R. bestämdes af föräldrarna för faderns yrke och inskrefs i barndomen vid amiralitetet, men valde själf, när han kom till universitetet, den civila banan och ingick efter slutade studier i Uppsala 1738 såsom auskultant i Svea hofrätt. Året därefter förordnad till amanuens vid hofrättens fiskalskontor, blef han 1740 extraordinarie och 1742 vice notarie vid kriminalprotokollet, utnämndes 1747 till notarie och kort därpå s. å. till assessor samt blef slutligen 1757 hofrättsråd. Redan då hade han börjat utmärka sig såsom en af de mest framstående af Mösspartiet, inom hvilket han vid de följande riksdagarna vann ett allt större inflytande och som han i många frågor ledde efter sina afsikter. Insatt i sekreta utskottet under loppet af 1760--62 års riksdag äfvensom vid riksdagarna 1765--66 och 1771--72, häfdade han på ett lika kraftigt som moderat sätt sin politiska ståndpunkt. 1762 titulärlandshöfding med tur och befordringsrätt, insattes han af Mössorna 1772 i rådskammaren, där likväl hans verksamhet blef helt kort till följd af den i augusti samma år timade statshvälfningen. Af Gustaf III upptogs han aldrig bland rådsherrarna, och efter sitt afskedande förekom han föga i det offentliga lifvet. Död i Stockholm d. 29 jan. 1785. Gift 1748 med Brita Katarina von Berchner. 3. Ridderstolpe, Fredrik Vilhelm, riksråd. Född i Stockholm d. 11 juni 1730; den föregåendes broder. R:s lefnadsbana liknade därutinnan den äldre broderns, att han, af föräldrarna bestämd för sjöyrket och antagen till underofficer vid Stockholms eskader, efter idkade universitetsstudier, valde ämbetsmannavägen och 1749 ingick som extra notarie i Svea hofrätt. Här tjänstgjorde han dock helt kort för att mer odeladt kunna ägna sig åt hofchargen, hvari han inträdde som hofjunkare 1750. Tre år senare kammarherre, fick han 1762 med ständernas medgifvande tur och befordringsrätt som ceremonimästare och kollegiiråd, blef 1766 öfverkammarherre och kallades 1787 af Gustaf III till riksråd. Två år därefter, när konungen befästat sin makt genom förenings- och säkerhetsakten och rådskammaren upplöstes, förflyttades R. såsom president till Bergskollegium, med bibehållande af sin rådslön, kallades 1796 till ledamot af konungens högsta domstol, blef grefve 1800 och afgick ur Högsta domstolen 1809. Död i Stockholm d. 1 april 1816. Hans milda, mot alla välvilliga, sinnelag afhöll honom ifrån att, liksom brodern, kasta sig in i tidens partistrider. Från de upphöjda platser, han tid efter annan beklädde, såg han alltid med längtan till det enskilda lifvets lugn, i hvilket han, liksom i sin offentliga lefnad, af alla aktades såsom »en hedersman och god medborgare». Gift 1773 med grefvinnan Eleonora Lovisa Antoinette Dohna. Riégo, John Isak, skådespelare. Född i Moss, i Norge, d. 30 april 1852. Föräldrar: cirkusdirektören John Riégo -- af spansk härkomst -- och Anna Stiegler (från Bergen). Efter afslutade studier ägnade sig R. åt skådespelarebanan, var engagerad vid Södra teatern 1871--72, vid olika resande sällskap 1872--85, vid Svenska teatern i Helsingfors 1885--98 samt därefter i Stockholm hos Alb. Ranft. Bland de många skapelser, både inom karaktärsskådespelet och den komiska genren, för hvilka denne intelligente och mångsidige skådespelare vunnit ett välförtjänt erkännande, må här nämnas: Falstaff i »Muntra fruarna», Daniel Heire i »De ungas förbund», Etatsrådet i »En skandal» och i »Etatsrådets stiftelse», Heineche i »Ära», Fregattkaptenen, Österlund i »Österlunds Hanna», Knifving i »Advokaten Knifving,» Lektorn i »Profkandidaten», Reinhold Ulricho i »Floden». Gift 1890 med Selma Zuhr. Systern Amalia, född i Spanien d. 26 mars 1850, debuterade 1872 å Operan, där hon var anställd åtskilliga år och bland annat utförde Donna Anna i »Don Juan», Valentine i »Hugenotterna», Den bergtagna och Alice i »Robert». Från 1890 är hon bosatt i Amerika. Rietz, Johan Ernst, präst, språkforskare. Född i Karlshamn d. 6 sept. 1815. Föräldrar: skomakare-åldermannen Carl Fredrik Rietz och Ulrika Eleonora Malmberg. Vid sexton års ålder blef R. student i Lund och promoverades till filosofie magister med första hedersrummet 1838. Jämte det han de fyra följande åren tjänstgjorde som e. o. biblioteksamanuens, förordnades han 1840 till docent i teoretisk filosofi och utnämndes 1841 till adjunkt vid Lunds katedralskola. Åren 1843--44 förestod han professuren i teoretisk och åren 1845--61 i praktisk filosofi vid Lunds högskola. Prästvigd 1848, befordrades han 1851 till kyrkoherde i Tygelsjö pastorat af Lunds stift, blef prost s. å. och kontraktsprost 1860. Led. af Vitt.-, Hist.- och Ant.-akad., af Nord. Oldskrift-selskabet i Köpenhamn, Finska Litteratursällskapet i Helsingfors m. fl. lärda samfund. Död i Köpenhamn d. 16 juli 1868. Inom den lärda världen vann R. sitt rykte såsom språkforskare och utgifvare af forntidskrifter. Under de år han var universitetslärare i Lund, offentliggjorde han i disputationsform en del medeltidsskrifter, hvilka han sedan samlade till ett särskildt verk under titel: Scriptores Suecici medii cevi cultum culturamque respicientes, 3 del. 1842--51. Han har dessutom utgifvit: En Vadstenanunnas bönbok 1842, En syndares omvändelse, ett qväde från medeltiden 1842, Fabula Alexandri Magni Suecana 1850, Svensk järteckens postilla samt författat: Grunddragen af geografiens och geografiska upptäckternas historia 1842, Moralfilosofiens historia 1846, Skånska skolväsendets historia 1848, Lunds domskolas historia 1864. Hans sista stora verk var Ordbok öfver svenska allmogespråket 1862--67, ett jättearbete af