där fadern var svarfvare. N. visade såsom gosse mycken skicklighet vid svarfstolen men däremot föga eller ingen håg att sätta sig på en kontorsstol, såsom fadern önskade. Hans håg stod åt teatern, och denna böjelse fick han omsider följa. Det var i en fransk komedi, han vid nitton års ålder debuterade i sin födelsestad. Rollen var obetydlig, men han gjorde lycka. Han tillhörde därefter i ett par år (1835--37) hofsekter A. P. Berggrens kringresande teatertrupp, spelade 1837--42 vid P. Delands trupp och fick sistnämnda år anställning vid den af Anders Lindeberg upprättade Nya (n. v. Dramatiska) teatern i Stockholm, vid hvars invigning han medverkade. Därifrån öfvergick han 1854 till K. teatern och kom, då äfven Lindebergska teatern blef »kunglig», dit tillbaka för att där sluta sin teaterbana. N. var en komiker, som väl ej intog någon plats i de främsta leden, men som mestadels förstod att roa publiken genom en frisk och originell komik och en hjärtevinnande humor. Bland hans bästa roller kunna antecknas Agapetus i »Herr Dardanell och hans upptåg på landet», Engel i »En födelsedag på gäldstugan», Tegelmark i »Stockholm, Västerås och Uppsala», Kakador i »Urdur eller Neckens dotter,» Sansquartier i »Nya garnisonen», Alain i »Fruntimmersskolan», Argent i »Scapins skälmstycken», den ena Dromio i Shakspeares »Förvillelser», Jeppe Berg i »Erasmus Montanus», Surkart i »Mycket väsen för ingenting», Peponet i »Så kallade hedersmän», Wadner i »En gård utan husbonde,» Klockaren i »Ambrosius», och Gamle Ekdal i »Vildanden». N. lämnade scenen 1892 och afled i Stockholm d. 31 mars 1898. Norrby, Karl Julius, teolog, universitetslärare. Född d. 8 juli 1831 i Visby. Föräldrar: rådmannen därstädes Jakob Norrby och Susanna Krüger. Student i Uppsala 1850 aflade N. därstädes dimissionsexamen 1852, prästvigdes i Visby 1855 och tjänstgjorde å Gottland, tills han 1864 utnämndes till lektor i kristendom vid Högre lärarinneseminariet. 1872 blef han kyrkoherde i Närs på Gottland, 1879 assistent inom teol. fakulteten i Uppsala samt 1882 e. o. professor i praktisk teologi därstädes. Från antydda befattning afgick han vid uppnådd pensionsålder 1896. N. var ledamot af kyrkohandbokskommittéen 1890--93 och af kyrkomötet 1893. Vid jubelfesten sistnämnda år kreerades han till teol. doktor. Han har bl. a. utgifvit Vittnesbörd ur den heliga skrift, 2 hftn 1876--77, Om det onda 1881, Grunddragen till läran om själavården 1, 1882, De nya högmässotexterna för homiletiskt bruk bearbetade. Andra årgången, 2 dlr, 1896, samt ett större antal tidskriftsuppsatser, tal m. m. Gift 1868 med Jane Miller i hennes andra äktenskap. Norrelius, Andreas, lärd, författare. Född i Stockholm 1678. N. hade redan uppnått trettiotvå lefnadsår, när han i Uppsala 1710 erhöll den akademiska lagerkransen, hvarefter han 1713 kallades till en docentplats i filosofiska fakulteten. Året därpå företog han en utrikes studieresa, som varade i sex år, eller till 1720, då han vid sin hemkomst befordrades till filosofie adjunkt. Efter ytterligare tvenne år förordnad till akademisekreterare, utnämndes han 1729 till vice och 1735 till ordinarie universitetsbibliotekarie och innehade ännu denna befattning, när han afled d. 29 dec. 1749. N. var en man af stor lärdom. Om hans mångkunnighet i hebreiska och rabbinska litteraturen, svenska bibliognosien och naturalhistorien vittna följande hans skrifter: Xylobalsamum artificiale 1719, Schediasma de Lege Cibaria Levit. VI 1720, Phosphorus orthodoxæ Fidei Veter. Cabbalistarum 1720, Stricturæ in Ol. Celsii Histor. Bibliothecæ Upsaliensis 1745, De avibus esu licitis 1746, Diatyposis Academiarum apud Judæos 1746, Bevis utur Sohar, att judarne af Gamla Tesamentet haft samma lära som de christne, m. m. Gift med Margareta Benzelius, en dotter till ärkebiskop Er. Benzelius d. y. Norrie, Anna Hilda Charlotta, född Pettersson, operettsångerska, Född i Stockholm d. 2 juli 1860. Begåfvad med en vacker, väl behärskad sångröst och dramatiska anlag, ägnade sig fru N. åt teatern och var engagerad vid Nya teatern i Stockholm 1882--84, vid Södra och Djurgårdsteatrarna 1884--87. Därefter var hon, 1887--89, direktris för Vasateatern. Sedan dess har hon med afgjord framgång uppträdt, dels i gästroller, dels på konserter, både i Sverige och utomlands såsom i Norge, Danmark och Tyskland. Hon är sedan 1891 gift med danske litteratören W. Norrie. Det välbekanta märket A. L. yttrar om henne i Nordisk familjebok: »F. n. är hon obestridt vår främsta operettsångerska och utmärker sig särskildt för en äfven i depraverade uppgifter alltid bibehållen friskhet och humor, som jämte en bedårande apparition och godt sångföredrag väsentligt bidragit till hennes framgångar. Bland hennes bästa roller nämnas Lilla helgonet, Boccaccio, Sköna Helena, Therese (i »Kolhandlarna»), hvarjämte hon med lycka uppträdt på k. operan såsom Fryne.» Norrman, Lars, biskop, lärd. Född d. 24 april 1651 på Norrby gård i Jäders socken i Södermanland, hvarest fadern, Johan Jönsson Norrman, var kamrerare, med uppsikt öfver rikskansleren Axel Oxenstiernas egendomar. Modern hette Rebecka Barck. Redan som gymnasist i Strengnäs väckte N. uppmärksamhet för sina ovanliga kunskaper och afgick 1668 till Uppsala med rektors testimonium: »Talem nunc mittit Strengnesia, qvalem nec vidit, nec videbit». I Uppsala fortsatte han sina studier i elfva år eller till 1679, då han anträdde en resa till Tyskland och Holland, för att vid dess universitet ytterligare utvidga sin sällsynta filologiska lärdom. Genast vid sin hemkomst anställdes han 1681 af grefve M. G. De la Gardie såsom hans enskilde bibliotekarie