Hvarken hennes dikter eller handteckningar hafva blifvit offentliggjorda genom trycket. Död på Benestad i Småland d. 22 febr. 1832. Nackreij, Olof von, ämbetsman, politiker. Född i Filipstad d. 7 dec. 1728. Föräldrar: bruksägaren Lars von Nackreij och Kajsa Ekman, domprostdotter från Strängnäs. Efter afslutade universitetsstudier började N. tjänstgöra i Svea hofrätt och erhöll redan 1756 på ständernas förord en domsaga i östra Värmland. 1761 förflyttad som assessor till Göta hofrätt, blef han följande år hofrättsråd därstädes samt nästan omedelbart därpå generalauditör, i hvilken egenskap han var styresman för den afdelning af justitierevisionen, som ägde handlägga de juridiska ärenden, hvilka rörde armén. Under frihetstidens senare riksdagar framstod N. som en af Mössornas främsta och mera moderata män samt var 1772 erbjuden rådsförslag men undanbad sig att komma i fråga. I juli 1772 utnämndes han till landshöfding i Hallands län. Han nedlade på denna post stort intresse för åstadkommande af flygsandsplanteringar men råkade komma i delo med åtskilliga af provinsens invånare, hvarför Gustaf III snart förflyttade honom i särskildt uppdrag till Stockholm. 1776 utnämndes han till landshöfding i Kronobergs län och 1782 erhöll han samma post i Uppsala, där han afled ogift d 22 juni 1783. Han berömmes som ämbetsman för rättrådighet och nit samt administrativ skicklighet. Däremot har han, och icke utan fog, fått uppbära mycket klander för den servila underdånighet, hvarmed han vid 1778 års riksdag, i likhet med andra f. d. Mösschefer, Essen, du Rietz, Rudbeck m. fl., sökte tillvinna sig Gustaf III:s bevågenhet. Detta visade sig ock ha lyckats, att döma af den N. 1778 tilldelade friherrevärdigheten. Næzén, Daniel Erik, läkare, naturforskare. Född i Skara d. 11 mars 1752. Föräldrar: stadskomministern Anders Næzenius och Anna Margareta Leenberg. Med intyg om berömliga studier ankom N. 1770 till Uppsala och aflade därstädes medicine licentiatexamen 1782. Kort därefter anställd såsom provinsialläkare i Umeå, inlade han stor förtjänst om hälsovården i denna aflägsna landsända, införde koppympning, genomdref iståndsättandet af Umeå läns lasarett, upptäckte och upptog nya hälsobrunnar vid Piteå och Ratan o. s. v. Men i synnerhet bidrog han till kännedomen om norra Sveriges fauna, hvilken han riktade med flera nyupptäckta insektarter, af hvilka en efter honom blifvit kallad Tortrix Næzeniana. 1793 kallades han till ledamot i Vetenskapsakademien, hvars handlingar innehålla flera af honom författade uppsatser, såsom: Beskrifning på okända arter skalbaggar funna i Umeå 1792; Beskrifning på några i Umeå funna insekter 1794; Om Umeå stads läge och klimat 1798; Berättelse om en svart domherre Loxia Pyrrhula nigra och en hvit hussvala Hirundo urbica alba, funna i Vesterbotten 1804. Andra af honom författade och tryckta skrifter äro: utdrag af hans Meteorologiska Dagbok; Flora Stockholmiensis; uppsatser i »Läkaren och Naturforskaren» m. m. Död i Umeå d. 2 dec. 1808. Gift 1783 med Kristina Beata Strodtman. Nagel, Johan Jakob, violinvirtuos. Född d. 18 juni 1807 i Teltsch i Mähren, där fadern var fabrikant. Vid späd ålder föräldralös, blef N. omhuldad af välvilliga människor. Särskildt vårdade sig en italiensk, i Milano bosatt, markis vid namn Védois om honom, upplät för honom sitt hem samt beredde honom, sedan hans stora musikaliska begåfning börjat träda i dagen, tillfälle att få åtfölja Paganini och åtnjuta dennes undervisning under en af honom företagen konsertturné. Markisen nödgades emellertid snart på grund af försämrad ekonomisk ställning lämna honom att på egen hand taga sig fram i världen. Under lefnadsförhållanden, liknande en kringvandrande trubadurs, tillbragte nu den unge musikern några år i italienska Tyrolen, fröjdande, hvart helst han kom, alla med de toner, han förstod att framkalla ur sin äkta cremonesare -- en sista gåfva af hans faderliga vän markisen. Vid femton års ålder fick han anställning vid italienska operan i Venezia och kvarstannade där i fem år. Några och tjugu år gammal kom han till Stockholm, där hans violinspel väckte den musikaliska världens lifliga beundran. Anställd d. 1 nov. 1830 som förste violinist vid hofkapellet, innehade han denna plats till 1864, då han avancerade till konsertmästare. Redan följande år tog han emellertid afsked och afled i Stockholm d. 7 juli 1885. Sedan 1857 var han ledamot af Musikaliska akademien. Under sin långa musikaliska bana i Sverige begagnade sig N. af tillfälliga tjänstledigheter för att göra vidsträckta konsertresor utomlands. Sålunda besökte han efter hand Ryssland, Holland, Nordamerika, Havana o. s. v. och rönte öfverallt afgjord framgång. Liksom sin lärare, Paganini, förstod N. att med virtuositet äfven behandla guitarren. Också skref han för detta instrument, liksom för violin, åtskilliga kompositioner, bland hvilka såsom de märkligaste må nämnas: En dröm om Neckens preludier, en variation för violin öfver Neckens polska 1832; balletterna Vårblommorna 1858 och Blommorna 1861 samt den till Jenny Linds ära, till text af Böttiger skrifna romansen Nordmön i söder. Gift 1835 med Anna Sofia Noël. Nathorst. Från England härstammande släkt, som inflyttade till Sverige omkring 1750. 1. Nathhorst, Johan Theofil, agronom. Född å Knutstorp i Flisby socken, Jönköpings län, d. 19 mars 1794. Föräldrar: regementsläkaren vid Jönköpings regemente Johan Theofil Nathorst och Hedvig Meurling. Student i Uppsala 1811, undergick N. kansliexamen därstädes 1813, just vid den tid, brytningen pågick mellan gamla och nya skolan i litteraturen, och räknade bland sina närmaste vänner den senares banérförare Atterbom, Hedborn, Palmblad m. fl. Sedan han lämnat