Segerstad. P. anställdes helt ung såsom page vid hofvet och utnämndes till fänrik vid Lifgardet 1673. Under de två följande åren befordrades han till löjtnant och kapten samt utmärkte sig såsom en skicklig och käck krigare i Carl XI:s fejd med danskarna, hvarför han 1679 utnämndes till major och sju år därefter blef öfverstlöjtnant vid Lifgardet. Året före sin död öfverlämnade Carl XI till honom fullmakt såsom öfverste vid hästdrabanterna och Lifgardet till fot samt kort därefter friherrebrefvet. Vid utbrottet af Carl XII:s krig befordrad till generalmajor, följde han konungen vid landstigningen på Själand, i slaget vid Narva, vid öfvergången af Dünafloden, i slaget vid Riga, i träffningen vid Klissow och belägringen af Thorn samt utnämndes omedelbart därefter till generallöjtnant. Slutligen 1705 upphöjd till k. råd och förordnad till öfverståthållare i Stockholm, erhöll han 1706 greflig värdighet och afled i nyssnämnda stad d. 7 aug. 1714. Gift 1: 1681 med friherrinnan Ingeborg Bielke, dotter af riksskattmästaren Sten Bielke (se I: 91), och 2: 1686 med Anna Kristina Natt och Dag. 10. Posse, Arvid, riksråd. Född i Stockholm den 23 nov. 1689; den föregåendes son. Vid sexton års ålder ingick P. i krigstjänst och följde Carl XII till Polen. Efter slaget vid Grodno befordrad till grenadjärfänrik vid gardet, deltog han 1708 i drabbningen vid Holofzin och blef för sitt välförhållande vid detta tillfälle utnämnd till löjtnant. Han följde sedan armén under de äfventyrliga öfvergångarna af Ljesna och Semströmmarna till Pultava, där hans liksom så mången annan krigares segerdrömmar upplöste sig i en neslig fångenskap. Förd till Kiev och därifrån till Moskva, lyckades han helt oförmodadt rädda sig med flykten och återkom till Sverige 1711. Här utnämndes han genast till kapten vid Lifgardet och förordnades efter Carl XII:s hemkomst 1716 till generaladjutant af flygeln och deltog, nyss utnämnd till öfverstlöjtnant, i norska fälttåget 1718. Efter Carl XII:s död och under de därpå följande fredsåren befordrades han 1720 till öfverste och 1727 till chef för Lifgardet, 1737 till generalmajor och slutligen 1739 till riksråd vid Hattarnas seger. Af ett moderat och betänksamt skaplynne, var dock ej P. benägen att blindt följa sina hetsiga partivänner och motsatte sig såväl truppsändningen till Finland 1739 som den lättsinniga krigsförklaringen mot Ryssland 1741. Under de följande åren anslöt han sig allt fullständigare till Sam. Åkerhielm och röstade med denne mot den preussiska alliansen och mot förbudet för riksbanken att med reda mynt inlösa sina sedlar. Han blef ock tillika med Åkerhielm af de segrande Hattarna ställd inför en kommission af sekreta utskottet vid 1746--47 års riksdag men slapp undan med en föreställning. Död i Stockholm d. 30 jan. 1754. Gift 1718 med grefvinnan Hedvig Kristina Stenbock. 11. Posse, Fredrik Arvidsson, krigare. Född den 17 maj 1727; den föreg. son. Krigarbanan valdes äfven af Fredrik P., hvilken 1735 ingick såsom volontär vid Lifgardet. Hans befordringar fortgingo sedan i vanlig tur, tills han 1750 uppnådde majorsgraden vid Helsinge regemente. Utnämnd till öfverstlöjtnant i armén 1759, förde han såsom chef Älfsborgs regemente 1758--60, då han befordrades till öfverstlöjtnant vid kronprinsens regemente. Chef för Nylands regemente 1769, utnämndes han genast efter Gustaf III:s uppstigande på tronen till generalmajor och förste generaladjutant och tillhörde i denna egenskap länge konungens närmaste omgifning. Chef för Västmanlands regemente 1773, blef han 1776 ledamot af krigskollegium och 1778, vid de utmärkelser, som utdelades med anledning af kronprinsens födelse, generallöjtnant. För att lämna rum åt öfverste Sinclair, hvilken vid denna tid lyckats tillvinna sig Gustaf III:s synnerliga ynnest, skickades han 1780 att såsom general-en-chef i Finland efter fältmarskalken Stackelberg mottaga befälet öfver där förlagda krigsstyrka, hvarpå han utnämndes till serafimerriddare 1782. Efter krigets slut 1790 förflyttad såsom chef för Österbottens regemente, utnämndes han 1792 till general af infanteriet och befälhafvare för Småländska fördelningen af armén, blef 1793 en af rikets herrar och året därefter ledamot af allmänna ärendens beredning. Han afled i Stockholm den 11 dec. 1794. Gift 1752 med friherrinnan Ulrika Eleonora Wrangel. 12. Posse, Arvid Mauritz, justitiestatsminister. Född d. 5 jan. 1792; den föreg. sonson. Föräldrar: excellensen, presidenten, grefve Arvid Erik Posse och friherrinnan Katarina Charlotta von Otter. Student i Lund 1807, inskrefs P. 1809 såsom auskultant i Göta hofrätt och e. o. kanslist i justitierevisionsexpeditionen. Sedan han någon tid tjänstgjort i hofrätten, utnämndes han till vice häradshöfding och befordrades 1813 till kanslist, erhöll 1814 häradshöfdings namn, heder och värdighet, blef adjungerad ledamot i Svea hofrätt s. å. och 1816 ordin. assessor därstädes. 1821 befordrad till lagman i Skåne, förordnades han året därefter att såsom vice landshöfding förestå Linköpings län under rättegången med friherre Nieroth, blef 1824 landshöfding i Skaraborgs län och 1831 generaldirektör vid tullverket. Då Carl Johan 1840 af allmänna opinionen tvangs till en förändring af konseljen, kallades P., som i vissa afseenden, särskildt å handels- och näringslagstiftningens område, gjort sig känd för reformvänliga tendenser, till justitie-statsminister. Men häftigt anfallen från den konservativa sidan och ljumt försvarad af dess motståndare samt föga eller intet i besittning af konungens öra, fann P.