Gift 1798 med friherrinnan Wilhelmina Albertina von Willebrand. Palmqvist. Ätten härstammar från Erik Gustafsson, som under förra hälften af 1600-talet var arrendator af kronans inkomster i Marks och Kinds härad i Västergötland. Tvenne hans söner blefvo adlade, den ena med namnet Palmqvist och den andra under namn af Gyllenberg. Presidenten Magnus P. (se P. 2) erhöll 1712 friherrlig värdighet. 1. Palmqvist, Erik, militär, tecknare. Född i början af 1650-talet. Föräldrar: kammarrådet Gustaf Berg, adlad Palmqvist, och Margareta Eriksdotter. P. gjorde sig bemärkt vid Rigas befästande och beordrades 1673, då han var kapten vid fortifikationen, att som ett slags militärattaché åtfölja den beskickning, som under grefve G. Oxenstiernas ledning i aug. affärdades till Moskva. I Ryssland skaffade P. sig på olika sätt, hemligen och genom mutor, kunskap om åtskilliga militäriskt viktiga platser och annat samt aftecknade dem. Efter hemkomsten i juni 1674 öfverlämnade han till konungen 28 blad med bilder och kartor i stor folio, somliga utförda i sepia, andra i vattenfärger, ett i kulturhistoriskt afseende intressant arbete, som nu förvaras i riksarkivet. 1675 blef P. generalkvartermästarelöjtnant och afled i Kristianstad s. å. Ogift. 2. Palmqvist, Magnus, krigare. Född i Stockholm den 28 augusti 1660; den föreg. broder. Sedan P. genom grundliga studier, isynnerhet i de matematiska vetenskaperna, beredt sig för inträde i rikets tjänst, ingick han 1678 såsom simpel soldat vid Lifgardet, blef 1681 fänrik och fem år senare löjtnant vid samma kår. 1689 sökte och erhöll han Carl XI:s tillstånd att företaga en utländsk resa för att fullkomna sig i militärvetenskapen. P. blef efter sin hemkomst 1691 kapten vid Lifgardet men begaf sig 1692 åter utomlands och deltog med franska armén i en mängd fältslag och belägringar i Nederländerna. Rik på kunskaper och erfarenhet, återkom han 1695 till Sverige, utnämndes 1696 till major vid Lifgardet och befordrades 1698 till öfverste för ett värfvadt regemente i Wismar samt till kommendant i samma stad. 1705 förordnades han till generalkvartermästare och direktör för fortifikationen och företog följande året en resa till Östersjöprovinserna för att sätta Viborgs fästning i stånd och visitera fästningarna i Estland och Livland. Tillkallad af Stenbock vid danska infallet i Skåne, kommenderade han vänstra flygeln i slaget vid Helsingborg och befordrades för sin tapperhet s. å. 1710 till generalmajor. 1712 upphöjd till friherre, utnämndes han 1719 till generallöjtnant, blef s. å. landshöfding i Västernorrland, insattes 1727 till president i Bergskollegium och afled i Stockholm den 27 juli 1729. Gift 1705 med friherrinnan Ulrika Eleonora Stuart. 3. Palmqvist, Fredrik, matematiker. Född d. 28 juli 1720; den föregåendes son. Redan som yngling känd för sina ovanliga kunskaper, blef P. 1736 student i Uppsala och ingick därefter som volontär vid fortifikationen. Men 1739 träffades han af en lamhet, som för hans öfriga lif band honom vid sängen. Han ägnade sig då åt matematiska studier och vann inom kort genom sina utgifna skrifter rykte såsom framstående vetenskapsman. Af hans matematiska arbeten äro följande de viktigaste: Afhandling om kroppars fasthet och styrka 1744, Inledning til Algebra 1745--49, Tillämpning af arithmetiken, geometrien och plana trigonometrien uti det allmänna lefvernet 1750, Undervisning i räknekonsten 1750, Coniske sectionerne, kårteligen beskrifne 1752, Grunderne til mechaniken 1756, hvarjämte han efterlämnat flere mindre arbeten, åtskilliga öfversättningar, samt handskrifter i geometri, hydrostatik, fysik o. s. v. Somliga af de af P. skrifna läroböckerna voro de första i sitt slag på svenskt språk. Med en liten pension af konungen och ständerna framlefde han sitt ensliga, men gagnrika lif först i Stockholm, sedan i Östergötland och till slut på Ebbesjö i Skåne, där han afled d. 18 juli 1771. Af Vetenskaps-akad. kallades han till ledamot 1745, hvarjämte han af konungen fick titel af major vid fortifikationen. Gift 1758 med Maria Ulrika Ridderborg. 4. Palmqvist, Magnus Daniel, amiral. Född d. 6 jan. 1760; den föregåendes son. Från yngre åren ämnad för sjöyrket, inskrefs han 1775 vid amiralitetskadettkåren i Karlskrona och erhöll, sedan han bevistat trenne sjöexpeditioner, hvaraf en till Medelhafvet, fullmakt som fänrik vid amiralitetet 1775. Kort därefter ingick han med kunglig tillåtelse i fransk tjänst och deltog med utmärkelse i flera sjöaffärer mot engelsmännen under det då pågående nordamerikanska frihetskriget. Återkommen till fäderneslandet i okt. 1783, såsom fransk lieutenant de vaisseau och riddare af orden Pour les mérites militaires, kommenderades han att följande året öfverföra till Sveriges nya besittning S:t Barthélémy dess första svenska guvernör baron Rajalin jämte den svenska garnisonen och tjänstgjorde efter fredsbrottet med Ryssland 1788 såsom flygeladjutant vid örlogsflottan. Kort efter slaget vid Hogland befordrades han till kapten och öfveradjutant hos storamiralen, deltog med örlogsflottan i alla företag under kriget och utnämndes 1790 till öfverste vid amiralitetet och konungens generaladjutant. 1793 beordrades P., som då var på en sjöexpedition i Medelhafvet, att med ett krigsfartyg begifva sig till Neapel för att där fängsla och hemsända G. M. Armfelt. Företaget misslyckades, och P. blef därpå själf fängslad och dömd till ett halft års suspension. Under fredsåren användes han i åtskilliga uppdrag af militärisk-administrativ art, utnämndes 1797 till kontreamiral, 1809 till vice amiral och blef 1813 befälhafvande amiral och öfverkommendant i Karlskrona. Slutligen 1818 befordrad till amiral och inspektör öfver k. maj:ts flottas sjötrupper, lämnade han dessa ämbeten 1832, sedan han beklädt dem med samma nit och skicklighet, som utmärkt alla hans handlingar under hans femtiosjuåriga