R. med en teologisk lärdom af den gamla grundliga sorten. Han utgaf en predikosamling till förklaring af profeten Jeremias med den i tidens smak affattade titeln: Sundheets-drufvors bittra vijn och oljeträds liuffliga saft 1713. Gift 1: med Magdalena Clerck, 2: med Margareta Elisabet Kempe. Rahmn, Cornelius, präst, missionär. Född i Göteborg d. 16 juli 1785. Föräldrar: kaptenen vid Göta artilleriregemente Gustaf Samuel Rahmn och Konradina Lampell. I enlighet med faderns önskningar idkade R. juridiska studier i Lund 1799--1803 men kom härunder så småningom till insikt om, att hans kallelse låg åt ett helt annat håll, nämligen det andliga ståndet. Sedan han därför 1810 låtit viga sig till präst och följande åren förestått ett par extra beställningar, utnämndes han 1817 till e. o. bataljonspredikant vid Göta artilleriregemente. Under det han verkade i detta kall, erfor han en allt lifligare håg att utgå såsom missionär och arbeta för kristendomens utbredning bland hedningarna. Han utreste därför sommaren s. å. till London, där han af missionssällskapet utsågs att afgå till mongoliska Tartariet och predika bland Bureterna. I mars månad 1818 anlände han till sin bestämmelseort och nedsatte sig i Irkutsk vid Baikalsjön, men flyttade redan året därefter till Sarepta. Som de ankomna missionärernas verksamhet väckt misstankar hos ryska regeringen, under hvilken bureterna lydde, måste han 1823 begifva sig till Petersburg för att söka undanröja hindren för missionen. Här fick han emellertid kvarstanna i två hela år och hade ännu ej fått sitt ärende afgjordt, då han återkallades af missionssällskapet till London och erhöll i uppdrag att tjänstgöra såsom sällskapets biträdande sekreterare för utrikes brefväxlingen. Härmed fortfor han sedan till 1832, då han förordnades till svensk legationspredikant och till pastor vid svenska församlingen i London. Utnämnd 1839 till kyrkoherde i Kalfs, Håksviks, Mårdaklefs och Frölunda församlingars pastorat af Göteborgs stift, lämnade han England 1840 och tillträdde 1841 sistnämnda prästerliga tjänst, som han innehade till sin död d. 24 aug. 1853. Gift 1815 i London med Betty Blackwood från Skottland. 1. Rajalin, Tomas von, sjömilitär. Född i Finland 1673. Föräldrarne äro ej kända. Efter att några år hafva såsom tjänstgörande å kofferdifartyg företagit färder på Nordsjön och Östersjön och sedermera varit anställd på utländska örlogsfartyg, fick R. 1699 plats såsom lärstyrman vid amiralitetet i Karlskrona. I svenska flottans operationer under Carl XII:s krig deltog han oafbrutet och befordrades 1715 till kommendör. Bland hans därunder utförda bedrifter förtjänar särskildt omnämnas hans uppträdande vid Hanö i Blekingsskären 1717. Befälhafvare å linjeskeppet »Verden», höll han där ensam ut i kampen mot tre fientliga linjeskepp och två fregatter. Efter krigets slut sysselsatte han sig med studier i sjöväsendet och utgaf 1730 till detsammas höjande i Sverige två skrifter: Nödig underrättelse om navigation eller styrmanskonsten och Nödig underrättelse om skeppbyggeriet och därutaf härflytande högnödiga och sjöväsendet samt taklingen tillhörige proportioner efter höga vederbörandes befalning. Regeringen fann dessa skrifter så förtjänstfulla, att hon belönade dem med gratifikationer å tillsammans 3,800 dlr s. m. Ett af honom Utarbetadt sjöreglemente blef af regeringen antaget att lända vederbörande till efterrättelse. Utnämnd 1732 till ekipagemästare, befordrades han 1741 till vice amiral, och då ryska kriget s. å. utbröt, erhöll han befälet öfver den flotta, som afgick till Finska viken. På grund af att hans instruktion förbjöd honom inlåta sig i något företag utan regeringens uttryckliga order, nödgades han hela sommaren ligga med sin flotta för ankar vid Aspögaddarna utanför Fredrikshamn. För den därunder uppkomna bristen å vatten och proviant och däraf härflytande sjukdomar dukade en stor del af besättningen under. R. afled ombord å amiralsskeppet »Ulrika Eleonora» d. 4 sept. 1741. Han hade samma år blifvit upphöjd i adligt stånd. Gift 1) 1706 med Botilla Hallengren 2) 1738 med Maria Brigitta Fust. 2. Rajalin, Salomon Maurits von, sjömilitär, ämbetsman. Född i Karlskrona d. 25 augusti 1757: den föreg. sonson och son af landshöfdingen i Bleking Johan von Rajalin, som 1771 blifvit upphöjd i friherrligt stånd, och Barbara Eleonora von Gertten. Utnämnd vid sexton års ålder till fänrik vid arméens flotta, var R. 1780--82 anställd i fransk örlogstjänst. Efter att hafva återkommit till fäderneslandet, steg han hastigt i graderna och blef, sedan den västindiska ön S:t Barthelemy 1784 kommit i Sveriges besittning, 1785 den första svenska guvernören därstädes. Därifrån förflyttades han 1787 till landshöfdingeplatsen å Gotland och innehade densamma i tjugu år, under hvilka han dock långa tider hade andra förtroendeuppdrag att sköta. Så var han under 1788--90 årens ryska krig befälhafvare öfver skärgårdsflottan och utmärkte sig synnerligen i en träffning vid Porkkala d. 26 aug. 1789. Efter freden blef han 1791 konteramiral och var 1791--94 generalintendent vid flottan. Utnämnd till viceamiral 1799, var han 1801--09 såsom tjänstgörande generaladjutant föredragande inför konungen af ärenden rörande flottan. Under 1808 års ryska krig förde han tillika befäl öfver skärgårdsflottan, men afgick från denna befattning i okt. s. å. Utnämnd 1809 af Carl XIII till amiral, blef han 1812 landshöfding i Gäfleborgs län, men tog redan 1813 afsked från antydda befattning. Död i Stockholm d. 23 sept. 1825. Gift 1787 med Fredrika Lovisa Jägersköld. Med hans 1826 aflidna broder utgick friherrliga ätten von R. på svärdssidan. Ramel. Ramelska släkten härstammar från en pommersk ätt. En medlem af denna ätt,