samlingar i fäderneslandets historia, af hvilka dock en del förstördes vid slottsbranden 1697. Hans handskrifter, bestående af topografier, diplomer samt öfversättningar af äldre sagor, förvaras i riksarkivet och biblioteket, hvaremot hans genealogiska samlingar efter hans död inköptes till riddarhusets arkiv. Han utgaf dessutom under sin lifstid en mängd skrifter, såsom Historia Hjalmari ex fragmento Runici mss etc. 1705; Catalogus codicum mscr. et impressor, quos R. Antiqu. Archivo legavit G. Sparfvenfelt 1706; Ätt och stamträd för K. Carl XII; Monumentorum sveogothicorum Liber I, -- Thiundiam continens 1710; En book af Menniskiones slächt och Jesu Christi börd 1713; Wilkina saga 1715; Vita Theodorici regis Ostrogoth. etc. 1699; Heimskringla eller Snorre Sturlesons Nordlänska Konungasagor 1697; Ulleråkers Häradz minnings-merken med nya Upsala 1717; hvarjämte efter hans bortgång blifvit utgifna Ättartal för Svea och Götha Konunga hus 1725; o. s. v. Ehuru hans arbeten, liksom de flesta historieskrifvares den tiden, lida af brist på kritik, står hans likväl i många stycken framom sina föregångare, hvarför hans verksamhet också varit af vikt för senare forskningar. P, var tvenne gånger gift, 1: 1687 med Elisabet Eliasdotter, 2: 1711 med grefvinnan Sofia Polus. 2. Peringskiöld, Johan Fredrik, fornforskare. Född den 13 sept. 1689; den föregåendes son. Tidigt af fadern införd på den historiska forskningens område, utnämndes P. efter några års vistelse vid Uppsala universitet 1712 till translator vid antikvitets-arkivet. Han erhöll 1719 sekreterares och antikvaries n. h. o. v., efterträdde 1720 sin fader i dessa sysslor och afled d. 2 mars 1725. Han var i oförtruten flit faderns jämlike, men i öfrigt honom underlägsen. Hans litterära verksamhet omfattade mest utgifvandet af äldre arbeten och sagoverk. Bland dem märkas: Chorographia Scandinaviæ eller Mester Adams Caniks i Bremen för 646 åhr sedan författade beskrifning om Sverige, Danmark och Norige etc. 1718; Jordanes' De rebus Goticis etc. 1719; Sogubrot af nockorum Fornkongum i Dana oc Svia velldi etc. 1719; Hjalmters och Olvers saga 1720; Asmund Kappabanes saga 1722 m. m. Dessutom hade han vid sin bortgång i handskrift tryckfärdiga flera inländska sagor m. m. Ogift. Perman, Emil Samuel, kirurg. Född i Östersund d. 6 juni 1856. Föräldrar: handlanden Erik Emil Constantin Perman och Märta Maria Burman. Student i Uppsala 1876, blef P. med. kand. 1882, med. lic, 1887 och med. d:r 1889. 1891 docent i kirurgi vid Karolinska institutet, uppfördes P. å andra förslagsrummet till e. o. professuren i kirurgi därstädes 1895 och tog 1896 afsked från docenturen. 1892--99 var han öfverläkare vid kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn, och blef 1899 öfverläkare vid kirurgiska afdelningen af Sabbatsbergs sjukhus. P., som åtnjuter stort anseende som kirurg, har från trycket utgifvit en mängd uppsatser. Gift 1892 med Elin Tekla Maria Sällberg. Perséus, Edvard, historie- och genremålare. Född i Lund d. 23 dec. 1841. Föräldrar: arbetskarlen Bengt Persson och Kerstin Nilsdotter. Under sina studier i Lunds elementarskola erhöll P. sin första undervisning i teckning af akademiritmästaren Körner. Men föräldrarnas medellöshet och hans egen önskan att så fort som möjligt bidraga till sin utkomst föranledde honom att träda i målarelära hos en i Lund bosatt dansk, Clausen. Hos denne tillbragte han ett och ett halft år, efter hvilken tid han ansågs mogen att blifva gesäll, vid hvilket tillfälle han antog namnet Perséus. Härefter begaf han sig 1861 till Stockholm hvarest han lyckades vinna inträde i konstakademien samt genomgick dess särskilda skolor till 1867. För att bereda honom tillfälle att fortsätta sina studier utomlands, anskaffade hans kamrater genom ett konstlotteri en mindre summa, med hvilken han 1867 begaf sig till Düsseldorf. Med flit och ihärdighet ägnade han sig här åt konstutöfning och hemskickade efter tvenne år sin första historiemålning Katarina Månsdotter, besökande Erik XIV i fängelset, som tillskyndade honom statens stipendium, med hvilket han hösten 1869 begaf sig till München, där hans talang vann ytterligare utbildning under Piloty. Här utförde han ett nytt stycke Katarina Månsdotter på Liuksiala. 1872 fortsatte P. sin resa från München till Italien, där han uppehöll sig sex månader i Rom och besökte de flesta af halföns städer. Sedan han ytterligare vistats halftannat år i Paris, återvände han 1874 till Düsseldorf och återkom i aug. 1875 till fäderneslandet. I Stockholm utställde han ett par genrer Läsande gubbe och Parisisk tjänstflicka, men var företrädesvis verksam som porträttör. Som lärare har P. varit af stor betydelse för den svenska konsten. »Ärlighet, naivitet, personlig uppfattning var, hvad läraren ville se i lärjungarnas studier, -- för öfrigt fingo de måla på hvilket sätt de behagade.» Men till akademien kom han själf aldrig som lärare. Han blef blott 1871 agré af den samt fick 1882 titeln hofintendent. P., som i sin ungdom hade så stora planer och, att börja med, var fylld af en sprittande lefnadsglädje, en öfversvallande entusiasm, gaf allt för tidigt tappt. Hans bästa porträtt ha emellertid en kraftig, varm, djup färg och äro friskt hållna. Död i Stockholm d. 7 okt. 1890. Gift 1873 med Agnes Claesson från München. Personne. Släkten anses vara af vallonskt ursprung. Dess äldste med visshet kände stamfader, Frans Personne, afled 1777 som juvelerare i Stockholm. 1. Personne, Johan (John) Vilhelm, teolog. Född i Stockholm d. 14 dec. 1849. Föräldrar: kammarskrifvaren Vilhelm Theodor Personne och Maria