Charlotta Asplund. Student i Uppsala 1868, blef P. 1872 fil. kandidat därstädes och promoverades, efter att ha försvarat afhandlingen De mosaiska altaroffren, 1875 till fil. doktor. Han begaf sig härefter till Stockholm och tjänstgjorde vid olika läroverk, tills han 1881 utnämndes till lektor i kristendom och modersmålet vid högre latinläroverket å Norrmalm. Under tiden hade han 1880 aflagt teol. kandidatexamen och 1881 blifvit prästvigd. 1884--86 tillika föreståndare för Wallinska flickskolan, kallades han 1885 till ledamot af bibelkommissionen, hvari han allt framgent deltagit. 1893 promoverad teologie doktor, blef P. 1897 domprost i Linköping. P. har varit flitigt verksam som skriftställare och väckte betydlig uppmärksamhet genom sin 1880 utgifna Viktor Rydbergs »Bibelns lära om Kristus», granskning af J. P. Därefter följde Grunddragen till Gamla Testamentets sedelära, hufvudsakligen ur nytestamentlig synpunkt, 1881. I Strindbergs-litteraturen och osedligheten bland skolungdomen riktade P. 1887 mot den nyare skönlitteraturen ett skarpt, men betydligt öfver målet skjutande, angrepp, som gaf anledning till mycken polemik. På senare tiden har P. i såväl Bibelkritiken, 1900, som tidskriftsuppsatser och muntliga uttalanden visat sig tillgänglig för den moderna bibelkritikens resultat samt ådagalagt en fördomsfri och tolerant uppfattning af kyrkliga spörsmål. Särskildt har han låtit denna komma till synes som ledamot af 1898 och 1903 års kyrkomöten. Vid det senare af dessa frambar han den motion om valfritt civiläktenskap för svenska statskyrkans medlemmar, som ledde till en skrifvelse till k. m:t i dylik riktning från mötets sida. Gift 1885 med Tekla Anna (Nanna) Matilda Eleonora von Knorring, dotter af öfverstelöjtnanten E. O. v. Knorring (se I: 599.) 2. Personne, Nils Edvard, skådespelare; den föreg. kusin. Född i Stockholm den 15 jan. 1850. Föräldrar: sidenkramhandlaren Nils Edvard Personne och Kristina Elisabet Wahlberg. Student i Uppsala 1869, aflade P. 1870 jur. preliminärexamen. Efter att med framgång uppträdt vid »studentspexen», debuterade den dramatiskt begåfvade unge mannen i nov. 1876 som Robert Savary i »Herr Perrichons resa» å K. dramatiska teatern, där han följande år blef anställd och 1886 blef premieraktör. 1885--92 var han äfven förste regissör. 1888--91 var P. medlem af styrelsen för den association, som då innehade Dramatiska teatern, och 1890--98 föreståndare för teaterns elevskola. 1898 öfvertog P. i egenskap af intendent Dramatiska teatern, hvilken befattning han dock efter åtskilliga slitningar med personalen, som, fortfarande ekonomisk ansvarig för företaget, ansåg, att de gemensamma intressena icke på rätt sätt tillvaratogos af P., måste lämna vid det nya uthyrningsåret 1 juli 1904. P. lämnade då äfven teatern i egenskap af skådespelare och uppträdde vintern 1904--05 som gäst i ett par pjäser hos direktör Ranft på Svenska teatern. Bland P:s roller märkas: Scapin, Figaro i »Barberaren i Sevilla» och »Figaros bröllop» Don Cesar i »Ruy Blas», Arv i »Henrik och Pernille», Narren i »Kung Lear», Paul Werner i »Minna von Barnhelm», De Champignac i »Fjärilsfebern», Duval i »Duvals skilsmässa», Benzberg i »Guldfiskar», Wille Park i »Sveas fana», titelrollen i Gogols »Revisorn», Rabagas, domaren Adam i »Den sönderslagna krukan», gubben Winkler i »Guld och gröna skogar», grefve Skytt i »Gurli», byråchefen i »Kronans kaka», Malvolio i »Trettondagsafton», titelrollen i »Cyrano de Bergerac» m. fl. P., som i yngre dagar erinrade om Fredrikson och sedan om Svante Hedin, har efter hand utvecklat sig till en fullt själfständig artist. Det område, han behärskar, är synnerligen stort. Det går ända från farsen, där P. spelar särdeles lätt och ledigt, till karaktärsrollen med något komisk anstrykning, från den klassiska komedien till dagens lustigheter. Hans spel är alltid synnerligen intelligent, och han har visat många figurer, präglade af en fullgod realism. Mångsidigheten i P:s talang bevisas bäst af att han, ehuru han saknar alla lyriska förutsättningar, likväl förlänade ett vackert uttryck äfven åt de vekare partierna af Cyrano de Bergerac's roll. I besittning af grundlig bildning, har P. öfversatt och för scenen bearbetat stycken af Holberg, Schiller, Terentius, Kleist, Roeber, Wilbrandt, Lessing, Musset, m. fl. Han har äfven skrifvit sonetter, spex, o. s. v. Gift 1905 med skådespelerskan Amanda Janson. Persson, Anders (i Mörarp), riksdagsman. Född i Bårslöfs förs. af Malmöhus län d. 24 dec. 1835. Föräldrar: landtbrukaren Per Nilsson och Anna Jönsson. Sedan P., hvilken endast åtnjutit vanlig folkskoleundervisning, 1859 öfvertagit eget hemman i Mörarp, började han ock snart att tagas i anspråk för allmänna angelägenheter. Sålunda blef han redan 1863 kommunalordförande och invaldes 1870 i Malmöhus läns landsting, där han sedan alltjämt haft plats (från 1888 som vice ordförande.) 1870 inträdde han ock som representant för Luggude härad i Andra kammaren, där han snart, tack vare sitt rediga hufvud, goda själfstudier och representativa uppträdande kom att intaga en framskjuten ställning inom den s. k. skånska, i politiskt afseende mera liberala, fraktionen af landtmannapartiet, i hvars förtroenderåd han 1884 första gången invaldes. Efter att hafva varit ledamot af lagutskottet 1875--84 och statsrevisor 1879--80, gjorde P. 1885 sitt inträde i statsutskottet, som han tillhörde till och med 1895, de fyra sista åren som dess vice ordf. Vid tullstridens utbrott tog P. plats å frihandelssidan och tillhörde efter landtmannapartiets sprängning »gamla landtmannapartiets» förtroenderåd. I likhet med detta partiets flertal, hade P. vid 1891 och 1892 års lagtima riksdagar motsatt sig k. m:ts förslag om värnpliktsöfningarnes ökning till 90 dagar, men vid urtima riksdagen s. å., då P. var vice ordf. i försvarsutskottet, förordade han en dylik åtgärd. Utan tvifvel hade detta P:s understöd i icke ringa mån förtjänsten af regeringsförslagets