göra pläga, förbistrar man de enfaldiga, som sig på sådana ord icke förstå kunna, och lycktas så därmed, att de föga förbättring kunna hafva af det, som taladt varder. Därtill varder ock vårt svenska mål förkränkt och förvandladt genom sådana sätt, det icke heller hafver nytta med sig, helst när det sker i oträngda mål, där vi själfve hafva ju så god ord, som de främmande vara kunna.» L. synes ha öfverträffat sin broder i lärdom, men hade icke hans talareförmåga. Han var af ett fridsammare sinnelag än brodern, men likväl af fast karaktär. Trött af år och arbete, afsomnade Laurentius Petri d. 26 okt. 1573 i Uppsala och blef begrafven i domkyrkans högkor. Gift med Elisabet, dotter af Didrik, myntmästare i Uppsala och konung Gustafs syskonbarn Birgitta Vasa. 1. Pettersson, Abraham, homilet. Född i Göteborg d. 17 mars 1724. Föräldrar: postdirektören Christian Pettersson och Anna Elisabet Lander. P. hade studerat först i Lund och sedan i Uppsala, när han 1747 invigdes till predikoämbetet och genast anställdes såsom amiralitetspredikant vid flottans station i Stockholm. S. å. utnämnd till hofpredikant, undfick han vid Adolf Fredriks kröning teologie doktorsvärdigheten samt 1752 fullmakt såsom kyrkoherde i Riddarholmens och Bromma församlingar. Hans lifstid blef dock ej lång. Med en redan från ungdomen undergräfd hälsa kämpade han länge mot en allt mer öfverhandtagande sjuklighet samt afled i Stockholm den 23 maj 1763. P. var en af Sveriges ryktbaraste predikanter och kan nästan anses såsom grundläggaren af en egen homiletisk skola, som fortfor, tills nationens smak förändrades genom Lehnbergs predikosätt. P. utgaf bl. a. Nattvardsförhör, 1759. Efter hans handskrifter utgafs, någon tid efter hans död, en huspostilla under titel: Kristliga betraktelser öfver de årliga sön- och högtidsdagars evangelier 1764--68. Gift 1752 med Ulrika Elisabet von Hauswolff. 2. Pettersson, Abraham Zacharias, homilet. Född i Karlshamn d. 17 nov. 1792; den föreg. sonson. Föräldrar: stadssekreteraren Abraham Pettersson och Ingrid Margareta Steenhoff. Student i Lund 1808, blef P. fil. magister därstädes 1811 och ingick fyra år därefter i det prästerliga ståndet. Förordnad till domkyrkoadjunkt och docent i teologiska fakulteten 1817, innehade han den förra af dessa befattningar till 1820 och den senare till 1826, då han befordrades till kyrkoherde i Landskrona pastorat och kontraktsprost i Rönnebergs härad. Riksdagsman vid det långa riksmötet 1828--30, gjorde han sig så fördelaktigt känd af hufvudstadens invånare, att han det sistnämnda året kallades till kyrkoherde i Jakobs och Johannes' församlingar och 1831 erhöll teologie doktorsvärdigheten. 1834 insattes han som fullmäktig i riksgäldskontoret. Vid riksdagen 1834--35 invaldes han af Stockholms prästerskap till ledamot af prästeståndet och insattes som bankofullmäktig, i hvilken befattning han genom nya val oafbrutet bibehölls till sin död. Efter C. P. Hagbergs död 1843 utnämnd till pastor primarius i Stockholm, verkade han i detta kall under hela sin återstående lifstid och afled vid Drottningholm d. 16 aug. 1857. Såsom andlig talare var P. af sin tid högt uppburen, och utom ärkebiskop Wallin torde ingen präst i hufvudstaden varit så anlitad om likpredikningar och minnestal som han. Af sådana utgaf han också många af trycket, alla vittnande om en utomordentlig lätthet att författa och att återgifva den bortgångnes bild. Gift 1819 med Agneta Kristina Rothstein. Pettersson, Anna, se Norrie. Pettersson, Carl Anton, sjömilitär, skriftställare. Född d. 8 febr. 1818 i Karlskrona. Föräldrar: löjtnanten och skeppsbyggmästaren Carl Daniel Pettersson och Antoinette Sofie Fürst. Redan från barnaåren riktades P:s studier åt sjömansyrket. Med grundliga kunskaper, särskildt i astronomien, utnämndes han 1838 till sekundlöjtnant vid flottan och genomgick 1843--46, Mariebergs högre artilleriläroverk. P., hvilken 1858 som kaptenlöjtnant tog afsked ur krigstjänsten, hade 1847 fått anställning som lärare vid navigationsskolan i Göteborg och öfvertog 1855 en liknande befattning i Stockholm. Man fann här snart, att ett så rikt mått af kunskaper kunde och borde komma hela landet till godo. Jämte det han fortfarande kvarstannade såsom ordinarie lärare vid Stockholms navigationsskola, förordnades han därför 1858 att vara inspektör för alla navigationsskolor i Sverige, ett förtroende som han rättfärdigade på samma utmärkta sätt, som vid allt hvad som lades i hans händer, och äfven bibehöll till sin död. Med förvånande lätthet att arbeta ägnade han sig därjämte åt en mängd vetenskapliga arbeten, som stodo i närmare eller fjärmare gemenskap med hans tjänstebefattningar; utgaf flera goda läroböcker såsom: Lärobok i navigationskonsten, 1853; Praktisk afhandling i styrmanskonsten, 1854; Lärobok i trigonometriens elementer 1857 m. m., anställde magnetiska deklinationsmätningar vid Sveriges hafskuster samt sysselsatte sig alla somrar de sista åren af sin lefnad med mätningar, observationer och geografiska forskningar i Sveriges lappmarker. En frukt af dessa var, bland många andra, det vackra planschverket Lappland dess natur och folk, hvartill han själf gjort originalteckningarna och som utgafs efter hans död 1864--66. Denna inträffade i Stockholm d. 23 juni 1863. P. var i besittning af ett rent af förvånande matematiskt minne. Led. af Krigsvetenskapsakad. Vet-och Vitt.-samh. o. s. v. Gift 1849 med Hilda Amanda Katarina Lundberg.