universitetet, tjänstgjorde han någon tid i k. kansliet, men öfvergaf snart ämbetsmannabanan för att ägna sig åt landtbruket, i det han öfvertog vården af sin fäderneärfda egendom Näs i Adelöfs socken af Jönköpings län. I synnerhet gjorde han sig noga förtrogen med fårskötseln och öfverflyttade 1823 till Näs det på Flyinge stationerade merinoschäferi, som kronprinsen Carl Johan 1813 inköpt från Frankrike och förlagt till det redan därstädes befintliga schäferiet. Sedan han följande året gjort en resa genom Preussen och Sachsen för att närmare studera dessa länders schäferiväsen, utgaf han 1825 Handbok i ullkännedom och fårskötsel, för hvilket arbete han belönades med Patriotiska sällskapets stora guldmedalj. Från den berömda landtbruksläroanstalten Möglin i Preussen inköpte han 1826, dels för enskildas, dels för statens räkning, ett antal elektoralfår. Det på detta sätt bildade statschäferiet förlades till Näs, hvaremot det förutvarande schäferiet på Flyinge flyttades till Mellingeholm i Roslagen. 1831 inrättade han på Näs en herdeskola, från hvilken en mängd skickliga elever utgingo. Denna skola upphörde emellertid 1839, och 1840 flyttades stamschäferiet till Årup i Kristianstads län. 1841, efter en resa under sommaren genom Tyskland, Schweiz och norra Italien, öfvertog N. ledningen af den nyanlagda landtbruksskolan på Väderbrunn i Södermanland och valdes s. å. till sekreterare i Landtbruksakademien, hvilken senare befattning han innehade till 1861, då han på egen begäran erhöll afsked med pension. N., som sedan 1834 var ledamot af Vetenskapsakademien, blef kort efter sitt afskedstagande af Landtbruksakademien kallad till dess hedersledamot, men innan k. m:t hunnit stadfästa detta val, afled den om svenska landtbrukets utveckling högt förtjänte mannen i Stockholm d. 2 sept. 1862. Det har blifvit sagdt, att N. på det praktiska området var mer lysande än grundligt vägledande. På det teoretiska åter torde få haft ordet så i sin makt som han, när det gällde att muntligen eller skriftligen behandla något till landthushållningen hörande ämne. Bland hans skrifter märkas: Förslag till läroanstalt i landtbruket 1832, af Landtbruksakademien med dess mindre pris belönad täflingsskrift; Praktiska reglor i fårskötseln; Den kloke och förståndige Fårgubben (i Läsning för folket); Qvartalsskrift för landtmän; en mängd uppsatser i tidningar och tidskrifter, m. m. Gift 1817 med Lovisa Sofia Jonsson. 2. Nathorst (Nathhorst), Hjalmar Otto, agronom. Född d. 10 sept. 1821 på Näs i Adelöfs församling, Jönköpings län; den föreg. son. Sjutton år gammal ämnade N. öfverflytta till en äldre i Amerika bosatt broder men led skeppsbrott vid Skagen och kom med yttersta lifsfara i land. Fadern, som kort därefter öfvertog Väderbrunns landtbruksskola i Södermanland, önskade få sonen till biträdande lärare, hvarför denne slog vidare resplaner ur hågen och ingick sommaren 1841 såsom elev vid Nonnens landtbruksinstitut på Degeberg i Västergötland, den första läroanstalt i sitt slag i Sverige. Efter att det följande året hafva besökt flera af de förnämsta landtbruksinstituten i Tyskland och i sällskap med sin far gjort en vandring genom Schweiz och norra Italien, anställdes han d. 24 okt. 1842 såsom underlärare vid Väderbrunn och öfvertog därjämte skötseln af själfva egendomen. Denna plats innehade han till 1848, då fadern afsade sig skolan och N. blef dess föreståndare samt sekreterare i Nyköpings läns hushållningssällskap. Vid en uppkommen schism mellan honom och skolans styrelse lämnade han sin plats 1855. Såsom bevis på den kraft, omtanke och skicklighet, han under sin långvariga verksamhet därstädes utvecklade, kan nämnas, att den öppna jorden å Väderbrunn, som vid hans tillträde till befattningen utgjorde 81 tunnland, vid hans afgång omfattade en areal af 240 tunnland. Han öfvertog nu Dagsholms egendom i Dalsland på arrende. Här öppnade han en landtbruksskola för Älfsborgs län, hvarjämte han antogs till sekreterare i samma läns norra hushållningssällskap. Dessa befattningar innehade han till hösten 1861, då han utnämndes till professor och föreståndare för Alnarps landtbruksinstitut i Skåne, hvilket läroverk inrättats väsentligen i enlighet med af honom uppgjord plan. Nyss bosatt på Alnarp, anträdde han en resa till Tyskland för att besöka därvarande landtbruksläroverk och taga kännedom om de där kort förut bildade agrikulturkemiska försöksstationerna. Med understöd af allmänna medel företog han 1862 en resa till England och besökte detta land åter 1863. På Alnarp, där verksamheten tog sin början i mars 1862, kvarstannade N. till 1886, då han sökte och erhöll afsked från sin befattning såsom läroverkets ledare, med hvilken befattning var förenad undervisningsskyldighet i läroämnena landthushållning och boskapsskötsel. Utsedd till sekreterare vid det allmänna svenska landtbruksmötet i Malmö 1865, antogs han 1867 till sekreterare i Malmöhus läns hushållningssällskap. Varmt intresserad för sitt kall, försummade han intet tillfälle att utvidga sin erfarenhet och sina insikter på därtill hörande områden. Så besökte han bl. a. världsutställningarna i Wien 1873 och i Paris 1878, å hvilka båda han var prisdomare i landtbruksafdelningen. Ledamot af Landtbruksakademien 1849, blef han dess hedersledamot 1885. Sedan 1862 tillhörde han fysiografiska sällskapet i Lund samt var för öfrigt medlem af en stor mängd ut- och inländska hushållningssällskap. De af N. utgifna arbetena äro: Anvisning till ängsvattningsanläggningar 1845; Det skotska plöjningssättet 1846, 2 uppl. 1867; Om Guano 1856; Om vilkoren för svenska åkerbrukets utveckling 1858; Om Belgiens åkerbruk 1858; Husdjursskötsel, 2 del. 1859--61, omarbetad och tillökad uppl. 1876--77; Nötboskapsskötsel 1861; Iakttagelser under en resa i Tyskland 1861; Om foderämnenas sammansättning, gödboskapens beståndsdelar och foderämnenas gödselvärde 1861; Beskrifning öfver Alnarp 1863; Berättelse öfver det elfte allm. sv. landtbruksmötet 1867; Tidskrift för landthushållning 1863--69; Landtmannabok för 1867, 1868,