visiterat hvar kyrka i sitt vidsträckta stift. Två gånger om året hölls i stiftsstaden prästmöte med det underordnade prästerskapet; undervisningen vid skolorna anförtroddes åt skickliga lärare; det af honom i stiftsstaden 1623 grundade gymnasium var den första läroanstalt i sitt slag i Sverige, och undervisningen uppdrefs vid densamma till en höjd, som gjorde den nästan jämställd med universiteten; jämte ett rikhaltigt gymnasiebibliotek inrättades en botanisk trädgård; fattigvården i församlingarna ordnades, kyrkosången vårdades, ordentliga kyrkolängder och husförhörsböcker infördes m. m. Genom den noggranna vård och ordning han sålunda ägnade hvarje sak, som hörde till hans vidsträckta befattning, blef Västerås' stift alldeles omskapadt och ett mönster för de öfriga. Det sätt, hvarpå han skötte sitt kall som stiftsstyresman, gjorde att Gustaf Adolf 1627 befallde honom öfverresa till Ingermanland och Estland för att inspektera den est-liv-ingermanländska kyrkan. R. hörsammade befallningen och fullgjorde sitt uppdrag på ett sätt att denna inspektion blef en betydelsefull tilldragelse i Östersjöprovinsernas kyrkohistoria. Men tyvärr urartade hans kraft och ihärdighet icke sällan till halsstarrighet och en föga berättigad motspänstighet äfven mot de styrande. Dessa hans egenskaper trädde dock knappast i dagen, så länge Gustaf Adolf lefde, i hvilken konung han städse hade en pålitlig främjare af sina reorganisationsplaner. Men det dröjde icke länge efter konungens död, förrän han kom på mindre god fot med förmyndareregeringen. Hans strider med denna gingo till och med så långt, att han åtskilliga gånger uppkallades i rådet och fick, emottaga skarpa tillrättavisningar af Axel Oxenstierna, hvarjämte de otvifvelaktigt bidrogo till, att han gick miste om ärkebiskopsstolen efter Kenicius. Åt sitt missnöje med det af regeringen vid 1636 års riksdag förnyade förslaget till ett s. k. consistorium generale, gaf han det mest oförtäckta uttryck, bl. a. genom utgifvande af en för regeringen misshaglig skrift om prästerskapets privilegier. Också blef han för denna skrift ställd till ansvar och måste göra ett slags afbön. 1642 ansåg han sig för ålder och sjuklighet böra taga afsked men bibehöll på det då församlade prästmötets begäran biskopsämbetet till sin död. De sista åren af sin lefnad låg han för det mesta till sängs, då domkapitlet samlades i hans rum och ärendena vårdades med samma nit som förut. Efter svåra plågor afled han i Västerås d. 8 aug. 1646. Gift 1:1610 med Kristina Stjernman, 2: 1620 med Magdalena Hising. Det första äktenskapet var barnlöst, i det andra hade han elfva barn, bland hvilka märkas de under R. 3--6 här nedan upptagna sönerna. 2. Rudbeckius, Jacobus Bose, skolman, lärd. Född i Örebro 1583; den föregåendes broder. R. sattes i sitt sjunde lefnadsår i Örebro skola och kom sjutton år gammal till Uppsala. När fadern 1603 afled i pesten, hade sonen så när måst af medellöshet lämna studierna, men återtog dem på uppmaning af sina äldre bröder, som kort därefter hemkommo från Tyskland. 1607 fick han följa brodern Johannes på dennes andra resa till utlandet och återvände till Sverige 1609. Här stannade han till en början i Uppsala och »docerade privatim» i fem år eller till 1615, då han kallades till rektor vid skolan i Örebro. Under denna tid invecklades äfven han i tvistigheterna mellan Messenius och sin äldre broder Johannes, och till belysning af den tidens anda kan nämnas, att Messenius utmanade den sistnämnda på duell. Då emellertid denne tvekade att antaga utmaningen, erbjöd sig Jacobus att i hans ställe korsa sin klinga med motståndarens. »Genom sina utmärkta förtjänster om denna skola är han att anse såsom dess fader, liksom dess historia först med honom börjar.» Efter det han lämnat sin befattning såsom skolans rektor, följde han dess utveckling med det varmaste deltagande och skänkte i sitt testamente till henne sin i Örebro belägna fädernegård. År 1626 kallades han af konungen till professor i matematik vid det nystiftade collegium (gymnasium) i Strengnäs och flyttades 1629 såsom professor till den högskola (Collegium illustre), som då begynte anläggas i Stockholm. Då denna emellertid upplöstes redan i sin begynnelse, sysselsatte han sig den följande tiden med författande af Annales Regni Sueciæ subjectorumque provinciarum annis 1628--39, hvilken skrift förvaras i Palmsk. samlingarna i Uppsala, samt afled i Stockholm 1640. Gift 1: 1615 med Helena Olofsdotter, 2: 1633 med Gertrud Andersdotter. 3. Rudbeckius, Nicolaus Johannis, biskop. Född i Västerås d. 5 jan. 1622; den föregåendes brorson och son af R. 1 i hans senare gifte. Sedan R. under faderns uppsikt genomgått Västerås skola, sedermera studerat i Uppsala och vid utländska högskolor fullbordat sin lärda bildning, utnämndes han 1643 till eloquentiæ lector vid gymnasium i Västerås och blef tillika konsistorienotarie vid domkapitlet därstädes. Därefter förordnad till teologie lektor vid nyssnämnda läroverk, befordrades han 1658 till kyrkoherde och prost i Hedemora, förflyttades 1662 till samma befattning i Stora Tuna i Dalarne, samt kallades 1666 till pastor primarius och kyrkoherde vid Storkyrkoförsamlingen i Stockholm. Utsedd, tillika med tvenne sina bröder, till teologie doktor vid promotionen i Uppsala följande året, erhöll han kallelse att efter sin svärfader Laurelius intaga biskopsstolen i Västerås samt undfick fullmakt på detta ämbete 1670. I stiftet voro faderns förtjänster ännu i friskt minne, och sonen mottogs med glädje och förhoppningar af både prästerskap och församlingarna. Han ådagalade jämväl både vilja och förmåga att väl vårda sitt nya kall; men en redan förut svag hälsa försämrades snart ytterligare och förhindrade honom att, såsom han önskade, fullgöra sina biskopliga åligganden. Slutligen träffades han af ett slaganfall hvarefter han afled i Västerås d. 2 sept. 1676 vid nära femtiofyra års ålder. Gift 1: 1644 med Katarina Nentzenius, 2: 1663 med Anna Troilia och 3: 1664 med Margareta Laurelia, dotter till biskop Laurelius. 4. Rudbeckius, Johannes Johannis,