1796. Föräldrar: bruksägaren Carl Fredrik Nordenfalk och Hedvig Sofia Hjärne. Student i Uppsala 1815, aflade N. redan 1816 juridiska och kamerala examina därstädes samt började därefter tjänstgöra i åtskilliga ämbetsverk i hufvudstaden. Efter att 1821 erhållit häradshöfdings namn, heder och värdighet, utnämndes N. 1823 till assessor i Svea hofrätt samt blef redan s. å. förordnad att förestå ett revisionssekreterareämbete. Protokollssekreterare i k. m:ts kansli 1825 och förste expeditionssekreterare därstädes 1826, erhöll N. 1828 en vidsträcktare verkningskrets såsom t. f. statssekreterare för krigsärendena. I denna egenskap gjorde han ock sin debut å riddarhuset vid 1828--30 års riksdag, då han bröt mången lans för regeringens framställningar gentemot Gustaf Hierta, C. H. Anckarsvärd, m. fl. af oppositionens män. Redan 1831 kom han likväl att lämna sin plats på grund af meningsskiljaktighet med konungen och bosatte sig nu å sin egendom Blekhem i Kalmar län, af hvilken han jämte betydlig förmögenhet kommit i besittning genom sitt 1828 med Maria Risellschöld ingångna giftermål. Han blef nu en ifrig jordbrukare, den där tillika med stort intresse ägnade sig åt allmänna angelägenheter, för hvilka han hvarken skydde mödor eller kostnader. Bl. a. sökte han åstadkomma en allmän hypoteksförening för svenska jordbrukare, om hvilken han vid 1840--41 års riksdag motionerade. Efter dess slut tillsattes ock på enskild väg en kommitté med N. som ledamot för att bereda frågan, och han framlade ock 1842 sina åsikter i ämnet i en broschyr Om en allmän hypoteksinrättning för svenska jordbrukare jämte förslag till reglemente. Vid samma riksdag yttrade sig ock N., som 1838 erhållit friherrlig värdighet, för representationens ombildning och riksdagar hvartannat år. Ehuru hans inträde i regeringen redan då var ifrågasatt, blef däraf ej verklighet, förrän i maj 1844, efter Oskar I:s tillträde af regeringen, då de politiska vindarna börjat blåsa i mera liberal riktning. Sedan N. d. 28 aug. 1844 å regeringens vägnar å riddarhuset uttalat det bevingade ordet, att representationsfrågan hörde till de frågor, »som ej kunde falla», kallades han inom samma års slut till justitiestatsminister och förordnades till ordförande i kommittén för representationsfrågans utredning. Den 1845 brännande frågan om lika arfsrätt mellan broder och syster nådde dock, trots N:s anseende för liberalism, ej kunglig sanktion med hans tillstyrkan. De förhoppningar, som af många ställdes på hans framtida verksamhet, blefvo dock obarmhärtigt grusade, då N. efter en kort febersjukdom afled i Stockholm d. 9 mars 1846. Ett ljust och klart förstånd, hastig uppfattning, stor arbetsförmåga och ovanlig lätthet att uttrycka sig äro de egenskaper, som af minnestecknare framhållas som förklaringen till N:s hastiga framgångar å såväl den civila som politiska banan. Hedersled. af Landtbruksakad, 1844. 2. Nordenfalk, Johan d. y., riksdagsman, konstvän. Född i Stockholm d. 2 sept. 1830; den föregåendes son. Student i Uppsala 1849, åtföljde N. 1851 presidenten A. von Hartmansdorff på en resa genom Europa. Återkommen därifrån, fortsatte han med ifver sina studier och promoverades 1857 till filos. doktor. De närmast följande åren använde N. till att ytterligare rikta sina kunskaper, dels genom bokliga studier, dels genom resor. Under dessa tog han med förkärlek kännedom om skatterna i främmande länders konstgallerier. Under åren 1860--61 tjänstgjorde han såsom e. o. amanuens vid k. biblioteket i Stockholm. N. hade emellertid gift sig och genom köp kommit i besittning af egendomen Löfsta vid Gripsholmsfjärden. Den framskjutna ställning med ekonomiska resurser och intressen, hvari han nu kommit, bidrog nog i sin mån att göra den unge e. o. biblioteksamanuensen till statsrevisor. Efter att ha deltagit i de två sista ståndsriksdagarna, valdes N. af Kalmar läns norra landsting till dess representant i riksdagens Första kammare för perioden 1867--75. Efter dennas slut insattes han i Andra kammaren af valkretsen Daga, Akers och Selebo härad i Södermanlands län, hvilken valkrets han företrädde riksdagarna 1876--81. Vid den första riksdagen under det nya riksdagsskicket var N. ledamot af bankoutskottet. Vid riksdagarna 1871--73 och 1878 tillhörde han såsom ordinarie ledamot lagutskottet och var riksdagen 1869 ledamot samt 1879--80 vice ordförande i konstitutionsutskottet. Riksdagarna 1874 och 1875 verkade han såsom ledamot af bevillningsutskottet och var 1879--95 riksgäldsfullmäktig. Under sin Andra-kammartid slöt sig N. till landtmannapartiet och uttalade sig för en begränsning af den kommunala rösträtten och en utsträckning af den politiska. Känd såsom varm vän af de sköna konsterna och synnerligt nitälskande för vår inhemska konstutöfning, utsågs N. 1873 till ledamot af Nationalmusei nämd. Ett par år därefter blef han hedersledamot af Konstakademien och var åren 1877--85 vice præses därstädes, hvarefter han sistnämnda år utsågs till dess præses. I denna egenskap förde han med aldrig sviktande kraft, men också med ständigt ådagalagd humanitet konstens talan och verkade till dess båtnad. Uppgiften som præses i denna akademi är ingalunda någon sinekur utan är därmed förenadt mycket och ofta ansträngande arbete. Särdeles under de år, N. innehade värdigheten, var mödan betydande, liksom svårigheter icke sällan mötte af ganska kinkig beskaffenhet. N. förstod dock att, med blicken fäst på konstens fördel, icke såra eller förödmjuka konstnärerna, och hans opartiskhet gick hand i hand med hans vänlighet och den verkliga vänskap, han visade konstens utöfvare. Stor förtjänst inlade N. om handhafvandet af akademiens ekonomiska angelägenheter. Så var det han, som jämte F. W. Scholander uppgjorde en ny, icke så litet höjd, stat för akademiens läroverk. Sedan denna blifvit af regeringen framlagd för riksdagen, berodde det utan tvifvel i icke ringa mån på N:s personliga inflytande, att den äfven blef af båda