Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosensvärd, Johan Henrik - Rosir, Johan - Roslin, Alexander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behandling af det förslag till landtförsvarets
ordnande, som uppgjorts af generalstaben och granskats
af en kommitté med R. som medlem 1873–74. Förslaget,
som fullständigt bröt med indelningsverket, föll
emellertid. Vice talman i Första kammaren vid
1875–77 års riksdagar, ledamot af statsutskottet
1876 och af försvarsutskottet 1877, ansågs R. vara
ägnad att föra frågan å den ena eller andra bogen
framåt och kallades 1877 till statsråd och chef för
landtförsvarsdepartementet. Det förslag till ny
värnpliktslag, som framlades 1880, lyckades dock ej
vinna riksdagens bifall och i likhet med flertalet
medlemmar af den andra de Geerska ministären, tog
R. sitt afsked och återgick till sin gamla militära
post, med hvilken sedan 1879 förenats generallöjtnants
värdighet. 1883 ånyo ledamot af försvarsutskottet,
tog R. 1884 afsked ur aktiv krigstjänst. Död d. 13
nov. 1890 å sin egendom Long i Värmland.
Gift 1868 med grefvinnan Natalia Löwenhielm, dotter af
generallöjtnanten C. G. Löwenhielm (se II: 113).
Rosir, Johan, ämbetsman. Född den 29 nov. 1709 af
fattiga föräldrar: landtbrukaren Guno Petersson och
Kristina Torbernij.
Vid universitetet omfattade
R:s studier företrädesvis rättsvetenskaperna, såsom
beredelse för hans inträde på den juridiska
tjänstemannabanan. Denna började han äfven
1737 såsom e. o. kanslist i Justitierevisionen,
befordrades 1741 till kopist, året därefter till
kanslist och 1744 till registrator. Tre år senare
förordnades han till aktor och åtog sig åklagarekallet
i blodsdomen öfver Blackwell, adlades 1756 och erhöll
1762 titel af statssekreterare. Af Hattpartiet,
hvilket han tillhörde, uppfördes han 1769 på
riksrådsförslag samt utnämndes till justitie-kansler
efter Stockenström, som i stället ingick i
riksrådet. 1771 erhöll han friherrlig värdighet och
blef 1772 president i Svea hofrätt. Isynnerhet af
sina partivänner var R. högt uppburen såsom ämbetsman
och »syntes af naturen danad till domare».
Död i Stockholm d. 14 juni 1789.
Gift 1753 med Ulrika Bedoire.
Roslin, Alexander, porträttmålare. Född i Malmö
den 15 juli 1718. Föräldrar: amiralitets-medikus
Hans Roslin och Katarina Wertmüller.
Med ovanliga anlag för teckning och målarkonst, lärde
R. sig teckna af en amiralitetskapten Ehrenbill
i Karlskrona och begynte därefter öfva sig i
miniatyrmålning. Vid sexton års ålder antogs han
till lärjunge hos hofmålaren G. Engelhard Schröder
i Stockholm, hos hvilken han vistades till 1741, och
började måla större porträtt i oljefärg. Sistnämnda
år slog han sig ned i Göteborg och flyttade året därpå
till Skåne, där han kvarstannade till 1745. Öfverallt
var han flitigt sysselsatt med porträttmålning. En
grefve N. J. Lewenhaupt, som var anställd vid
markgrefliga hofvet i Bayreuth, lärde under ett
besök hos släktingar i Skåne, där han låtit måla sig af R.,
värdera den unge porträttören och öfvertalade
honom att följa sig till nämnda hof. 1745 lämnade
R. fäderneslandet och begaf sig, efter ett par
års vistelse vid det förenämnda hofvet, 1747
till Italien för att studera de stora mästarnas
verk. Här porträtterade han bland andra 1752 den
furstliga familjen i Parma men styrde s. å. kosan
till Paris, där han bosatte sig för sitt återstående
lif. I Frankrikes hufvudstad emottogs han såsom »en
ypperlig mästare i sin konst», blef 1753 ledamot af
Académie royale de peinture et de sculpture. Han och
hans porträttmåleri kommo i ropet, och en betydande
triumf vann han 1765, då han i täflan med Greuze
målade en stor bild af familjen La Rochefoucauld och
tillerkändes priset. Kort förut hade han utfört sitt
förnämsta arbete – en stor och figurrik komposition,
framställande Ludvig den XV:s mottagande vid Hôtel de
ville i Paris efter sin konvalescens i Metz. Taflan
med öfver trettio figurer, alla i olika dräkter,
utfördes på beställning af staden Paris och uppsattes
i Hôtel de ville, men uppgick i de lågor, som under
kommunen 1871 lade denna byggnad i aska. Han målade
äfven flera gånger den franska konungafamiljen samt
en mängd främmande furstar, bland andra Gustaf III
och hans bröder i öfverläggning om en fälttågsplan,
hvilket lysande och effektfulla stycke nu har sin
plats i Nationalmuseum. Under utförandet af dessa och
en mängd andra målningar gick han stadigt framåt och
utvecklade en allt mästerligare förmåga, i synnerhet i
behandlingen af vissa tekniska detaljer. En alldeles
ovanlig utmärkelse vederfors honom 1770 och 1771,
då han, ehuru en främling, erhöll en pension och fick
åt sig upplåten fri bostad i Louvren. Redan 1767 hade
han hedrats med att kallas till »conseiller» eller
ledamot med säte och stämma i akademien. Af landsmän,
som under denna tid besökte Paris, såg han sig alltid
och till ömsesidig förnöjelse omgifven. I synnerhet
var han resande svenska konstnärer till god hjälp,
i det han oegennyttigt bistod dem med råd och
dåd. Åren 1774–75 besökte R. sitt fädernesland,
där han invalts i Konstakademien, egendomligt
nog såsom utländsk hedersledamot, och målade
då medlemmarna af konungafamiljen, men så vidt
bekant är, blott två enskilda personer: riksrådet
C. F. Scheffer och Linné. Kanske bör man dock hit
räkna äfven det ypperliga själfporträtt, han vid
denna tid utförde. Vid hans återresa till Paris öfver
Petersburg sökte kejsarinnan Katarina II, af hvilken
han utförde flera bilder, på allt sätt fästa honom i
sin tjänst, men R. afböjde hennes lockande anbud
och återvände till Frankrike. Här fortfor han träget
att arbeta i sitt fack och åtnjöt i det längsta och
i oförminskad grad den konstälskande allmänhetens
erkännande och bevågenhet. Han afled i Paris den 5
juli 1793.
R. var ledamot af Målareakademien i Wien
och Konstakademien i Florens.
Ifrån att en tid varit
nästan bortglömd, intager han nu ett ganska högt rum i
alla konstkännares aktning. Hans hufvudsakliga styrka
ligger i hans öfverväldigande färgprakt, och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
