kamrarna antagen. En annan betydande förtjänst tillkommer honom såsom på det kraftigaste verkande för ombyggnaden af Konstakademiens hus. Därmed blef ej blott konsten i yttre afseenden väl tillgodosedd, i det akademiens byggnad erhöll en mer monumental prägel än förut, utan äfven i det inre vunnos betydande fördelar. Så aflägsnades för läroverket de skrankor, som i följd af bristande utrymme pålagts undervisningen, och denna kunde nu på ett tillfredställande sätt tillgodoses i rymliga, ljusa och på allt sätt tjänliga lokaler. Samtidigt hade för utställningar lämpliga salar erhållits. Helt naturligt var, att N:s konstsinne skulle locka honom att lära känna äfven hvad utlandet hade att bjuda på inom de sköna konsternas område. Också företog han vidsträckta resor samt vistades i flera år i olika trakter af jorden. Led. af Landtbruksakademien 1875. Död på sin egendom Löfsta d. 16 juli 1901. Gift 1: 1857 med Sofia Lovisa Reuterskiöld och 2: 1862 med hennes syster Emilia Augusta Reuterskiöld. Brodern Carl Olof Christian Johan, född på Eds bruk i Kalmar län d. 15 febr. 1833, student i Uppsala 1851, där han 1856 aflade hofrättsexamen, assessor i Svea hofrätt 1873, expeditionschef i sjöförsvarsdepartementet 1870--82 och landshöfding i Hallands län 1882--1902, spelade under de sista ståndsriksdagarne en rätt framskjuten roll inom riddarhusets mera reformvänliga fraktion. Från och med 1898 är han ledamot af Första kammaren. Gift 1880 med grefvinnan Sofie Kristina Augusta Emilia Piper. Nordenfeldt. Ättens äldste kände stamfader var bruksägaren å Frösvidal i Nerike Johan Olofsson Norijn, hvars två söner 1719 och 1720 adlades med namnet Nordenfeldt. En del ättmedlemmar skrifva sig Nordenfelt. 1. Nordenfelt, Enar Wilhelm, militär, ämbetsman, riksdagsman. Född på Björneborg i Värmland d. 6 dec. 1798. Föräldrar: bruksägaren Johan Nordenfelt och Anna Wilhelmina Posse. Sin första uppfostran erhöll N. i hemmet, där under någon tid bröderna Carl och Thorsten Rudensköld voro hans studiekamrater. Student i Uppsala 1812, ingick han 1815 vid Skaraborgs regemente, befordrades, sedan han aflagt den för ingenjörofficerare föreskrifna högre militärexamen, till kapten i generalstaben 1821 samt utnämndes 1836 till major vid Älfsborgs regemente. 1848 förde han befälet öfver regementet, hvilket utgjorde en del af observationskåren på Fyen, och befordrades följande året till öfverste och chef vid Jönköpings regemente. Under kriget mellan västmakterna och Ryssland 1854--55 var han kommenderad såsom brigadbefälhafvare på Gotland och utnämndes 1856 till landshöfding i Blekinge län. Efter att i femtiotvå år ha varit i statens tjänst, erhöll han 1867 afsked med pension samt afled i Stockholm d. 17 nov. 1868. Ledamot af Krigsvetenskapsakademien m. m. Såsom riksdagsman började N. sin verksamhet redan 1828, då han första gången inträdde på riddarhuset, hvarest han sedan bevistade riksdagarna till 1865, då han talade för representationsförändringen. I riksdagens Första kammare valdes han 1866 till ombud för Blekinge län men deltog blott i de två första riksmötena under det nya statsskicket. Såsom offentlig man utmärkte han sig för öppenhet, redbarhet och själfständighet, samt var en ganska god talare; i sitt enskilda lif var han högt aktad och älskad för sitt vänsälla, hjärtliga väsen. Gift 1826 med Maria Elisabet Wærn, syster till statsrådet Jonas Wærn (se nedan.) 2. Nordenfelt, Thorsten Wilhelm, industriidkare. Född d. 1 mars 1842 i Örby socken, Marks härad, af Älfsborgs län; den föregåendes son. Efter att ha genomgått Teknologiska institutet (nuv. Tekniska högskolan), var N. 1861--62 sysselsatt såsom nivellör vid statens järnvägar. Sistnämnda år fick han anställning i London i en affär, som dref handel med svenskt järn, och etablerade sig 1866 såsom grosshandlare i den engelska hufvudstaden. Denna affär, som till en början gick under firman Tidén, Nordenfelt & Co men sedermera blott var känd under N:s eget namn, var anlagd på försäljning af järn och jämvägsmateriel. Efter någon tid kom N. att slå sig på en ny gren af affärsverksamhet, som gjorde hans namn vida bekant. Uppslaget härtill gaf den af ingenjören H. Palmcrantz från Stockholm 1868 gjorda uppfinningen af ett nytt slags kulspruta. Sedan denna af N. och under honom arbetande ingenjörer blifvit förbättrad, drefs på 1880 talet tillverkningen såväl i London som vid Karlsvik å Kungsholmen under olika namn, såsom Palmcrantz-Winborgs kulspruta n:o 2, Nordenfelt-Palmcrantz' och Nordenfelt's machine-gun. Senare konstruerade N. gröfre snabbskjutande kanoner, åt hvilka han gaf detta namn, och de första snabbskjutande fältkanoner på lavett med hämmad rekyl. Mycken både tid och kostnad offrade N. samtidigt på försök att i samarbete med Garret åstadkomma en för krigsbruk fullt användbar undervattensbåt. Han lyckades äfven bygga åtskilliga dylika båtar af sins emellan något olika, alltjämt dock af förbättringar utmärkta, konstruktioner, den sista med 800 hkr maskin. Ett annat företag af N., som förtjänar omnämnas, är det bolag, han i England bildade för bedrifvande af fiske i stor skala. N. var intill 1888 chef för Nordenfelt's Guns and ammunition company limited. Detta bolag upptog nämnda år ett i England bildadt bolag för exploaterande af den utaf ingenjören H. Maxim konstruerade »automatiska kulsprutan». 1897 uppgick bolaget i firman Vickers, Sons & Co, stålfabrikanter, kanontillverkare och skeppsbyggare i Sheffield, hvilken tidigare upptagit det af Nordenfelt och andra af Hertigen af Devonshire inköpta skeppsbyggeriet i Barrow in Furness. Detta nya företag antog firman »Vickers, Sons and Maxim». N., som 1890 öfverflyttat till