juris licentiat 1800 och utnämndes 1807 till jurisprudentiæ, oeconomiæ et commerciorum professor i Uppsala. Juris utriusque doctor 1810; arbetande ledamot i Lagkommissionen 1811--1814; ledamot af Krigsvetenskapsakademien 1810, Landtbruksakademien 1812, Vetensk.-societ. i Uppsala 1829 samt flera andra lärda samfund. 1834 erhöll han adlig värdighet och tog afsked från sin professur, 1837. Död på sin egendom Gottsunda nära Uppsala den 23 juli 1846. Hans nit och samvetsgrannhet föranledde honom att utarbeta särskilda läroböcker i de ämnen, som närmast tillhörde honom såsom akademisk lärare, nämligen Lärobok i svenska kamerallagfarenheten, 2 del. 1825, Lärobok i nationalekonomien 1829 samt Lärobok i svenska kyrkolagfarenheten 1836, genom hvilka arbeten, utmärkta för redig och systematisk uppställning samt noggrannhet i uppgifter, han kan sägas hafva utöfvat ett betydligt inflytande på tjänstemannabildningen i landet, långt efter det han nedlagt sin lärarverksamhet. Gift 1: 1814 med Margareta Maria Schultén, 2: 1822 med Eva Charlotta Bruncrona. 3. Rabenius, Olof Mattias Teodor, universitetslärare, rättslärd. Född i Uppsala d. 24 aug. 1823; den föregåendes son. Student i Uppsala 1839, blef R. fil. magister därstädes 1845 och aflade 1850 juris utriusque kand.-examen. S. å. inskrifven såsom e. o. notarie i Svea hofrätt, kallades han 1851 till docent inom Uppsala universitets juridiska fakultet samt utnämndes till professor i administrativ rätt och nationalekonomi vid Lunds universitet 1854. Efter åttaårig verksamhet på denna plats återkallades han 1862 till Uppsala såsom professor i nationalekonomi, närings-, finans- och politirätt. Var 1860--63 förordnad att biträda med utredande af lagfrågor och föredraga sådana inför Högsta domstolen. Under utöfningen af detta uppdrag hade han en väsentlig andel i utarbetandet af 1864 års sjölag. Äfven vid utarbetandet af ny grufvestadga var han verksam såsom ledamot af den i sådant syfte 1872--74 fungerande kommittén. R., som vid Lunds universitets jubelfest 1868 blef juris doktor, tog 1889 afsked från sin professur och afled i Uppsala d. 24 febr. 1892. Af hans arbeten märkas: Handbok i Sveriges gällande förvaltningsrätt, 3 dlr 1866--73, samt ett flertal afhandlingar införda i samtida vetenskapliga tidskrifter, såsom Reformer i Tysklands åkerbrukslagstiftning före och efter 1848 1852, Om engelska spannmålslagens upphäfvande och dess följder 1852, En blick på de statsekonomiska resultaterna af riksdagen 1853--54 1856, Om beskattningens grunder 1862; Om eganderätten till grufvor 1863, Om förvaltningsrättens begrepp, betydelse och handhafvande 1874, Om den administrativa rättsskipningen 1875, Handledning vid föreläsningar i sjörätten 1869, m. fl. För öfrigt har han i akademiska afhandlingar och disputationer skrifvit: Om båtsmanshållet 1851, Om tionden 1853, Om näringsfrihetens utveckling 1867, Om lyxen 1868. I »Nordisk Familjebok» förekomma äfven en mängd artiklar af honom. Gift 1: 1866 med Eva Sofia Carolina Bruncrona, 2: 1875 med den framstående altsångerskan Olena Ida Teresia Falkman. Radloff, Fredrik Vilhelm, läkare, författare. Född i Muhijärvi socken i Finland d. 19 sept. 1766. Föräldrar: mästerkocken Gottfrid Ernest Radloff och Helena Saulin. Föräldrarna, hvilka, när sonen var fyra år, öfverflyttade till Sverige, satte honom först i tyska skolan i Stockholm, hvarifrån han 1782 ankom till Uppsala. Här ägnade han sig åt läkarestudier, promoverades 1788 till medicine doktor, hvarefter han förordnades till fältmedikus vid den arméfördelning, som s. å. sammandrogs i Skåne. Utnämnd 1790 till provinsialläkare på Åland, innehade han denna befattning till 1799, då han förflyttades i enahanda beställning till Norrtälje distrikt i Roslagen. Ledamot af Vetenskapsakademien 1804, erhöll han 1805 professors titel med tur och befordringsrätt och anträdde kort därefter med statsunderstöd en resa till Danmark och Tyskland för att studera dessa länders skogshushållning och skogsplanteringsmetoder. Därunder utnämndes han till sekreterare vid Finska hushållningssällskapet och blef efter hemkomsten 1806 utnämnd till medicine adjunkt och botanices demonstrator i Åbo samt befordrades efter Finlands skiljsmässa från Sverige till referendarie-sekreterare i finska ekonomidepartementet. En tilltagande sjuklighet nödgade honom att 1811 och 1813 taga afsked från sina befattningar, hvarpå han återvände till Sverige och afled ogift i Norrtälje d. 18 april 1838. Han åtnjöt en allmän tillgifvenhet för sin oegennytta och skicklighet såsom läkare samt de lärdas aktning för sina djupa och mångsidiga kunskaper. Af skrifter, som han författat, må nämnas de förträffliga topografiska arbetena Beskrifning öfver Åland 1795, Beskrifning öfver norra delen af Stockholms län, 2 del. 1804--05. En annan sida af hans skriftställarskap visar hans Muthmassungen über den Ursprung des Finnischen Volkes 1809 äfvensom åtskilliga medicinska och ekonomiska uppsatser. I flera år redigerade han tillsammans med Franzén och J. F. Wallenius »Åbo tidning». Rahm, Lars Erik, präst. Född d. 24 mars 1646 och son af kyrkoherden i Askers församling af Strängnäs stift Erik Larsson Ramstadius. Prästvigd 1670, företog han följande året en resa till Tyskland, där han 1673 promoverades till magister i Wittenberg och utnämndes efter sin hemkomst, 1677, till änkedrottning Hedvig Eleonoras hofpredikant. Kort därpå undfick han förordnande att jämte sin hofpredikantsbefattning förestå kyrkoherdebeställningen i Ladugårdslands församling i Stockholm, med hvilken amiralitetsförsamlingen ännu då var förenad, samt befordrades 1680 till kyrkoherde i Fogdö och Helgarö församlingar af Strängnäs stift. Efter en tioårig tjänsteutöfning därstädes kallades han 1690 till domprost i Strängnäs, hvarest han verkade till sin död d. 21 april 1729. Allvar och nit för församlingens bästa förenades hos