genom hans åtgöranden ett slags kyrkoråd till stånd i Åbo, på samma gång stadgar för kyrkostyrelsen utfärdades. Året därpå höll han det första prästmötet i stiftet. Genom det inflytande, han från sin läraretid bibehöll hos Axel Oxenstierna, utverkade han först, att ett gymnasium anlades i Åbo 1630. Då detta genom hans kraftfulla bemödanden snart kommit i blomstring, förmådde han dåvarande guvernören öfver Finland, grefve Per Brahe, och genom honom drottning Kristina att förvandla gymnasiet till ett fullständigt universitet 1640 och lyckades såsom dess prokansler fästa vid detsamma framstående lärare. Redan förut hade nya trivialskolor inrättats, kyrkor hade börjat uppföras ända upp till Enare träsk, och 1638 hade regeringen medgifvit tillsättandet af en af R. föreslagen bibelkommission under hans eget ordförandeskap. Denna kommission fullgjorde med sådan kraft sitt uppdrag, att redan 1642 hela bibeln på finska kunde tryckas i Stockholm. Nya trivialskolor inrättades i Åbo, Björneborg och Helsingfors. Därjämte höll han årliga kyrkovisitationer ända upp till Lappmarken, tillsatte häradsprostar och vakade öfver, att kristlig lära och kristligt lif rådde inom församlingarna o. s. v. Så genomgripande omskapningar stötte naturligtvis mångas vanor och intressen, hvarför R. flera gånger anklagades hos generalguvernören och regeringen. Men anklagelserna blefvo utan påföljd, och R. fortsatte med kraft sitt påbegynta reformationsarbete. Själf verksam såsom predikant, utgaf han 1645 en samling af tjugo predikningar under titeln Then christliga läran om en sannskyldig, boot och bättring. Död i Åbo d. 10 febr. 1652. Gift 1: med Anna Eriksdotter och 2: med Karin Andersdotter. Från R. härstammar de adliga ätterna Rothåf, Ridderhof och Rothoff. 2. Rothovius, Jonas, superintendent, orientalist. Född i Hedenstorp af Angelstads socken, Småland, d. 1 Nov. 1572; den föregåendes broder och enligt uppgift tvilling. Det berättas, att föräldrarna gjort det löfte, att en af deras söner skulle blifva präst. Med anledning däraf skickades först sonen Jonas 1581 till Kalmar skola, men behandlades där så illa utan att få lära någonting, att han 1583 rymde från staden och sökte en tillflykt hos en präst Björn i Arby. Denne antog honom till »getapojke» men behandlade honom ännu omänskligare och lät honom ligga tillsammans med getterna i ett kyffe på kyrkogården. Föräldrarna sörjde honom redan såsom död, när den andre brodern, Isak, kom till Växiö och sporde, att Jonas lefde och hölls i ett slags slafveri i Arby. Med en äldre kamrat begaf han sig strax dit och lyckades, ehuru nästan med våld, få brodern med sig; den senare hade då varit på detta sätt i Arby öfver två år. I Växiö studerade nu bröderna tillsammans, och äfven vid Linköpings läroverk idkades studier till 1595, då Isak begaf sig till Uppsala, och Jonas, med understöd af biskop Petrus Jonæ i Växiö och kyrkoherden Petrus Magni i Angelstad, gick att ytterligare utbilda sig utomlands. Här blef han student i Rostock och sammanträffade senare med brodern i Wittenberg, hvarifrån han 1602 ledsagade de af brodern dittills handledda bröderna Oxenstierna till Jena. Sannolikt var det vid universitetet därstädes, han 1603 blef fil. magister, efter att hafva utgifvit Quæstiones hebraicæ, chaldaicæ, syriacæ, grecæ et latinæ ex. s. s. biblis Veteris et Novi testamenti desumptæ. Berömd för sin lärdom, återkom han 1604 till Sverige, lät prästviga sig 1605 och befordrades s. å. till kyrkoherde i sin födelsesocken, Angelstad, och blef häradsprost i Sunnerbo. Efter tretton års utöfning af detta herdekall befordrades han 1618 till superintendent i Kalmar, där han under en sjuårig verksamhet såsom stiftsstyresman upprättade läroverket ur dess djupa förfall och inlade stora förtjänster om folkupplysningen och prästbildningen. Jämte latinska teser och afhandlingar utgaf han i tryck Nogre enfållelighe rijm på P. Jonæ Angermanni book 1604. Död i Kalmar den 28 Febr. 1625. Gift 1605 med Svanborg Persdotter. Hans sonson adlades med namnet Gyllenroth. Ruben, Ludvig, kopparstickare. Född i Karlskrona d. 17 februari 1818. Föräldrar: handlanden J. M. Ruben och Eleonora Philip. R. erhöll sin första undervisning vid elementarskolan i sin födelsestad, hvarifrån han tolf år gammal skickades till en privatskola i Hamburg, där hans anlag för ritning leddes och utvecklades af en talangfull lärare, porträttmålaren L. Lehmann. 1834 begaf sig R. till Köpenhamn, där han ingick som elev vid målare-akademien, hvarefter han företog vidsträckta studieresor och vistades längre tider i München, Düsseldorf, Rom, Florens, Paris och Berlin. Till en början ägnade han sig åt målarekonsten, försökte sig sedan en tid såsom bildhuggare, men öfvergick slutligen till kopparstickarkonsten, hvilken han studerade för Ballin i Paris, samt hos den berömde prof. Mandel i Berlin. Han var på senare tider den ende svensk, som vidmakthöll denna ädla gren af konsten. Visserligen utförde han icke, så vidt man känner, flera än fyra gravyrblad, nämligen Skattepenningen efter Tizian, ett Själfporträtt, Judit efter Crist. Allori samt Madonna della sedia efter Rafael, men dessa »äro likväl nog för att inför eftervärlden vittna om hans utbildade smak, hans energiska studier och herravälde öfver sin konsts medel, egenskaper, hvilka tillförsäkra honom en högt aktad plats bland 1800-talets kopparstickare.» (Eichhorn.) År 1860 blef R. ledamot af Konstakademien och bosatte sig 1868 i Stockholm, där han afled d. 31 Mars 1875. Gift 1868 med Gurli Lublin, fördelaktigt känd som altsångerska och under flera år anställd vid K. teatern i Stockholm. Rubens, Nils, språkforskare. Född omkring 1632 i Hvittaryds prästgård, Småland. Föräldrar: kyrkoherden Nils Rubenius och Gunilla Påfvelsdotter. Efter slutade studier i Växiö, uppehöll sig R. från 1651 en längre tid i Uppsala, där isynnerhet språkstudier, för hvilka han hade ovanlig fallenhet, af honom drefvos med