intendent. Född i Västerås d. 3 mars 1623; den föregåendes broder. R:s lärda bildning grundlades liksom brödernas under en längre tids vistelse i Uppsala och genom utländska resor, efter hvilkas afslutande han befordrades till e. o. teologie professor vid Uppsala universitet 1652. Utnämnd till ordinarie innehafvare af den teologiska lärostolen 1654, förordnades han, icke fullt ett år därefter, till öfverfältpredikant vid armén i Livland, samt erhöll Karl X:s fullmakt såsom superintendent i Narva 1658. Knappt hade han likväl tagit denna plats i besittning,, förrän han måste fly för ryssarna öfver till Sverige, där han utnämndes till prost och kyrkoherde i Falun 1663. Utsedd till en af dem, som skulle kreeras till teologie doktorer vid promotionen 1667, bortrycktes han af döden några månader dessförinnan, d. 22 maj 1667. Gift 1654 med Katarina Sidenia. Sonen Daniel adlades 1698 med namnet Rudbeck, men slöt omkr. 1710 själf sin ättegren som assessor i Revalska hofrätten. 5. Rudbeckius, Petrus Johannis, biskop. Född i Västerås d. 19 juni 1625; den föregåendes broder. R. besökte 1631--40 skolan och gymnasium i sin födelsestad, samt studerade i Uppsala till 1645, då han lämnade det svenska universitetet, för att vid utländska högskolor förkofra sig i humanistiska och teologiska ämnen. Emellertid måste han redan följande år återvända till Sverige med anledning af faderns timade död. Under en ny kort därefter företagen resa besökte han de förnämsta lärosäten i Danmark, Tyskland, Holland, Schweiz, Frankrike och England, utnämndes till adjunkt vid universitetet i Uppsala 1652 och blef e. o. teologie professor därstädes 1655. Efter åttaårig verksamhet på denna plats, befordrades han till fjärde teologie professor, var höstterminen 1665 akademiens rector magnificus, hugnades 1667 med teol. doktorsvärdigheten, samt utnämndes till förste teologie professor och domprost i Uppsala 1674. Sedan han med framgång beklädt denna lärostol i nitton år, kallades han och nämndes 1693 till biskop i Skara och innehade detta ämbete till sin död d. 3 nov. 1701. Han hade, när han tillträdde sitt biskopskall, redan uppnått en ålder af sextioåtta år; det oaktadt arbetade han med flit och allvar till församlingarnas bästa och upprätthöll den ordning och de goda inrättningar som blifvit i stiftet införda af hans berömda företrädare, biskop Spegel. Gift 1654 med Margareta Stiernhöök. 6. Rudbeck, Olof d. ä., lärd, polyhistor. Född i Västerås sannolikt i jan. 1630; den föregåendes broder. Utmärkt i flera hänseenden redan såsom skolgosse i Västerås, anlände R. 1648 till akademien i Uppsala, där naturvetenskaperna just då befunno sig i ett föga blomstrande tillstånd. Inom Rudbeckska släkten hade de likväl blifvit mer än vanligt uppdrifna, och anlagen för dem kunna hos Olof R. nästan anses för ett fädernearf. I Uppsala ägnade han sig med brinnande ifver åt anatomien, i hvilken vetenskap just vid den tiden flera stora upptäckter blifvit gjorda utomlands. Hvad läraren i ämnet kunde meddela, hade han snart inhämtat, och hans rastlösa forskningshåg dref honom därefter till studier på egen hand. Härunder uppdagade han de sedan s. k. »lymfatiska kärlen» -- en upptäckt som gjort hans namn odödligt inom vetenskapen. Denna hans vetenskapliga bragd blef omtalad vid hofvet, och den vetgiriga drottningen lät honom 1652 inför henne och flera af rikets förnämsta män företaga en anatomisk sektion och därvid påvisa dessa kärl. Den unge vetenskapsmannen omfattades af drottningen med sådant intresse, att hon vid detta tillfälle lofvade honom ett understöd för studier i utlandet. Detta löfte höll ock Kristina, och sedan R. till henne öfverlämnat ett af honom på latin författadt, af en samling ritningar åtföljdt, anatomiskt arbete, anträdde han 1653 sin utländska resa, hvilken ställdes till Holland. Här ägnade han i synnerhet sin uppmärksamhet åt botaniken. Hans redan stadgade lärdomsrykte förskaffade honom förmånliga anbud att gå i fransk tjänst, hvilka han dock afböjde. Återkommen 1654 till Uppsala med en betydlig samling frön, växter, modeller och ritningar, ville han väcka den studerande ungdomens och med detsamma allmänhetens intresse för örtkunskapen och begynte hålla offentliga föreläsningar. Då dessa ej besöktes så talrikt, som han hade väntat, föresatte han sig att på en annan väg lifva ungdomens håg för växtvärldens studium och anlade så Uppsala äldsta botaniska trädgård. Emellertid fortsatte han att undervisa i anatomi, blef 1658 e. o. och 1660 ord. professor i praktisk medicin. En af svenska ambassadören i Holland Coyet inköpt och till Uppsala högskola förärad växtsamling ingaf R. idén att låta utgifva trogna afbildningar af de däri förvarade naturalstren. På grund af den tidsutdräkt och kostnad, som planschernas utförande medtog, utkom detta arbete, som han kallade Campi Elysei, icke förr än 1701--02. Han hade då redan hunnit höjden af sitt rykte öfver hela Europa genom det märkvärdiga arbetet, vanligen kalladt »Atlantica», som började utkomma 1675, och hvars titel med några uteslutningar är Olf Rudbeks Atland eller Manheim, dedan Japhetz afkomne ... slechter ut till hela verlden utgångne äro etc. Såsom bekant har han i det sistnämnda verket sökt bevisa, att det af Platon omtalade mönstersamhället Atlantis varit ingenting annat än Sverige i uräldsta tider, och att de flesta jordens folkslag utgått därifrån. Hans åsikter, framställda med alla lärdomens, snillets och fyndighetens hjälpmedel, väckte ett oerhördt uppseende öfver hela den lärda världen och voro länge gällande såsom de enda riktiga rörande vår äldsta historia. De måste likväl efterhand gifva vika för en sundare kritik och kvarstå nu endast såsom förundransvärda minnesmärken af författarens fantasi och sinnrika kombinationsförmåga. Af det väldigt anlagda verket hade 1698 det 3:dje foliobandet lämnat pressen. Det 4:de var under tryckning 1702, då tryckningen afbröts af den stora Uppsalabranden, i hvilken nästan allt