guvernören ådagalade, att han, sedan blott några månader förflutit, beslöt använda honom i mera omfattande värf. Liksom han uppdragit åt en N:s landsman, Conrad v. Pyhy, som kort före honom anländt till Sverige, att genomföra förbättringar i den svenska statsförvaltningen, så tilldelade han nu den ur Luthers skola utgångne magistern en liknande uppgift i afseende å kyrkoväsendet, hvars ordnande i öfverensstämmelse med reformationens grundsatser syntes konungen gå alltför långsamt. N., som klokt framhöll kyrkoväsendet, sådant det blifvit ordnadt af kurfursten i Sachsen, utnämndes sålunda af Gustaf till »Svenska kyrkans ordinator och superintendent» genom ett öppet bref, som konungen utfärdade till sina »biskopar, prelater, kyrkherrar och predikanter och i kraft af sitt konungsliga ämbete». Enligt detsamma skulle superintendenten genast företaga en visitationsresa genom alla stift och därunder äga full domsrätt öfver biskopar, prelater och andra andlige. Gustaf, särdeles belåten med hans åtgärder och i synnerhet med hans förmåga att hopsamla kyrkornas silfver, upphöjde honom 1541 till Svea rikes råd och använde honom äfven snart i diplomatiska ärenden utomlands. Så tillhörde han den ambassad, som 1542 under v. Pyhys ledning afgick till Frankrike för att afsluta det första fördraget mellan detta land och Sverige. Kort därefter anförtroddes honom en beskickning till Danmark och Pommern. När vid hans återkomst äfventyraren v. Pyhy på grund af allehanda maktmissbruk och mindre redbara handlingar störtades för att hamna i fängelse, öfverflyttades 1543 på N. en icke ringa del af hans funktioner. Han blef faktiskt rikets kansler och användes för öfrigt af konungen i viktiga diplomatiska värf. Hos Gustaf I bibehöll N., däri olik de andra utländska gunstlingarna, alltid ett odeladt förtroende. Han afled några år före konungen, 1553. 1. Norman, Fredrik Vilhelm Ludvig, musiker, tonsättare. Född i Stockholm d. 28 augusti 1831. Föräldrar: bokhandlaren Johan Norman och Amalia Engström. N:s rika musikanlag föllo från början i goda händer, i det han erhöll sin första musikaliska bildning i den utmärkte tonsättarens A. F. Lindblads undervisningsanstalt. Några konstvänner, som med uppmärksamhet följt hans ovanliga framsteg, bekostade för honom en resa till Leipzig, där han vann inträde vid konservatoriet och under åren 1848--51 studerade harmoni under Hauptmann, komposition under Rietz och pianospelning för Moscheles. Efter slutad kurs, fortsatte han ännu ett år sina musikstudier i Leipzig och återvände 1852 till Stockholm. Här nedsatte han sig först som musiklärare och lämnade enskild undervisning i pianospelning till 1858, då han utnämndes till lärare i komposition, instrumentering och partiturläsning vid Musikaliska akademien. Detta lärarekall utöfvades af honom i tre år eller till 1861, då han erhöll förordnande att bestrida hofkapellmästarebefattningen, hvarefter han 1862 tog afsked från akademien och blef utnämnd till hofkapellmästare. Han stod sedan länge i spetsen för det musikaliska arbetet vid landets första scen och var med aldrig tröttadt nit den ledande själen i hvad där på tonkonstens område åstadkoms och utvecklades. Först 1879 frånträdde han operan men ledde dock såsom »förste hofkapellmästare» hofkapellets symfonikonserter ända till hösten 1884. Han uppträdde tillika som grundlig och bildad musikkritiker i flera tidningar samt visade i en mängd gedigna kompositioner, mest orkester- och konsertsaker, prof på en glänsande förmåga såsom tonsättare. N. var sedan 1857 ledam. af Musikaliska akademien, såsom hvars preses han fungerade 1873--74, och där han vid konservatoriet ånyo var kompositionslärare 1880--82. Året därpå beviljade honom riksdagen ett tonsättare-gage af 2,000 kronor årligen, och 1884 förärade honom Svenska akademien sin stora prismedalj. Död i Stockholm d. 28 mars 1885. Gift (se följ.). 2. Norman, Vilhelmina Maria Franzisca, fru, född Neruda, violinvirtuos. Född i Brünn i Mähren d. 21 mars 1838. Föräldrar: Josef Neruda och Franzisca Merta. Redan vid fem års ålder begynte hon röja sin ovanliga musikaliska begåfning och uppträdde i sitt sjunde år offentligen i Wien, dit hennes föräldrar och syskon för någon tid öfverflyttat. Här erhöll hon sin egentliga musikaliska bildning under den berömde violinisten Leopold Jansa och anträdde, ännu helt ung, med sina ännu yngre syskon en konstresa till Leipzig, Berlin, Breslau, Hamburg. 1849 besöktes London, och så gick det vidare till Ryssland och Skandinavien. Hösten 1861 anlände syskonen Neruda från Hamburg till Stockholm och sågo efter sin första konsert sitt musikaliska rykte äfven i Sverige stadgadt. Efter detta blef hvarje deras uppträdande en seger, och många sådana vunnos, under deras flitiga konserterande, dels på Mindre och dels på K. teatern åren 1861--63. 1864 ingick Vilhelmina N. giftermål med hofkapellmästaren L. Norman och förordnades till biträdande lärarinna vid Musikaliska akademien 1867. Året därefter lämnade hon likväl denna befattning för att företaga nya konstresor. Hon har sedan uppträdt i Paris, men mestadels i London, där hennes spel, genom sin vetenskapliga grundlighet, allt öfvervinnande teknik och sant konstnärliga prägel ställt henne bland samtidens ryktbaraste konstnärer inom den musikaliska världen. Af Carl XV utnämndes hon till hedersledamot af hans hofkapell, invaldes 1864 till ledamot af Musikaliska akademien. Änka 1885 trädde hon tre år därefter i nytt gifte med pianisten Sir Charles Hallé i London och blef åter änka 1895. Under de senaste åren har hon ånyo konserterat i Sverige. Norrby, Georg, skådespelare. Född d. 7 dec. 1816 i Kalmar,