ätterna med detta namn, genom sonen Carl R. -- se nedan R. 1 -- som naturaliserades härstädes 1719 och introducerades å riddarhuset s. å. Dennes ätt utgick på svärdsidan 1871 med djurmålaren Carl Axel R. Den ännu blomstrande friherrliga ätten R. -- se nedan R. 3 och 4 -- härstammar från den förenämnda Carls brorson, Adam Johan, f. 1703, d. såsom landshöfding i Kronobergs län 1776, känd såsom utgifvare af »Register och summariskt innehåll af alla k. resolutioner etc. från 1737 till 1746. Naturaliserad såsom svensk adelsman 1746, upphöjdes han 1771 i friherrligt stånd. 1. Raab, Carl, sjöhjälte. Född i Stockholm d. 14 juni 1659. Föräldrar: löjtnanten Axel Raab och Françoise de la Moen. Fadern hade, efter växlande öden och militära befattningar i åtskilliga land, aflidit såsom svensk kavallerilöjtnant. Sonen, som från början ingick i svensk tjänst, valde sjövapnet och inskrefs såsom frivillig vid amiralitetet 1674. Sedan danska kriget 1675 utbrutit, deltog han som arklimästare och konstapel i alla därunder utkämpade sjödrabbningar, och ingick efter slutad fred i holländsk sjötjänst 1680. Hemkommen, utnämndes han 1686 till underlöjtnant, 1689 till löjtnant och 1697 till kapten, i hvilken grad han förde befälet på skeppet »Wenden» vid landstigningen på Själland och under arméns öfverförande till Livland 1700. Omsider befordrad till kommendör 1710, kommenderade han s. å. i sjöslaget vid Kjögebugt skeppet »Wenden» i amiral de Prou's eskader. Tre år senare, d. 11 juli 1713, utförde han, detacherad från vice amiral Lillies flotta, med endast tre skepp, »Ösel», »Estland» och »Verden», ett i hög grad skickligt återtåg ur Finska viken, undan en rysk flotta af tretton örlogsskepp och en brigantin, af hvilken han angripits vid Hogland. Oaktadt han under sin tjänstetid bevistat elfva sjöslag och såsom befälhafvare alltid ådagalagt både rådighet som sjöman och skicklighet som taktiker, erhöll han aldrig flaggmans grad; däremot blef han upptagen såsom svensk adelsman på riddarhuset 1719. Död i Karlskrona d. 1 mars 1724. Gift 1680 med Ursila Wentzell. 2. Raab, Axel Arvid, militär, Bellmanssångare. Född på Djurgården d. 22 juni 1793; den föreg. sonsons sonson. Föräldrar: artillerikaptenen vid flottan Axel Ulrik Raab och Anna Johanna Westerlund. R. blef student i Uppsala 1809 och ämnade först gå den prästerliga banan samt tjänstgjorde till och med såsom kanslist i prästeståndet vid 1812 års riksdag, men ändrade kort därefter lefnadsplan och ingick s. å. som underlöjtnant vid ingenjörskårens fältmätningsbrigad samt deltog såsom sådan i norska fälttåget 1814. Hans vidare befordringar på samma väg inskränkte sig till, att han 1820 blef löjtnant och 1827 kapten vid nämnda kår, där hans tjänst ganska mycket togs i anspråk. Död ogift i Stockholm d. 20 sept. 1836 och begrafven på nya begrafningsplatsen utanför Norrtull, där sällskapet Par Bricole 1838 lät öfver hans stoft uppresa en vacker minnesvård. Också hade han i lifstiden varit deputerad stormästare för denna orden, i hvars anda han äfven tillika med några liksinnade 1824 stiftade Bellmanska sällskapet, i hvilket han var en verksam ledamot, hvarjämte han sedan 1821 tillhörde Götiska förbundet. R:s utomordentliga talang i att föredraga Bellmanssånger har gjort hans namn odödligt. Hans röst utmärkte sig ej för någon så ovanlig skönhet, men ägde en i deklamatoriskt hänseende förvånande böjlighet, som satte sångaren i stånd att till förvillande illusion härma olika instruments klang, djurs läten och till och med, när föredraget så fordrade, döda naturljud. Mimikens konst hade han tillägnat sig i den allra fullkomligaste grad »och hans snille förlänade åt hans produktioner något demoniskt öfverväldigande.» 3. Raab, Adam Christian, landthushållare, politiker. Född på Marielund, Blekinge d. 13 aug. 1801, sonson af Johan Adam R. -- se släktöfversikten. -- Föräldrar: landshöfdingen, frih. Claes Jakob Raab och Anna Beata Ehrenborg. Fjorton år gammal, skickades R. till universitetet i Uppsala och inskrefs samtidigt vid Kalmar regemente, där han 1816 blef fänrik, 1827 löjtnant och 1838 kapten samt kvarstod såsom sådan till 1845, då han tog afsked ur krigstjänsten. Under samma tid hade han inom hofvet 1827 blifvit kammarjunkare och utnämndes tio år därefter till kammarherre. Vid moderns frånfälle 1825 öfvertog han Ryssbylunds egendom, som han, genom nyodlingar och inköp af andra egendomar, förbättrade och förstorade, så att han snart var en af de största godsägarne i Kalmar län och tillika gällde såsom en förgångsman för orten vida omkring i fråga om idkande af ett rationellt landtbruk. I följd häraf valdes han 1835 till vice ordförande i länets hushållningssällskap, där han sedermera blef ordförande och en lång tid utgifvare af dess tidskrift. 1856 sålde han Ryssbylund och inköpte egendomen Vårby i Södertörn. Af Landtbruksakademien inkallades han till ledamot 1845. I riksdagsarbetet deltog R., hvilken städse i politiken intog en liberal ståndpunkt, såsom medlem af riddarhuset, 1834--66 samt såsom representant för Kalmar läns södra landsting i riksdagens Första kammare från 1867 ända till sin död. Under det första af dessa skeden var det trenne frågor, hvilka han företrädesvis ägnade sitt intresse: representationsfrågan, i afseende hvarå han 1865 varmt förordade det då föreliggande förslaget till ny riksdagsordning, en förbättrad brännvinslagstiftning och byggandet af järnvägar, hvarjämte han i norska frågan häfdade norrmännens själfbestämningsrätt i sina inre angelägenheter. Under det senare skedet sysselsatte han sig mest med den yttre politiken och hvad därmed ägde sammanhang, såsom en nära sammanslutning mellan de skandinaviska länderna, ett starkt nationalförsvar m. m. R. var en ädel och varmhjärtad man, lifligt intresserad för främjande af allt, hvad