han ansåg kunna gagna ett älskadt fosterland. Död i Stockholm d. 8 juni 1872. Gift 1: 1826 med friherrinnan Carolina Charlotta Fleetwood i hennes andra gifte, i sitt första moder till Emil Key, en af ledarne inom landtmannapartiet, 2: 1839 med Engel Linnerhjelm. 4. Raab, Klas Fredrik Hugo, militär. Född på Ryssbylund i Kalmar län d. 27 nov. 1831; den föreg. son. Efter att 1847--50 hafva genomgått Krigsakademien, blef R. sistnämnda år underlöjtnant vid Kalmar regemente. Ytterligare utbildning i militäryrket erhöll han 1855--58 vid preussiska krigsakademien i Berlin, där han var anställd såsom adjutant hos svensk-norska ministern. Befordrad 1857 till löjtnant vid förenämnda regemente, utnämndes han vid återkomsten till fäderneslandet till generalstabsofficer 1859. Vid utbrottet af dansk-tyska kriget 1864 erhöll R. af honom sökt anställning såsom premierlöjtnant i danska krigshären. Han deltog därunder i den strid, som danskarna hade att utkämpa vid Dybböl d. 17 mars. Snart ställdes han emellertid i spetsen för ett kompani af kapten Aaröes ströfkår, hvilket kompani utgjordes af svenska och norska frivilliga, och utförde åtskilliga djärfva expeditioner, Han kämpade med så mycket större ifver, som han i likhet med sin fader var en varm anhängare af sträfvandena för den skandinaviska nordens fastare sammanslutning. Efter krigets slut utnämndes R. 1865 till kapten i armén, hvarjämte han s. å. förordnades till informationsofficer i taktik, reglementen och krigsartiklar vid Karlbergs krigsakademi. Inom kort fick han tillfälle att i stegrad grad göra sina militära kunskaper fruktbringande, i det han 1866 anställdes som lärare i krigskonst och krigshistoria vid dåvarande Högre artilleriläroverket (sedermera Krigshögskolan å Marieberg.) Utnämnd 1869 till kapten vid Kalmar regemente, 1870 till major i armén och 1872 till öfverstlöjtnant i armén och expeditionschef i Landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition, afgick han året därpå från sistnämnda lärarebefattning. Sedan han s. å. utarbetat förslag till grunder för en ny härordning, underkastades detsamma granskning af en kommitté, i hvars arbeten han förordnades att deltaga, och blef lagdt till grund för regeringens proposition i ämnet till 1875 års riksdag. Förslaget föll väl, men under loppet af de följande åren togos R:s fackkunskaper ytterligare i anspråk, i det han insattes i flera af de kommittéer, som hade att behandla frågor rörande landtförsvaret. Han var då sedan 1873 öfverste och chef för Generalstaben, till hvars organisation han fått i uppdrag att afgifva förslag. Utnämnd 1877 till generalmajor, var han ledamot af den 1880 tillsatta stora landtförsvarskommittén, men afgick med döden, innan denna hunnit afsluta sitt arbete, d. 11 dec. 1881. R., som var en man, »begåfvad med klar blick, mycken viljekraft och stor arbetsförmåga», verkade äfven såsom skriftställare för en sund och kraftig utveckling af vårt försvarsväsen. Bland hans utgifna skrifter äro att nämna: Några ord om tidens kraf på lätt infanteri 1857, Om ändamålet med Stockholms befästande 1860, Den adliga rusttjänsten 1870, samt hans s. å. tillsammans med J. Crusebjörn utarbetade Kort sammanfattning af de viktigaste bestämmelserna rörande arméns organisation. Sedan 1863 ledamot af Krigsvetenskapsakademien, var han 1870--71 redaktör af dess tidskrift. Ehuru R. ej fick upplefva svenska härväsendets af honom så lifligt påyrkade ombildning i en mera tidsenlig riktning, kvarstå dock såsom erkännansvärda minnesmärken af hans verksamhet åtskilliga af honom till landtförsvarets stärkande genomförda förbättringar, däribland främst att nämna Generalstabens organisation och Krigshögskolans ombildning. Äfven förtjänar ihågkommas hans förtjänstfulla, med framgång krönta arbete för Krigsarkivets tillökning. Gift 1869 med Louise Johanna Charlotta Grill. Rabbén, Johan, läkare, agronom. Född d. 14 dec. 1781 i Mustasaari församling i Finland, där fadern, Anders Rabb, var bonde. I Sverige, dit han inflyttade vid unga år, genomgick han först den farmaceutiska lärokursen och blef student i Lund 1802. Genom understöd af en gynnare, kammarherre Strussenfelt, sattes han i tillfälle att ägna sig åt läkarekallet. På antydda bana var han efter några år så långt kommen, att han 1807--1809, då Sverige var inveckladt i krig, fick deltaga i den militära sjukvården. Han hade äfven åtskilliga andra förordnanden, däribland som brunnsläkare vid Ramlösa 1814--16. 1817 blef han medicine doktor i Lund. Jämte de medicinska vetenskaperna hade landthushållning eller -- såsom det på universitetsspråket benämndes -- ekonomien tidigt utgjort föremål för hans speciella studier och 1816 kallades han till docent i ekonomi, hvarefter han 1817 blef extraordinarie och 1818 ordinarie adjunkt i teoretisk och praktisk medicin, 1823 titulärprofessor samt förestod på grund af särskilda förordnanden längre och kortare tider professurerna i teoretisk och praktisk medicin. 1846 emottog han föreståndareplatsen för Orups lägre landtbruksskola i Malmöhus län och innehade denna befattning till 1851. Alltjämt fortfor han emellertid att vara en lika intresserad som sakkunnig främjare af landtbrukets utveckling, så att det med skäl hette om honom, att »herrgårdarna mottogo honom med öppna armar såsom ett orakel i landtbruket och dess binäringar.» Han reste nämligen, äfven sedan han 1855 tagit afsked från sin adjunktur vid universitetet, flitigt omkring i Skåne, där »allmogen kände och värderade honom såsom ett slags general-provinsialläkare». Det var under en af dessa färder, han d. 8 sept. 1865, alltså vid den höga ålder af 84 år, afled på Dybeck i Malmöhus län. R. var sedan 1841 ledamot af Landtbruksakademien. I frågor rörande landtbruket utgaf han åtskilliga skrifter, bland hvilka må nämnas: Strödda anmärkningar rörande