ämbetsmannabana. Led. af Krigsvetensk.-akad. Död i Karlskrona d. 6 nov. 1834. Gift 1800 med Fredrika Emerentia Modée. Palmroot, Johannes, lärd. Född i Arboga d. 28 mars 1659. Föräldrar: rådmannen Nils Svensson och Elisabet Palmgren. Vid Uppsala universitet, där P. 1685 promoverades till magister, hade han gjort sig så ryktbar för sin lärdom, att han tre dagar efter promotionen föreslogs till filosofie adjunkt och erhöll fullmakt på denna syssla. Fyra år senare företog han på Carl XI:s bekostnad en studieresa, som utsträcktes ända till Rom, hvarunder han besökte de förnämsta universitet på kontinenten. Sedan han hemkommit och återtagit sin akademiska lärarebefattning i Uppsala, utnämndes han 1695 till kyrkoherde i Börje prebendepastorat och befordrades året därefter till professor i österländska språk. Efter den lärde Norrmans utnämning till biskop i Göteborg förflyttades han till en teologie professur, med Vaksala pastorat till prebende och fortfor att bekläda denna lärostol till sin död, i Uppsala, d. 14 maj 1727. Teol. doktor 1715. Af sin samtid berömmes P. icke blott för sin stora lärdom, utan ock för sin ovanliga undervisningsskicklighet, särdeles i österländska litteraturen, där »månge -- medelst hans lätta method och oförlikneliga liuflighet så upmuntrades til kärlek, lust och flit, at the woro redan gode orientalister, enär the thet sielwe som minst förmodade.» Gift 1698 med Cecilia Thel. 1. Palmskiöld, Erik, arkivforskare. Född på gården Runsö i Öfver-Selö socken i Södermanland d. 7 okt. 1608. Föräldrar: häradsskrifvaren Laurentius Erici och Elin Eriksdotter. Under det antagna namnet Runell, efter födelsegården, inskrefs sonen nio år gammal i Strängnäs skola, där han kvarstannade till 1620, då faderns frånfälle och moderns fattigdom tvungo honom att afbryta studierna och förblifva hos den senare i hemmet. På detta sätt förgingo fyra år, hvarefter modern med sin son flyttade till Stockholm, då tillfälle för honom åter yppades att besöka lärdomsskolan. Med sin utomordentliga flit gjorde han så hastiga framsteg, att han redan 1627 kunde begifva sig till universitetet i Uppsala. Senare antogs han på rekommendation af d. v. sekreteraren i riksarkivet Johan Bureus till kanslist i nämnda ämbetsverk och befordrades därstädes 1644 till aktuarie. Någon tid därefter erbjöds honom en assessorsplats i Åbo hofrätt, hvilken han dock afsade sig för att fortfarande få ägna sina forskningar åt skatterna i riksarkivet. Sedan han 1651 fått efterträda Bureus såsom riksarkivsekreterare, upphöjdes han 1681 i adligt stånd med namnet Palmskiöld och afled i Stockholm d. 4 juni 1686. Utom sina åligganden vid riksarkivet hade P. sig anförtrodt att under alla riksdagar 1649--60 skriftligen uppsätta allmogens besvär och ingifva dem till regeringen, liksom att uppsätta allmogens svar på riksdagspropositionerna, hvarjämte han 1654--67 förestod förvaltningen af räntekammaren eller k. kanslikassan. Hos hvarje svensk häfdaforskare lefver han för öfrigt i tacksamt minne, såsom den, hvilken först begynte ordna riksarkivets akter och öfver dem upprätta skrifna register. Gift 1: 1635 med Elisabet Ernest, 2: 1666 med Magdalena Gavelius. 2. Palmskiöld, Elias, arkivforskare och samlare. Född i Stockholm d. 18 juli 1667; den föregåendes son. Vid tolf års ålder inskrefs P. som student i Uppsala, där hans af fadern väckta håg för historiska forskningar lyckligt utvecklades genom umgänge med den ryktbare Örnhielm, i hvars hus han någon tid varit inackorderad. 1685, således året före faderns död, antogs han till kanslist i riksarkivet samt började 1689 tjänstgöra i Svea hofrätt, där han tog en noggrann kännedom om alla äldre handlingar, resolutions-, dom- och kriminalböcker, referentieböcker och registraturer och gjorde ur dem vidlyftiga utdrag. 1693 förordnad till aktuarie i riksarkivet, erhöll han 1702 fullmakt såsom sekreterare därstädes och skötte oafbrutet denna befattning till sin död i Stockholm d. 7 april 1719. Med outtröttlig arbetsamhet ökade han de samlingar, fadern börjat, och afskref i riksarkivet samt ur andra arkivers och bibliotekers handlingar allt, hvad han kunde komma öfver, och som på något sätt bidrog att sprida ljus öfver fäderneslandets historia. Den ursprungliga afsikten med dem var att få en grundval för en beskrifning till Dahlbergs Suecia antiqua et hodierna, som likväl uteblef. Hans samlingar äro af honom själf ordnade under följande titlar: 1: Beskrifning på orter i riket med hvad sig där tilldragit, 2: Märkvärdigheter om svenska folket, 3: Kalendarium om hvad på hvarje dag i Sverige sig tilldragit, 4: Register på alla recesser och publika handlingar från äldre tider, 5: Genealogiska samlingar och 6: Förteckning på alla af svenskar utgifna skrifter. 1724 inköptes 295 band för tretusen d:r k:mt till Uppsala universitetsbibliotek, där de fortfarande förvaras, såsom en dyrbar skatt för alla forskare, under namn af Palmskiöldska samlingen. Gift 1700 med Katarina Margareta Blixencron. 1. Palmstedt, Erik, arkitekt. Född i Stockholm d. 16 dec. 1741. Son af hofmusikus Johan Palmstedt och Maria Segerlund. P. ägnade sig tidigt åt byggnadskonsten och gjorde sin skola under den på sin tid såsom byggnadskonstnär mycket betydande öfverintendenten Carl Fredrik Adelcrantz. 1767 erhöll han arkitektbefattningen vid Stockholms börsbyggnad, där han var sysselsatt till 1776. Han blef 1773 vice stadsarkitekt i hufvudstaden. Sedan han 1778-80 gjort en resa till Danmark, Tyskland och Frankrike, uppdrogos åt honom flere stora byggnadsverk, bland hvilka särskildt förtjäna framhållas: den förra Riddarholmsbron, omgestaltningen af Torstenssonska huset till Arffurstens palats, ett motstycke till det vid Gustaf Adolfs torg belägna och af Adelcrantz ombyggda och utvidgade Operahuset, Tullpackhuset, om- och