Sedan han 1781 dragit sig tillbaka till det enskilda lifvet, ägnade han sig med allvar åt vården af sina stora landtegendomar, på samma gång han på riddarhuset, där han intog en synnerlig aktad ställning, kraftigt och med värma höjde sin röst för de lägre klassernas upplysning och förbättrade ställning. Såsom landthushållare verkade han genom ett rationellare jordbrukssätt och blef genom den omsorg, han ägnade sina talrika underhafvande, en föresyn för landets öfriga jordbrukare. 1801 mottog han Vet.-akad:s kallelse att vara hennes ledamot. Han afled i Nyköping d. 5 dec. 1828. Gift 1772 med friherrinnan Lovisa Ulrika Horn, dotter af revolutionsmannen från 1756 Gustaf Jakob Horn (se I: 52). 14. Mörner, Adolf Göran, politiker, statsråd. Född på Espelunda i Nerike d. 27 juli 1773; den föregåendes son. Han inskrefs nio år gammal såsom fänrik vid Svea lifgarde och utnämndes året därefter till kammarjunkare hos konungen. Med grundlig underbyggnad, inhämtad i det fint bildade föräldrahemmet, skickades han 1788 till Uppsala, där han tre år senare aflade kansliexamen och genast blef inskrifven i k. kansliet. Befordrad 1793 till kopist i kammarexpeditionen, följde han året därefter såsom ambassadkavaljer envoyén frih. von Nolcken till Wien och förestod någon tid beskickningen därstädes. Efter sin återkomst 1795 utnämndes han till andre sekreterare i kabinettet för utrikes brefväxlingen, tog året därefter afsked från gardet och anställdes såsom kavaljer hos hertiginnan af Södermanland. I trots af sina förbindelser med hofvet uppträdde han vid riksdagen i Norrköping 1800 såsom en af de ifrigaste oppositionsmännen och hade säkert följt flere andras exempel och afsagt sig adelskapet, om han därutinnan ej blifvit förhindrad af sin fader. Följden blef emellertid, att han entledigades från sina beställningar både inom hofvet och kabinettet. Han drog sig då tillbaka till sin egendom Espelunda i Nerike, ägnande sin tid åt landthushållning, studier samt författandet af smärre tidningsuppsatser i finansiella och statsekonomiska ämnen. Statshvälfningen 1809 förde honom åter in i det offentliga lifvet, i det han bl. a. som ledamot af konstitutionsutskottet uppträdde vid riksdagen s. å. såsom en nitisk och verksam medlem af det Mannerheimska partiet, som i första rummet har äran af 1809 års verk. Hans stora kunskaper och parlamentariska vältalighet fäste snart vid honom tronföljarens uppmärksamhet, och i nov. 1812, kort efter det M. bevistat riksdagen i Örebro, där han var medlem af hemliga utskottet, kallades han till statssekreterare vid handels- och finansexpeditionen. Från denna tid gingo hans utmärkelser i jämnbredd med de viktiga uppdrag, som lämnades i hans händer. 1814 utsågs han till en bland kommissarierna, som underhandlade med stortinget i Kristiania om Norges förening med Sverige. Inkallad till statsråd efter Adlerbeth 1815, afslöt han jämte statsministern grefve von Engeström 1817 en handelstraktat med Nordamerikas förenade stater, utnämndes 1818 till serafimerriddare, blef 1821 efter Edelcreutz direktör i Landtbruksakademien, 1822 en af rikets herrar och förordnades 1837 i ledigheten efter grefve af Wetterstedt till utrikes statsminister. 1812 hade han vunnit Svenska akad:s stora pris för sitt svar på hennes prisfråga och sex år senare kallade samma vittra samfund honom till sin ledamot. Föröfrigt var han ledamot af Vet.-akad. och Musik.-akad., hedersledamot af Vitt., Hist. och Ant.-akad., ledamot af Vetensk.-societeten i Uppsala samt en mängd in- och utländska vetenskapliga samfund. Död d. 30 jan. 1838. »En man af mångsidiga kunskaper, mycket arbetsam, fast i sina principer, hederlig man, ypperlig fader, make och husbonde, samt afhållen och aktad af alla, som med honom hade beröring» (yttrande af grefve J. de la Gardie). Gift 1806 med Katarina Ulrika Heijkensköld. 15. Mörner, Carl Göran Detlof, ämbetsman, politiker. Född d. 31 okt. 1808; den föreg. son. Student i Uppsala 1825, aflade M. därstädes juris kandidatexamen 1829 och, sedan han vid tjuguett års ålder blifvit utnämnd till kammarherre, ingick han i Svea Hofrätt, där han 1833 förordnades till e. o. fiskal och 1834 erhöll häradshöfdings namn, heder och värdighet. Befordrad 1835 till fiskal i samma hofrätt, utnämndes han till assessor därstädes 1839 och befordrades 1848 till hofrättsråd. Redan vid 1834--35 års riksdag hade M. börjat att intresseradt deltaga i riddarhusets debatter och gjorde sig snart bemärkt inom det konservativa lägret, som 1844 åvägabringade hans insättande i lagutskottet. 1848 valdes han till justitieombudsmannens efterträdare och var vid 1850--51 års riksdag medlem af statsutskottet. Hans inkallande i statsrådet 1851 betraktades utåt som ett tydligt insegel på att Oscar I:s regeringssystem bestämdt förändrats i högerriktning. 1858 utträdde M. ur konseljen och blef president i kammarrätten, från hvilken plats han 1874 tog afsked. Han fortfor att vid riksdagarna mera oförtrutet än de flesta vara verksam för, hvad han ansåg rätt och gagneligt, samt lyckades, tack vare sina gedigna och redbara egenskaper, äfven vinna motståndarnes