situationen outhärdlig och nedlade inom ett halft år detta förtroendeämbete för att öfvertaga ordförandeplatsen i Göta kanalbolags direktion, ett uppdrag som han redan 1833 innehaft, och genom förnyade val erhöll 1845 och 1849. Utsedd till landtmarskalk vid 1844 års riksdag, erhöll han under dess lopp serafimerorden och utnämndes efter dess afslutande 1845 till riksmarskalk. Af konung Oscar I inkallades han 1846 ånyo i statsrådet såsom justitie-statsminister. Med sin medlande ståndpunkt var dock ej P. rätte mannen att med kraftig arm gripa sig an med de reformer, som påkallades af tidens kraf, och lämnade därför sin post 1848, i sammanhang med den förändring af konseljen, som påskyndades af de s. k. Marsoroligheterna. 1849 lämnande äfven sin post som riksmarskalk, afled P. i Göteborg d. 22 juli 1850. Gift 1825 med friherrinnan Juliana Lovisa von Platen, dotter af grefve B. B. von Platen (se II: 290). 13. Posse, Arvid Rutger Fredriksson, landthushållare, politiker. Född på Rosendal i Skåne den 15 februari 1820; den föregåendes brorson. Föräldrar: landshöfdingen, grefve Fredrik Salomon Posse och friherrinnan Magdalena Charlotta Bennet. Vid Lunds universitet, där P. blef student 1835, ägnade han sig åt juridiska studier och ingick, efter 1840 aflagd examen för inträde i rikets rättegångsverk, i hofrätten öfver Skåne och Bleking. Här tjänstgjorde han några år, utnämndes till v. häradshöfding och 1846 till kanslist vid hofrätten samt förordnades 1847 till adjungerad ledamot af densamma. 1849 lämnade han den civila tjänstemannabanan för att sysselsätta sig med vården om sina gods och erhöll genast en mängd förtroendeuppdrag, såväl af sin provins, som den trängre kommun, han tillhörde. 1851--62 var han ordförande i skånska banken, erhöll 1861 samma plats inom skånska hypoteksföreningen, ingick 1865 såsom ordförande i styrelsen för sydskånska järnbanan, till hvars byggande han verksamt bidragit, var under en följd af år ledamot och 1865--68 ordförande i Malmöhus läns landsting o. s. v. Från 1856 deltog han ock i riddarhusets förhandlingar. Ordförande i bevillningsutskottet vid 1862--63 års riksdag, förfäktade han med kraft frihandelns principer, hvilka han städse förblef trogen. Vid följande riksdag, 1865--66 ordförande i statsutskottet, bekämpade han det hvilande representationsförslaget. Efter dess seger valdes han till ledamot af Andra kammaren för Herrestads och Ljunits härad, som han företrädde till och med 1881 års riksdag. Han bidrog verksamt 1867 till tillkomsten af landtmannapartiet, som hvars främste ledare han kraftigt deltog i de parlamentariska striderna under de tre första valperioderna, hela tiden intagande den maktpåliggande posten af ordf. i statsutskottet. Vid urtima riksdagen 1871 var han vice ordf. i statsutskottet. Kunskapsrikedom, själfständighet och handlingskraft erkändes därvid äfven af motståndarne som för P. utmärkande egenskaper, men han beskylldes därjämte för hänsynslöshet och härsklystnad. Uthållig, punktlig och vaken, ledde han som talman Andra kammarens förhandlingar från 1876 till d. 19 april 1880, då han kallades att som statsminister intaga främsta platsen i konungens råd. Det gällde nu att i enlighet med landtmannapartiets önskningar åstadkomma en lösning af försvars- och grundskattefrågorna. Stora kommittéer nedsattes ock för ändamålet, och på grundvalen af dessas arbeten framlades förslag om försvarets byggande å stam (anskaffad å frivillighetens väg och aflönad af statsverket) och beväring mot löfte om successiv afskrifning af grundskatterna samt afrustnings- och roteringsbesväret. Tack vare Andra kammarens afknappningar och den Förstas fasthållande vid indelningsverket, stötte dock dessa framställningar på grund och P. afgick d. 13 juni 1883 från statsministerposten. S. å. blef han president i kammarrätten, i hvilken egenskap han tjänstgjorde till 1889. 1882--90 ledamot af Första kammaren för Kalmar läns södra landsting, tog han där ringa del i förhandlingarna. Han uppträdde dock bestämdt mot 1880-talets protektionistiska sträfvanden och till förmån för en moderat utsträckning af den politiska rösträtten. Sina sista år ägnade P. uteslutande åt vården af sin omfattande enskilda ekonomi. Död i Stockholm d. 24 april 1901. Serafimerriddare 1881 var P. led. af Landtbruksakademien, m. fl. akademier och samfund. Gift 1: 1846 med grefvinnan Amalia Carolina de la Gardie; 2:1886 med Ebba Augusta Hägerflycht. 14. Posse,Gustaf (Gösta) Mauritz, landthushållare, politiker. Född på Hjälmshult i Malmöhus län d. 12 jan. 1823; den föreg. broder. Student i Lund 1839, blef P. filosofie doktor därstädes 1844. Fyra år efteråt ingick han å den militära banan och utnämndes 1849 till underlöjtnant vid andra lifgrenadierregementet men lämnade krigstjänsten redan 1854 för att helt ägna sig åt skötseln af den nybildade possession af jordegendomar, han under namn Vreten sammanfört i Skaraborgs län. Med stort intresse uppgick han i provinsens allmänna angelägenheter, var alltifrån Skaraborgs läns enskilda banks stiftande 1865 till sin död ordförande i dess styrelse samt 1863--67 och 1870--87 ledamot af Skaraborgs läns landsting, hvars vice ordförande han var 1873--74 och ordförande 1875--84. Redan 1853 började P. uppträda å riddarhuset, i hvars förhandlingar han (med undantag af 1862--63 års riksdag) deltog under hela ståndsrepresentationstiden. Trots P:s tendenser i allmänhet gingo i relativt liberal riktning, motsatte han sig 1865 års förslag till ny riksdagsordning. 1869--77 ledamot af Första kammaren för Skaraborgs län och 1878--84 för Kristianstads län, spelade P. därstädes en icke obetydlig roll som hufvudman för den rent landtmannapartistiska fraktionen, som ofta i de gemensamma voteringarna hjälpte Andra kammarens önskningar till seger. 1880--82 var han medlem af landtförsvarskommittén. Död på Vreten d. 31 mars 1888. Gift 1852 med friherrinnan Anna