Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Owen, Samuel - Oxelberg, Per Persson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Boulton och Watts då nyanlagda faktori Soho
vid Birmingham. Här fick han af gjutmästaren
låna en beskrifning öfver Watts ångmaskin,
och med ledning af denna beskrifning och några
böcker, som funnos på stället, inhämtade han
de första nödvändiga begreppen om en ångmaskins
sammansättning och sätt att verka. Sedan
han i fyra år arbetat vid Soho, flyttade han
därifrån till Fenton, Murray & Woods faktori i
Leeds, som den tiden var ansedt såsom ett af
de förnämsta i England. 1804, då kanslirådet
Edelcrantz från sistnämnda faktori införskrifvit
några ångmaskiner, följde O. dem hit för att
ombesörja deras uppsättning. Efter förrättadt
värf vände han tillbaka till England men återkom
på Edelcrantz’ anmodan i liknande ändamål
1806 till Sverige, där han stannade kvar samt
till en början erhöll anställning såsom verkmästare
vid Bergsunds gjuteri vid Stockholm.
Under den tid af tre år, han arbetade å denna
verkstad, tillverkades därstädes bl. a. för Klosters
bruks räkning det första svenska valsverk för
valsning af järnplåtar. 1809 sökte och erhöll O.
privilegium att för egen räkning på Kungsholmen
anlägga ett gjuteri med maskinverkstad, som blef
inrymdt i en af k. myntets nuvarande byggnader.
Etablissementet, i sitt slag det första i Sverige,
blef snart så öfverhopadt med arbete, att beställningarna
vanligen voro flera, än som möjligen
kunde medhinnas. De maskiner, som i början
utgingo härifrån, voro hufvudsakligast kvarn- och
tröskverk, af hvilka sistnämnda under loppet af
33 år mer än 3,000 utgingo från faktoriet, där
för öfrigt tillverkades ett betydligt antal arbeten
af allahanda slag, af hvilka många förut ej
åstadkommits i Sverige. Snart vände sig emellertid
O. till den viktiga uppgiften att konstruera
och bygga ångfartyg och förvärfvade härigenom
ett för alltid minnesvärdt namn i vår industris
historia. Det första försöket gjordes 1817, då
han i en roslagsskuta, benämnd »The Witch of
Stockholm» (Stockholmshäxan), insatte en ångmaskin,
ämnad att framdrifva farkosten medelst
ett i aktern anbragt hjul, ungefär som en propeller.
Försöket utföll emellertid mindre lyckligt,
och samma blef förhållandet med ett nytt
sådant, företaget 1819 med ett för Carl XIV
Johans räkning byggdt fartyg. O. öfvergaf därför
fullständigt den idé, som vid dessa försök
föresväfvat honom, och som först tjugusju år
senare vann sitt praktiska förverkligande i propellern,
John Ericssons snillrika uppfinning, samt
höll sig uteslutande till byggandet af fartyg med
skofvelhjul. Hans första ångbåt af denna konstruktion,
tillika den första i Sverige, som gick
med passagerare, blef färdig redan 1817. Detta
»eldfartyg», såsom det kallades, hette »Amfitrite»
och väckte vid de resor, det företog 1818 och
1819 till höstmarknaderna i Västerås och Uppsala,
det största uppseende. Därnäst kom i ordningen
den lilla skonerten »Experiment», som
Carl Johan på sin bekostnad lät bygga vid Djurgårdsvarfvet,
och som försågs med en tjugo
hästars ångmaskin. Då Owen lämnade sitt faktori
1843, voro där tillverkade trettio ångmaskiner
för fartyg, hvarjämte de två första järnfartyg,
som blifvit byggda i Sverige, »Gustafsberg»
och »Samuel Owen», utgått från detta
etablissement, hvilket förvärfvat Sverige den utmärkelsen
att hafva varit det första land, som
näst England upprättat ångbåtsindustri och ångbåtsfart.
Anledningen till Owens skiljande från
sina dyrbara mekaniska anläggningar var det
obestånd, hvari han råkat genom sin hjälpsamhet
och sina kostsamma experiment, och som nödgade
honom att, efter trettiotre års gagnande och
outtröttlig verksamhet, afstå sin egendom åt sina
borgenärer. Sedan han tillbragt ett par år i
Småland, där han sysselsatte sig med att medelst
ångmaskin urtappa mossar, antogs han
1847 till verkmästare vid Åkers styckebruk i
Södermanland och fortfor i denna befattning till
1851, då han för sjuklighet nödgades begära
afsked. Han besökte samma år London, där den
första världsexpositionen då hölls, och bosatte
sig vid sin hemkomst i Södertelje. Härifrån
flyttade han emellertid 1853 till Stockholm och
afled där d. 15 febr. 1854.
I sin ungdom hade
O. erhållit endast en ringa underbyggnad, men
hans snille och ihärdighet ersatte bristen, och
sålunda hade han på praktisk väg förskaffat sig
kunskaper, förutan hvilka han icke skulle kunnat
genomföra så många företag af till en del mycket
olika beskaffenhet mot dem, som i England utgjort
hans sysselsättning. Hans ovanliga verksamhetsbegär
och håg att gagna inskränkte sig icke
blott till det yrke, han valt till sin lefnadsbana,
utan sökte sig arbetsfält äfven på andra områden.
Så bidrog han jämte öfverste Forsell verksamt
till bildandet af Kungsholms nykterhetsförening,
den äldsta i Sverige, införde i landet
den Wesleyanska metodismen genom en till
Sverige inkallad metodistmissionär Stephens
o. s. v. I motsats till så mången annans rönte
O:s verksamhet och förtjänster lifligt erkännande
redan under hans lifstid. Rikets ständer och
Bruks-societeten anslogo åt honom en lifstidspension,
som slutligen uppgick till fyra tusen
riksd. Vetensk. akad. i Stockholm invalde honom
1831 till sin ledamot, liksom han äfven
kallades till ledamot i Landtbruksakademien.
Hundra år efter O:s födelse, d. 12 maj 1874,
aftäcktes å hans graf på nya begrafningsplatsen i
Stockholm en minnesvård, bekostad af svenska
industriidkare och vänner af den svenska industrien.
Äfven har å det hus på Kungsholmen,
inom hvars murar han utöfvade sin långvariga
verksamhet, blifvit uppsatt en tafla, täljande om
hans stora betydelse för Sveriges ångbåts- och
maskinindustri.
O. var trenne gånger gift, 1:
1796 med Ann Spen Toft, 2: 1817 med Brita
Carolina Svedell, 3: 1822 med Johanna Magdalena
Elisabet Strindberg.
Oxelberg, Per Persson, riksdagsman. Född
på Oby gård i Västmanland d. 4 augusti 1752.
Föräldrar: inspektoren Per Oxelberg och Magdalena
Ekelöf.
O., som tidigt erhållit anställning
såsom bruksinspektor i hembygden, innehade sedermera
liknande befattning i Nora och Grythytte
socknar. Han kom härvid att tillvinna sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
